Återfunnen kärlek

Vi träffades förra våren min älskade och jag. Hade sneglat på henne länge men vågade inte ta steget och ta kontakt. Men så i april förra året tog jag modet till mig och tog kontakt. Vi började umgås. Vi umgicks ofta, nästan varje dag. Vi hade gôrskôj ihop, gjorde långa utflykter, satt i köket sena kvällar och myste. Smekte hennes fina linjer godnatt och viskade ömt ”vi ses imorrn”. Jag var stormförälskad! Blev så kär att jag slutade cykla måntinbajk helt. Och det säger inte så lite vad förälskad jag var.

Men kärleken måste underhållas, inget man får ta för givet. Sägs det. Men det kändes inte bra hur jag än försökte. Den sköna känslan infann sig aldrig. Så jag började tappa intresset, det var inte lika kul att träffas längre. Så vårt förhållande rann ut i sanden, utan ett riktigt slut.

Vintern gick och vi tappade kontakten helt med varandra. Ibland såg jag henne i vimlet och jag sneglade förläget i ögonvrån. Det kändes hopplöst, vi hade det så bra ihop. Men nej, jag saknade henne inte alls. Det är nog över nu tänkte jag.

När vintern var över och våren kom fick jag ett ryck. Köpte ny sadel och allt kändes bra igen. Den sköna känslan återkom direkt och allt var förlåtet. Jag återfann kärleken till min landsvägscykel och nu är vi ett par igen!

Glömde Soma

Soma glömde jag bort. En silvrig 4one5 i stål den också. Gjord för gaffel med 80 mm slag, eller 440 mm längd. Pris enligt Dane på North American Flyers 3700 kr med ca 1-2 veckors leverans. Provcyklade Jonas Soma igår, skön hoj! Men hans är 17″ och den kändes lite för lång. Så isåfall är det en 15″ som gäller. Den har samma TT/CC Effective som min Salsa.

Valet står nu mellan:

  1. On-one Inbred, röd, 1900 kr med leverans oktober från UK, gaffel 4-5″ slag (100-125 mm)
  2. Surly 1×1, svart, 4175 kr med två veckors leverans från Cyclecomponents i Karlstad, gaffel 80 mm slag och 413 mm lång, stel gaffel ingår
  3. Soma 4one5, silver, 3700 kr, leveranstid cirka 1-2 veckor från Dr Spoke / North American Flyers, gaffel 80 mm slag eller 440 mm lång

Inbreden finns alltså inte förrän i oktober samt är gjord för längre gaffel än vad jag har, för 100-125 mm slag.

Surlyn är snygg i svart och en stel gaffel följer med. Funkar nog på stan och grusväg, men på stök & bök i Hellas tror jag inte det i längden blir bekvämt, jag vet inte. Surlyns geometri är gjord för en gaffel som axel-krona är 413 mm. Min Marzocchi MX Comp är ca 450-460 mm (självmätt). Så ramen kommer att vara ca 40 mm för hög fram…

Slutligen Soma då som tyvärr bara finns i silver, se själva Jonas cykel. Men som är gjord för en gaffellängd på 440 mm, alltså bara nån centimeter fel. Soma verkar i geometrin passa bäst.

Men hur fungerar det med QR (quick release = snabbkoppling) och horisontella dropouts? Jag har ett par Mavic Crossride hjul med snabbkoppling. Är tuggnuts lösningen, eller måste jag försöka byta axeln till gängad axel, eller köpa helt nya hjul?

Många frågor, få svar. Vill inte köpa grisen i säcken, det ska bli rätt från början, utan ånger och strul.

Jakten på en ny ram

Vissa har bättre ögon för detaljer. Jag hade inte märkt det, men Loffe såg de direkt efter fikat på Stortorget i juni. Min första mtb, Scott Tampico, som nu är konverterad till singlespeed, har fått en smäll på vänster kedjestag så den är lätt intryckt. Och det är väl tyvärr inget att göra åt, aluminium bankar man liksom inte ut. Och den kan ju gå av när som helst med katastrofala följder, en knäckt ram i en utförslöpa är inget att leka med. Kör med feta däck, så det är inte många millimeter tillgodo mellan däck och ram, så med en lätt skev baksving är det meckligt att montera på bakhjulet.

