cykel, gudarnas betraktelser, känslan, platser

Traditionsenlig hjul

1 kommentar

Julen ska firas hos syrran i Karlstad, så det var bara att packa ner Surlyn i cykelväskan och kånka den på tåget. Resan gick bra, konduktören var kreativ och öppnade den annars numera oanvända expressgodsavdelningen.

Det har blivit av en tradition att cykla på julaftonens morgon. Härlig känsla att trampa ut tidigt med tomteluva under hjälmen och träffa vänner och cykla helt kravlöst. Enda ”kravet” är att man har skoj och att man dricker glögg ur den medhavda termosen. Det blev en trevlig tur med kâlstapôjkera som även medbringade lite whisky on the rocks, då det var mycket is på pölarna och på berghällarna. Inget luxerande, knäskydden fungerade fint som skridskor. Med andra ord en vanlig hjulaftonsmorgon mitt i verkligheten.

gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Bättre och bättre dag för dag

2 kommentarer

Nu vänder det, vi går mot ljusare tider, framtiden är här. Eller som Ernst Rolf sjunger i den gamla revykupletten från 1923:

Bättre och bättre dag för dag,
bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer,
strunt i sorgerna och alla bekymmer!
Om än ställningen är svag, så säg med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah!
Det går bättre och bättre dag för dag.

Jag mår bättre än någonsin och det märks tycker vännen A. Och det blir bara bättre och bättre dag för dag. Jag har äntligen tagit tag i mina surdegar, och är en bra bit på väg. Har dock lite träningsvärk av allt knådande, men ur det här kommer en starkare och bättre Bruse. Det är jag övertygad om.

Idag är det den mörkaste och kortaste dagen på hela året. Det är vintersolstånd och nu vänder det. Och om exakt 3 månader är det vårdagjämningen då natt och dag är lika långa. Jag går mot ljusare tider, min framtid är här. Det går bättre och bättre dag för dag.

gudarnas betraktelser, livet

Fäst vid mig hela vintern

2 kommentarer

Det är när temperaturen kryper ned under nollan och jag använder min fleecemössa, som jag inser att jag måste raka huvudet oftare än en gång i veckan. Mössans fluffiga struktur tillsammans med huvudets korta stubb fungerar som kardborrband. Det är väldigt svårt att få av sig mössan, men även påsättningen är lite besvärlig. Fördelen är att mössan absolut inte på några omständigheter kan flyga av om det blåser upp.

gudarnas betraktelser, hälsa, kärlek

Varför det heter lingonalmanacka

7 kommentarer

Ny almanackor har inhandlats och det får mig att tänka på varför det heter lingonalmanacka. Många tror att lingonalmanackan heter så för att den är dekorerad med lingonris runt om. Men det är fel. Den heter så för att morsan och syrran skrev upp sina mensveckor på den när jag var liten. Redan då innan jag själv var i puberteten, lärde jag mig att hålla koll mina kvinnors mensperioder. Det är helt enkelt nödvändigt i ren självbevarelsedrift att veta när det är läge att ligga lågt.

hälsa, kärlek, livet

Livsfarlig glömska

3 kommentarer

– Glöm inte andas, ryter massörskan till mig, jag vill inte ha några döingar på bänken! Naprapaten frågade något liknande: du andas väl?!

Kroppen borde kunna sköta det där med att andas själv tycker jag. Ska jag behöva tänka på det, eller behöva bli tillsagd? Ja, tydligen. Har funderat på varför jag håller andan ibland. Tydligen gör jag det när jag hamnar i de båda ytterligheterna av smärta respektive njutning. Som vid ordentlig massage eller när sexet är gôrgrymt. Då håller jag tydligen andan och skrämmer min omgivning. Förlåt mig, kan inte rå för det, sluta göra det så skönt för mig. Nej, förresten… sluta inte!!!