Kroppsarbete borde förbjudas! Som bekväm statlig tjänsteman med egen dator och två skärmar är jag inte van att använda hela kroppen flera timmar i sträck. Började dagen efter frukost med att skyffla runt makadam mellan sliprarna i Hosjöslingan uthälld från en makadamvagn. Efter lunch skulle vi byta sliprar under en växel i Östersjön. Ja, hållplatsen heter så efter sjön som ligger bredvid. Eftersom det var berg runtomkring, gick det inte att dra ut de gamla sliprarna åt sidan, så fick skotta rent under rälerna från allt grus och makadam, och därefter vrida sliprarna och sedan lyfta ut dom. Skottandet och vridandet och lyftandet gick bra tills kroppen skrek KAFFE! Vi hade inte med oss fika, så efter fyra timmars skottande och lyftande var alla krafter som bortblåsta. Orkade inte ens ta en enda bild med den medhavda kameran. Bara två dagar kvar, sen är jag tillbaka till min kontorsstol och cykel. Cykla 13 mil är ingenting mot att skyffla makadam, rena semestervilan.
Sköna Maj
Av praktiska skäl, har jag och Klonen alltid varit tillsammans över Valborg och första maj. Då har vi alltid passat på att se närmaste majbrasa, vilket senaste åren varit på Nytorps gärde. Men idag nöjde vi oss inte med en majbrasa. Vi har varit på turné och sett flera majbrasor av skiftande storlek. Vi började med den på Nytorps gärde, sedan nära en Kungens kurva, vidare en i Gnesta, en i Stjärnhov och slutligen två i Sparreholm. Majbrasan i Malmköping hoppade vi över tillförmån för lite malarimedicin i Spårmansro. Men ingen brasa utan rök och fyrverki vilket syntes över bygden.
Språkbegåvning
Brukar alltid säga, det är alltid något man glömmer, när jag reser iväg. Klonen och jag funderar och funderar under våra resor; vad har vi glömt nu. Inte alltid jag glömmer något, men för det mesta. Likadant nu.
Det skulle vara konferens i Nynäshamn från tisdag lunch till onsdag lunch, och vad passar då inte bättre än att cykla dit och hem?! Sagt och gjort, det är ju bara 75 kilometer enkel resa. Packade en väska med ombyte som en kollega tog med på bussen ned och jag cyklade iväg tidigt igår morse. När jag sedan fick väskan på hotellet och jag skulle byta om till icke cykelkläder, upptäckte jag direkt vad jag hade glömt. Vad franskt är vet jag sedan tidigare, men kollegan kallade det italienskt, vilket var ett nytt uttryck för mig. Av andra har jag hört uttrycket att köra commando. Oavsett vad det kallades kändes det lite ovant och obehagligt. Men svalt var det minsann.
Gårdstomtar
Tipp tapp, tipp tapp, tippetipptapp. På led gick de knäpp tyst in i huset snett över gården. Jag står med min latte och kollar ut genom köksfönstret och får se insatsstyrkan med dragna vapen smyga in i huset. Kvar utanför står tre gråa minibussar. Inte alls som jag förväntat mig, trodde de skulle vara svarta. Likaså polisernas klädsel förvånade mig, trodde även de skulle vara helsvarta. Några hade gråa munkjackor, några gråa mjukisbyxor. Kanske de inte hann rådda ihop rätt kläder innan utryckningen. Efter bara en liten stund kommer de lugnt ut med en nedstämd man mellan sig, packar in honom och alla prylarna i minibussarna och åker iväg. Signalen att faran är över och allt är som vanligt, kommer med tidningsbudet som levererar DN i brevlådan.
Nr 129: Vidare
Vidare, ska jag vandra
för att kunna arbeta
Vidare, ska jag arbeta
för att kunna leva
Vidare, ska jag leva
för att kunna gå
Vidare, ska jag gå
för att inte växa fast
14 september 1988
Humlans sång
Vi är små humlor vi bzz bzz, vi äro små humlor vi bzz bzz… Så kunde vi sjungit där vi trampade Södertörn runt. Ljudet av mer än 20 frihjul som surrade i nedförsbackarna gav mig härlig rysning nedför ryggraden. Det killade ända ned till tårna när vi körde kilometer efter kilometer i perfekt belgisk klunga. Munnen bör stängas så här års, småflugor ger förvisso ett proteintillskottt som kan behövas när man cyklar långt, men de ger tyvärr inte samma rysning nedför strupen. Bzz bzz!
