Redan vid första tramptaget hördes det, ett nytt konstigt knakande ljud. Hade räknat med det vanliga knaket från tvenne vevlager som precis dagen innan tagits isär, rengjorts, fettats in och satts tillbaka. Men det ljudet var det inte, det här var nåt nytt. Och det var på hemvägen som jag var glad att jag är lite feg och kör med frambroms på fixien. Knäck sa det och så gick kedjan av följt av ett rassel, och frambromsen kom till användning. Efter bara några minuter hade jag tryckt ut den trasiga sprinten och länken, satt dit en snabblänk och var på väg igen. Nu var knaket borta. Fantastiskt!
Härdande
Regn är härdande, men värst var nog allt grus som kröp in överallt i både människa och i cykel. När vi klev in på fiket vid Rosenhill började skrattkalaset. Alla såg ut som kolgruvsarbetare i ansiktena, svarta och skitiga. Det är härdande att cykla i regn.
Det härdar på tålamodet att cykla med hattiga cyklister i klunga. Sådana där som vinglar hit och dit i sidled, eller som i ena stunden trampar järnet, för att sedan ligga och frirulla. Det går att bli nervös för mindre, klungan böljade fram och tillbaka som ett gummiband. Och det är då det händer, det som inte får hända. Någon bromsar i klungan! Vilket gud förbjude, aldrig bromsa i en klunga när det ligger andra någon decimeter bakom! Hoppas killen längst bak som inte hann bromsa och som spräckte hjälmen i fallet inte bröt nyckelbenet. Det krasade otäckt om hans vänstra axel.
Tjong
Någon klant hade ställt en cykel lite slarvigt i vardagsrummet så samme klant slog i en tå så nageln spräcktes och det började blöda. Jävlar vad ont de gjorde. Det klämmer när jag har skor, så det blir till att vara oskodd en lördag när jag istället skulle cyklat i skogen. Tur att det inte var stortån jag slog i, för det brukar vara typiskt så.
Mer, mer, mer
Mer, jag vill ha mer! Mer av kroppsarbete som i helgen. Mer av backträning som igår. Efteråt känns det helt underbart att få ta ut sig och bli trött i hela kroppen. Och det var det jag önskade mig inför 2009: Mer, oftare, snabbare, längre och hårdare. Tills dess jag får mer, går jag på premiären av Star Trek-filmen ikväll. Hjärnan behöver också bli utmattad.
Inga genvägar till det perfekta ljudet
Man blir bra på det man gör ofta, brukar det heta. Därför försöker jag cykla minst två pass i veckan, helst tre, på mellan 8 och 13 mil vardera. Och det som känns jobbigt och tungt, måste man träna på mer. För det jag inte är bra på är backar, då blir jag ohjälpligt sist. Alltid. Så idag var det backintervall vid Farsta strand. Varv efter varv, uppför backen, nedför backen, runt runt for vi. Första varvet kändes lite jobbigt, andra och tredje outhärdligt, men sen på fjärde och femte varvet kändes det som jag dansade uppför. Även om jag dansade långsammast. Håller jag på så här är jag bra på backar också, och måste hitta en ny grej jag är dålig på och öva upp det. Köra fort som fan kanske?
Avslutning
Med hjälmen i hand och med förväntansfulla känslor, klev jag över tröskeln för avslutning. Jag fick inget betyg, varken skriftligt eller muntligt, men en utvärdering skedde. Har det blivit som jag tänkt, har någon förändring skett, känns det bättre? Jodå, det har och gör det. Tack och bock, med lättade steg klev jag ut i friheten, ut i vårsolen och framtiden. Jag är botad… eller iallafall friskare… helt normal lär jag aldrig bli. Tack och lov.
Slut i rutan
Helt plötsligt slutade vissa webbsidor att fungera och till slut slocknade bredbandsmodemet nästan helt. Min internetuppkoppling var ner. Men Spotify fortsatte spela ett bra tag till, vilket beror på att den cashar låtar ganska bra. Provade att starta om modemet flera gånger, men den fick ingen kontakt med nätet. Slog på teven, men den var helt svart, inte en enda kanal. Jasså, jaha, Com Bort har fått nåt stort fel tydligen. Det passade bra tänkte jag, tog tillfället i akt och lagade matlådor och såg förra veckans avsnitt av 24 som jag spelat in. Undrar vad alla andra gör, när varken teve eller internet fungerar? Troligtvis får vi se resultatet om nio månader.
Glömskans makt
Först nu, två dagar efteråt kom jag att tänka på det. Min mor har inte hört av sig och gratulerat mig på min födelsedag. Trots vår sporadiska kontakt, som är nästintill obefintlig, hör vi i alla fall av oss till varandra på våra födelsedagar och på julafton. Så sällan hörs vi av, att jag inte ens tänkte på att hon inte grattade mig. Samtidigt är det hemskt, att hennes alzheimers gått så långt att hon glömmer bort sin egen sons födelsedag.
Beroendeframkallande
Mer jag vill ha mer! NU!! Har blivit beroende av en ny last, en ny drog som jag provade på både i fredags och lördags. Ruset kommer först samma kväll, med ömhet och värk i hela kroppen. Lite som träningsvärk, sån där härlig skön värk. Den här gången var det i absolut hela kroppen, i alla tänkbara muskler som det överhuvudtaget finns i en människokropp. Åh, det är så skönt! Vilken känsla!! Idag ska vi åka hem, så det blir tyvärr inget. Men jag längtar redan efter nästa gång jag får prova på riktigt hederligt kroppsarbete och skyffla och gräva makadam och grus i flera dagar.
Fem å fyrre
Fick mig igår en duvning i det danska räknespråket. Halvtres, halvfems, halvtreds och så vidare. Undrar om danskarna själva förstår vad dom säger, det är ju helt obegripligt! Varför krångla till det för sig i onödan sådär? Varför inte säga förtiofem istället för fem och förtio?