Söndag på balkongen

Kvällssol på balkongen. Absint i ena handen och lite jordnötter i andra. Nere på gångvägen spanar en familj nyfiket efter en igelkott. Mamman fotograferar den stora händelsen. Det börjar regna, så jag går in. Förra gången jag satt på balkongen gick det åt helvete. Det har gått tio månader sen dess och först nu vågar jag sitta därute igen. Det gick bra idag, det var ju riktigt trevligt och behagligt. Ännu ett steg i min självterapi.

Musik för kameleonter

När en kameleont sväljer en humla, bekänner den färg. Vissa kameleonter behöver svälja många humlor för att bekänna färg. För eller senare gör de alla det, visar sitt rätta jag, visar sitt låga EQ. Där de i sin totala brist på empati och i sin egen förträfflighet inte visar någon hänsyn till andra, inte bryr sig om hur andra har det eller vägrar ta till sig andras synpunkter.

Värsta kameleonterna är de som i sin trångsynthet inte drar sig för att öppet håna och förlöjliga de som har andra åsikter eller vågar opponera sig. På grenen under sitter svansen av ryggradslösa larver som inte vågar säga vad de tycker, som inte vågar säga emot, utan bara (tyst) håller med och tycker kameleonten är en cool typ. Lika barn leka bäst heter det ju.

Som tur är står det mig fritt att välja vänner och bekantskapskrets. Välja sådana som man kan lita på, sådana som finns där man behöver dom. Riktiga vänner helt enkelt.

Titeln lånad av Gary Numan (Music for Chameleons)

Garvande pulsåder

Det lät som en ettrig geting hela Götgatan fram där jag hade vinden i ryggen. Vid Folkungagatans rödljus gled en Vespa upp bredvid och jag frågade garvande: ”Ligger du på rulle?” Han flinade tillbaka med ”ja, det är ju mindre luftmotstånd, men det gick ju bara i 30” och knackade lite lätt på sin hastighetsmätare. Vi skrattade båda två och jag replikerade ”jag får väl ta i lite så du blir avhängd”. När det slog om till grönt svängde han vänster istället.

Lära gamla hundar ligga

Vad är meningen med ett bord vars höjd är vid knäna? Visst, det är skitsnyggt med sin fura från fjällen, men fruktansvärt ofunktionellt. Försöker vara med vid frukostgemenskapen på jobbet, men det är hopplöst att äta gröt med knäna vid öronen. Det går inte att svälja när jag ligger dubbelvikt. Fruktansvärt opraktiskt och obehaglig sittställning. Fick sätta mig ensam vid det normalhöga matbordet istället. Visst går det att lära gamla hundra sitta, men knappast att få dom att ligga dubbelvikta och äta samtidigt.

Alla gör vi misstag

Diskussion över det interna livechatten, kollegan försökte uppdatera några skrivardrivrutiner från fel ställe, så det blev massa trassel med versionskonflikter, jag försöker trösta honom:

– Nu har du iaf lärt dig nåt, vi brukar göra det den hårda vägen, alla har gjort det hehehe…
– jag skulle logga ut från en server en gång, å råka klicka i stäng av….
– eller tömde hela dns:n, men han ringa om hjälp, så de han stoppa replikeringen
– var det inte någon som råkade stoppa all tågtrafik?
– jag kom åt en säkring i ställverket hehehe, så spårledningen på tegelbacken dog
– vad gjorde du i ett ställverk?
– var utlånad till signal och drog kablar till nya signalreläer

Sådär höll det på. Det är mänskligt att fela, och jag är väldigt mänsklig!

Tragikomisk gubbe

Det började med att han sa att han ville byta religion. Han frågade mig om svenska kyrkan vill ge honom 100 000 kronor, för då skulle han gå med. Annars funderade han på protestantism, katolicism eller ortodox. Vad svarar man på sånt? Sakta gled det över till att han tyckte att alla invandrare som bråkar och förstör, ska skickas tillbaka till hemlandet. Men vad gör vi med svenskar som bråkar och förstör, frågade jag, ska vi slänga ut dom också? Det kan man ju inte, svarade Abbe, som är född i Grekland och vars föräldrar kom från Turkiet. Eller var det tvärtom? Han bytte fot lite väl ofta för att jag skulle hänga med. Enligt en Expressenlöpsedel han hade inne i korvmojjen, är han Sveriges roligaste gorvgubbe. Jag tyckte han verkade mer tragisk än rolig.