Hit och dit
Solen varma strålar lös åt alla håll. Vinden verkade tävla med solen och blåste åt alla håll. Klart egendomligt med konstant motvind. Svag, men ändå. Folk promenerade överallt åt alla håll i sommarvärmen. På Strömmen ilade Djurgårdsfärjor och Tallinks nya kryssningsfartyg åt alla håll. Och naturligtvis pilade Djurgårdslinjens spårvagnar fram och tillbaka på sina spår. Själv lallade jag runt och plåtade som besatt med den nya superzoomen lite här å där i stan. Mycket mer än så hände det inte, och mer behövs inte för att det ska vara vårligt. Det räckte bra.
Min penisförlängare
Jag äger ingen bil, ingen lyxvilla, ingen dyr kostym, ingen cykel i kolfiber, flyger inte till Thailand, hänger inte på Stureplan. Jag cyklar, bor i hyresrätt, cyklarna är av stål och aluminium, åker tåg till Europa och hänger möjligtvis runt Medborgarplatsen. Med andra ord har jag ingen penisförlängare överhuvudtaget som förhäver mitt ego. Däremot har jag en grov apparat, som med lite pillande blir dubbelt så lång mot ursprungsstorleken. Fick idag superzoomen till kameran, en Sigma 18-200 med OS. Morgondagen är räddad!
Twitter original
Det var bara fartvinden som ven i mina öron, men det trängde igenom något bekant ljud. Stannade till vid vägkanten och lyssnade. Det var helt tyst, ingen bullermatta från en avlägsen trafikled eller väg. Bara min egen lätta andhämtning. Helt tyst var dock inte, det enda som hördes var fågelkvitter. En massa fågelkvitter i träden runtomkring. De hade väl fullt sjå att finna en partner och bygga bo tänkte jag, pissade färdigt och fortsatte de sista fyra milen hem från Svartsjölandet.
Samhällets normer
Det har i alla tider funnits människor som är rädda för det avvikande, för det som går utanför deras egna normer. Sådana som därmed anser sig stå över både lag och moral och därmed har sin fulla rätt att häckla, förfölja, förnedra, utsätta de ”andra” för livsfara. Ja, till och med döda i sin iver att upprätthålla det de anser vara den förträffliga normen alla bör leva efter.
Förr var det judar, svarta, homosexuella, zigenare och andra som ansågs vara ”onormala” och utanför gängse norm. Det var inte alls länge sen som en homosexuell blivit mördad för att denne var just homosexuell. Den som mördade tyckte det var helt rätt, då allt onormalt är som en cancersvulst som ska elimineras, för att inte störa deras egna skeva introverta livssyn.
I Sverige där bilen sedan 1950-talet är normen för hur förflyttning skall ske, är allt annat onormalt och skall förlöjligas och utsättas för fara. Bilister anser att cyklister faller utanför denna norm och därför tar de sig ha rätt att tuta, preja och medvetet köra på cyklister. Cyklisterna är i deras ögon en cancersvulst i trafiken som stör bilistens ego och stör dennes norm att alla ska köra bil. Jag får dagligen höra från cyklister där de är nära att bli ihjälkörda, inte av en bilist som gör ett litet misstag, utan av en bilist som fullt medvetet köra nära, prejar och siktar på en cyklist. Syftet med detta brukar de ange att de vill lära cyklisten en läxa. Vad har cyklisten för nytta av den lärdomen när denne är död? Det är ju helt uppenbart varför bilister fullt medvetet går in för att skada oss, de vill rensa bort cyklisterna från detta jordeliv. Och det är helt ok, ingen verkar anse detta är konstigt, för bilismen är normen i samhället, allt annat ska bort.
Nästa gång kanske är det någon annan grupp i samhället som är onormal och skall lynchas. Vem vet, kanske tillhör du någon av de grupperna?