Så jakten på en ny singlespeedram börjar. Min kravspec är ganska modest anser jag. Ramen ska ha horisontella dropouts, så jag slipper kedjespännare; kunna härbärgera min framgaffel Marzocchi MX Comp med 85 mm slag (ca 465 mm lång) utan att geometrin skiter på sig; ha ett bra pris; samt ha en snygg färg. Tycker jag inte är så hårda krav, men många ramar faller på gaffellängden, de vill ha kortare gaffel eller längre.

Många rekommenderar en On-one Inbred, en stålram med horisontella dropouts. Mycket bra pris, 139 pund, cirka 1900 kronor plus frakt (ca 1000 kr) från Storholmarna. Tyvärr finns den bara i rött. Det kanske jag kan leva med. Större tyvärr är att den inte finns i lager förrän i oktober. Jag vågar inte köra på Tampicon så länge. Vill ha en garanterat funktionell ss till SM:et i september.

Ett annat alternativ är en Surly 1×1, också en stålram. Finns hos Cyclecomponents för 4175 kronor med en leveranstid på 12 dagar. Då ingår till och med en stel framgaffel, om det nu är nåt jag gillar. Vet inte, andra kör med det, så jag får väl prova helt enkelt. Men jag vill gärna sätta på min Marzocchigaffel för komfortens skull, vilket geometrin med nöd och näppe kan ta.

Så valet står mellan en röd för 3000 kr med leverans i oktober eller en svart för 4200 kronor med leverans på två veckor? Vilka i-landsproblem! Men svart är vackert, svart är snyggt, svart är stilfullt. Jag funderar ett tag till.

Ånger över ogjordhet

Hur många gånger har jag ångrat saker jag verkligen gjort? Inte så många. Och hur många gånger har jag ångrat saker som jag aldrig vågat göra? Det är många det.

Det är lättare att låta bli att göra saker, än att våga sig på. Jag är för feg, feg för ett nej, rädd för ett misslyckande. Sen går jag i livet och undrar, hur hade det gått om jag vågat, varför frågade jag inte, varför provade jag inte? Hur hade det gått?

Man måste våga prova söka det där jobbet, stöta på den där tjejen, våga ringa det där obehagliga samtalet, våga träffa den där personen. Det kan inte bli värre än ett nej. Det kan bara i värsta fall gå åt helvete. Allt annat är en bonus. Dagen efter är det iallafall glömt, det är över, och man kan gå vidare.

Det är oftare jag ångrar saker jag inte gjort, än saker jag verkligen gjort. Massor av ånger över ogjorda saker.

Grum magkänsla

Precis kommit hem från ett pass core. Mycket bra träning för bålstabiliteten för en annan som lätt får ont i korsryggen. Försöker gå på ett pass i veckan, förutom den ordinära styrketräningen, spinningen och vanliga cyklingen. Efter en dag kommer den härliga magkänslan, när varenda magmuskel signalerar om sin existens. Den härliga känslan håller i sig några dagar och det är inte träningsverk, bara en varm och härlig känsla i magen.

Sedan någon vecka eller två tillbaka, sover jag bättre och längre på morgonen. Vaknar först runt sju åtta, mot fem sex förut. Det hela kan jag tacka Elin för. Våra dagliga satellittelefonsamtal, chattande och epostande gör mig lugn och trygg. Hon ger mig också en varm magkänsla, en emotionell skön känsla. Trots att vi inte kommer att träffas förrän om cirka fyra veckor, så går jag omkring och känner mig riktigt äkta lycklig! Hur kommer det då inte bli när vi träffas igen?!

Så nu går jag omkring med en grum magkänsla. Både en fysisk och en emotionell skön magkänsla.

Blåbär i skogen

Skogen är full av blåbär, de har mognat rekordtidigt. Så det var många som var ute och plockade i skogen idag.

Samtidigt trampad jag, Johan och Klonen runt i Sicklaskiftet några timmar. Klonen kämpade på i sin egen takt. Ramlade av ibland och dök upp lite senare med ett blått flin och vad vi trodde var blodiga knän.

Skogen var full av blåbär. Och så var det vi tre!