Ett tydligt vårtecken är när gatukontoret börjar spärra av och gräva upp cykelbanorna. Ett lika bra tecken på att vintern är på gång, är när groparna fylls igen och täcks med gôrbillig dretasfalt och avspärrningarna tas bort i november-december.
Utsiktslös glömska
Som jag tidigare skrivit om, har SJ ett nytt biljettsystem där man kan köpa till olika tillval till en basbiljett. Det glömde jag nu igen, fick inte med de nödvändigaste tillvalen. Bokade en fönsterplats men glömde att välja tillvalet fönster, och fick istället en fönsterplats utan fönster. Satt och ”stirrade ut” genom en vägg i två timmar. Att jag aldrig lär mig!
Morgonpolitik i trapphuset
Klockan är halvsex på morgonen och jag är på väg ned till taxin som ska ta mig till det fruktansvärt tidiga tåget till Falun. Halvvägs ned möter jag tidningsbudet.
– Hej, jag kan ta min DN, Persson högst upp, säger jag
– Det säger mig ingenting, höger eller vänster, motfrågar budet
Hm, bor jag till höger eller vänster? Det beror väl på var och hur jag står.
– Där uppe, säger jag och pekar genom taket mot min dörr
Med min DN under armen äntrar jag taxin på väg till det fruktansvärt tidiga tåget till Falun.
Första vårtecknet
Förra veckan började det bli varmare, solen sken och fåglarna kvittrade. Det verkade som våren började göra sitt intåg en månad för tidigt. Samtidigt i torsdags gick mitt SL-kort ut och vad är då mer lämpligt än att börja cykelpendla igen? Två kandidater gjorde anspråk på att vilja föra mig till jobbet på premiärturen, så jag gick över båda två, pumpade däck, kollade lampor, smekte sadlarna osv. På kvällen hade jag bestämt mig, men Johan lurade mig att sätta på Race Blade på Crescenten, så det blev den.
Imorse när jag vaknade och tittade ut, kände jag mig riktigt lurad. Det var alldeles vitt på marken och temperaturen var bara en plusgrad. Och jag som hade förberett mig mentalt på att cykla i varm vårsol. Var tog våren vägen? Försvann den samtidigt som lönen tog slut i fredags på Pelikan? Jag börjar ana ett samband.
K som i kolossal
Biljettlöst resande de lux
Resa biljettlöst blir vanligare och vanligare. Oftast visar man upp en kod i sin mobiltelefon för föraren eller spärrvakten. Men jag inser att Klonen har åkt många gånger med samma bussförare, när han inte ens tittar på biljetten eller mobilen utan bara lakoniskt vinkar in Klonen på expressbussen och frågar ”hem till Västervik igen?”
Inga undanflykter
I mitt hus finns en liten pizzeria, men jag har aldrig handlat där förut. Jag hade synpunkter på hur pizzabagaren tog hand om sina sopor, eller inte tog hand om sina sopor, ska jag nog säga. Så därför kallade han mig rasist, för att jag inte gillade att han skräpade ned. Logiskt eller hur?
Men nu är det nya ägare av pizzerian, två killar har köpt den och det var inte alls bra. Det var bättre att som förut bli kallad rasist och därmed kunna vägra köpa pizza där. Men vad ska jag nu skylla på, när Klonen vill ha pizza? Ingenting, så det blev pizza idag.
Dagens wienerschnitzel
Daniel ville käka lunch på Hirschenkeller, men jag var inte sugen på wienerschnitzel. Så vi gick till Mozarteum istället, även kallat ”hålet-i-väggen”. Där fanns det tre dagens rätt att välja mellan, bland annat wienerschnitzel med stekt potatis för 70 kronor. Om inte det dög, fanns det även dagens extra, och en av dom var wienerschnitzel med stekt potatis för 100 kronor. Ett snabbt ögonkast på à la cartemenyn visade att det fanns mer att välja på, exempelvis wienerschnitzel med stekt potatis för 130 kronor. Vad vore livet utan alla dessa fantastiska valmöjligheter?
Utan personligt ansvar
Efter att ha väntat i två timmar på ambulans, dog en 34-åring som fått hjärtinfarkt. Han dog i sin mors armar som förtvivlat under två timmars tid försökt förmå SOS Alarm att skicka en ambulans. Nyheten kunde läsas i många tidningar.
Är det den nya tidens tecken, att vi ska behöva dö i väntan på hjälp? Hjälp som vi via världens högsta skatter betalar för och förväntar oss att erhålla när vi behöver dom. Och som vanligt är det ingen som vill ta på sig ansvaret. Det fegas ur och bortförklaras, det är alltid någon annans fel.
— Det är inte säkert att någon har gjort fel, säger Lotta Lundin till TT, resurserna räckte helt enkelt inte till.
Självklart är det någons fel att det inte skickades ut någon ambulans. Självklart är det någons fel att det inte finns resurser. Det får inte handla om resursbrist när det handlar om människoliv. Det får aldrig aldrig komma dithän att en människas liv står på spel för att det saknas resurser. Då är det ett systemfel någonstans. Och det felet är självklart någons. Alltid!
Med världens högsta skatter borde vi ha outsinliga resurser och kompetenta människor som fattar livsavgörande beslut. Tyvärr ser verkligheten helt annorlunda ut. Vi lever i en socialistisk planhushållning, där det bara finns resurser för ett visst antal ambulansutryckningar. När det antalet överskrids, saknas det resurser. Vi får hoppas nuvarande regeringen verkligen genomför sitt systemskifte. För våra livs skull!
Sakna empatisk förmåga
Fick idag veta att jag saknar empati. Och att jag dessutom är en misslyckad polis. Jajemensan! Det var när jag påpekade för kvinnan som satte sig bredvid mig med sin hund i tunnelbanan, att det var en hundfri avdelning hon satt sig i, som jag fick veta det. Hon var minsann också allergisk mot hundar, men hade tagit en allergitablett, så det gjorde ju inget att hunden var i fel avdelning. Minsann. Jag försökte påpeka att vi alla är olika, och det finns de som blir dödssjuka av hundar. Det var då jag fick veta att jag saknade empati för andra människor, eftersom jag saknade förståelse för henne och hennes hund. Snacka om att projicera sina egna problem på andra! Det var när jag svarade henne att ”åh, du är en såndär cool människa som skiter i andra människors hälsa”, som jag fick veta att jag var en misslyckad polis. Se där vilken människokännare hon var.
Är jag petig? Kanske det, men den som tycker så, är tydligen inte allergiker och vet hur det känns att få en allergisk reaktion. Sådana personer saknar oftast empatisk förmåga för sin omgivnings besvär. De vet inte hur det är att få klåda överallt och få svårt att andas. Tyvärr verkar det vara en ny folksjukdom, en ny trendig grej, att sakna empati. Skit i andra, bry dig bara om dig själv – verkar vara det som gäller. Med ens känner jag mig hopplöst otrendig och omodern. Som att det är kört för mig.