fôlk, gudarnas betraktelser, känslan

Storm i ett vattenglas

Lämna en kommentar

Juli brukar normalt sett vara en lugn månad på jobbet. Det kanske kommer in två till tre ärenden på en hel vecka. Det är med andra ord en lugn period. När jag gick på semester vid midsommar, hade vår grupp ungefär 30 ärenden som skvalpande omkring i ärendehanteringssystemet. Det brukar vi ha när det är lugnt. Kommer vi upp i 40 ärenden är det fullt upp och stressigt som fan. När Lilian och jag kom tillbaka från semestern idag fanns det 70 ärenden! Så många ärenden har vi aldrig någonsin förut haft, inte ens när det var som överjävligast i våras, när vi knappt han fika.

När vi sedan går igenom de ärenden som är assignade på kollegan som jobbat de här veckorna, är det i princip ingenting noterat. Har han gjort något, och vad har han gjort? Hur ska vi veta vad som gjorts eller om han gjort nåt alls? För det är frågan som uppstår, vad har han gjort under de tre veckorna Lilian och jag varit lediga? Ingenting om vi läser loggarna. Vi får börja på noll med alla 70 ärenden, och fråga användarna vad som gjorts. Hur jävla oprofessionellt som helst.

Juli är allt annat än lugn nu, mer hektisk än i våras när Banverket och Vägverket gick ihop till Trafikverket. Men jag sitter på ett kontorsrum med både AC och luftfuktare. Mycket trevligare klimat än vardagsrummet hemma med nästan 30 grader och torr luft.

fôlk, gudarnas betraktelser

Svart ut

Lämna en kommentar

Ekonomer borde vara duktiga på siffror och det här med att räkna. Läskunniga borde de vara, hur ska de annars kunna läsa siffrorna. De flesta är nog jätteduktiga på att både läsa och räkna. Men inte alla. Det verkar som att när ordet förfallodag dyker upp, låser det sig för en del. De får en black out och all läsförståelse och räknekunskap försvinner. Varför ska de annars ha så svårt att betala en faktura i tid, när de haft 30 dagar på sig? Blir jag sen med att betala en räkning, står kronofogden direkt i trappen dagen efter förfallodagen. Tydligen har ekonomer någon slags amnesti från att betala i tid. Det vill jag också ha. Dags att skola om mig.

familjen, gudarnas betraktelser, känslan

Tomt

Lämna en kommentar

Nästan på timmen åkte han hem efter tre veckor. Det har varit tre veckor fyllda av värme, både fysisk och meteorologisk, samt en hel del spårvagnar. De två första veckorna var vi i Malmköping och blev i stort sett uppätna av de myckna myggen. Sen sen vecka hemma i en bostad som en fuskfinsk bastu. En semester i avkopplingens och lugnets tecken, ingen jäkt, ingen stress. Lugnt och sansat. Om en månad tar vi semester del II i en vecka, fylld av äventyr. Men tills dess är det förbannat tomt utan honom. Fan!

familjen, gudarnas betraktelser, hälsa, känslan, mat

Vanans makt

Lämna en kommentar

Hur länge kan en 17-åring sova egentligen? Länge tydligen. Närmare bortåt 11 timmar per natt. Min morgonväntan blir därför lång, hinner med att dricka latte, diska, städa, surfa, buggfixa hemsidor, käka gröt, dricka mer kaffe mm. Kan ju vara värmen som gör att han sover länge, jag däckar i soffan mitt på dagen istället. Och varmt har det varit. Temperaturen har på morgonen legat runt 30 grader i vardagsrummet och då ligger vardagsrummet på skuggsidan på morgonen. Men imorse var det lite svalare, ”bara” 25 grader. Varvid Klonen utbrister när han kom in; ”vad kallt det är”. Där satt den, vi har vant oss vid värmen.

fôlk, gudarnas betraktelser

Revir

Lämna en kommentar

För att kunna ta ansvar måste man ha befogenheter. Befogenheter att ta leda styra och ta beslut. Fråntas man möjligheten att hålla sig informerad och ta beslut är det därmed omöjligt att ta ansvar. Tar andra beslut och håller inne med informationen är det inte ens möjligt att ta det ansvar man är tilldelad och förväntas att ha. Tackar för mig och avsäger mig allt ansvar jag iallafall inte hade eller inte ens kommer att få, oavsett vad som beslutats. Jag betackar mig för att bli överkörd och utskälld när jag försöker föra en dialog för att komma fram till ett gemensamt beslut som vi skulle ta ansvar för. Ansvaret jag bara fick på pappret.