Han trodde inte jag skulle märka det, vid frukosten i Malmköping. Men jag gjorde det, och jag blev överlycklig. Har tjatat om det i snart fjorton år, och skojat om det. När han inte nådde upp till eller orkade något, skojade jag alltid och sa ”du äter för lite gröt”. Så till den grad att han många gånger förekom mig och sa det själv; ”jag äter för lite gröt”. Men nu sitter han här, mittemot mig och äter. Ett under har skett, Klonen äter havregrynsgröt!
Jag skämdes
Inte kan man ha lilla klingan fram i rostfritt stål, när de andra två är i svart aluminium? Hur skulle det se ut?
Det tog ett tag, men tillslut kompletterades de två befintliga Stronglightdreven med ett tredje. Ordningen är återställd. Det är mycket viktigt med stil och enhetlighet på cûkeln. Nu kan jag sluta skämmas och slippa gömma mig bakom buskarna i skogen.
Kollektiv cykelabstinens
Markus F har cykelabstinens, han skriver om det i sin blogg. Verkar vara ett kollektiv trauma just nu, kanske på grund av det myckna vädret. Det har istortsett regnat i en vecka nu. Jag tycker det räcker.
Jag har alltså också cykelabstinens. Det var tre veckor sedan sist, jag vill ut och cykla. Först var det midsommar och juniorläger i Malmköping i en vecka. Sen var det en regnig vecka i Paris. Nu kan jag bara skylla på att Klonen är här och han gillar inte att cykla när det regnar. Än. Ska försöka få det ur honom.
Funderar på hur jag ska stilla min cykelabstinens? Räcker det med att glana på Tour de France, eller måste det till annat? Som absinth? Eller… äh, får väl dra på lycran å smyga ut imorgon bitti.
Jag har syndat
Normalt brukar jag börja med kortbyxor i april maj och bär dom fram till september eller senare. Ifjol hade jag kortbyxor varje dag mellan april och oktober. Men iår har det blev det senare start. Vet inte varför. Med få undantag på grund av etikettsskäl odylikt, går jag nu iallafall i kortbyxor varje dag sedan maj. Är det svensk sommar så är det!
Igår när vi skulle åka till familjen Handley långt uti skogen, så drog jag av någon outgrundlig anledning på mig långbyxorna. Jag ångrade mig redan på tunnelbanan in till stan. Det var varmt, instängt och äckligt. Varför gör jag så här mot mig själv?
Resesummering
Kollar igenom vad vi fått med oss hem. Förutom en rejäl hög smutskläder, gamla kvitton, biljetter och en rejäl dos minnen, har vi fått med oss lite souvenirer.
Fem flaskor absint och pastis för ca 1300 kr. Metro-souvenirer för ca 1500 kr, varav fyra böcker om spårvagnar och bussar för 900 kr. De böckerna är alla på franska och jag kan inte ens ställa en enkel fråga på franska. Det här ska bli underhållande.
Fibrer åt folket!
Känsliga läsare varnas för denna text! En kontinental hotellfrukost i Paris innehåller inga fibrer och knappt något protein alls. Bara vitt bröd och massa socker. Och det märktes, magen svullnade upp, avföringen var nästan obefintlig och blodsockret åkte berg-och-dalbana.
Väl hemma käkade vi idag gröt och ätbara ägg till frukost. Mmmm, skönt för magkänslan. Och efteråt kom den andra goa känslan; ordentlig avföring. Ordningen är återställd, välkommen hem!
Solen och värmen
Lite oflyt med vädret i Paris. Det regnade varje dag och det var inte tillräckligt varmt för att bara gå i kortärmat. Bara när molnen sprack upp så värmde solen tillräckligt för att jackan skulle åka av. När vi kom hem och klev ut från tunnelbanestationen, så var det varmare halv tolv på natten i Stockholm än det var i Paris mitt på dagen. Skönt att komma hem till solen och värmen.
Avprickat och klart
När vi var i Paris för sex år sen, fanns det bara två spårvägslinjer. Men T1 var avstängd, så det blev bara diggning av linje T2. Nu har RATP öppnat två linjer till. Linje T3 går i en boulevard i södra Paris och ersätter ringlinjebuss PC1. Samt linje T4 som går på en gammal järnväg i österförort. I måndags åkte vi T3 följt av T2 och i onsdags T1, men den var tråkig. Det är många som ska åka med T1, så hållplatsuppehållen blir mordiskt långa och sega. Linje T3 var både vacker och geschwindt. Åkandes på linje T4 utbrister Klonen:
– Nu har gjort allt vi skulle göra!
Det vi gjort är besökt Effeltornet, Montmartre, Triumfbågen, köpt souvernirer och absint, ätit crêpes, druckit espresso, åkt massa metro och de fyra spårvägslinjerna samt mycket mer.
– Avprickat och klart, vi drar till flygplatsen och flyger hem.
Välputsad stad
Paris är en mycket ren stad. Det sopas på gatorna och inget skräp syns. När man minst anar det, när en arm svänger ut, en flaska ska hällas eller en näsa ska titta ut – så är dom där: de välputsade fönstren. Tjong!
Sista chansningen
Absintabstienens III
Är den öppen eller inte? Nej, absintaffären på rue d’Ormesson är stängd.
Tröstade mig med en liten flaska Ricard pastis för nio euro i en livsmedelsbutik i närheten. Bäst att göra som Markus sa.