Börjar bli en ny vana det här, att cykla in i träd. Förra veckan prasslade det i buskarna och jag kollade efter vad det var, utan att se att jag cyklade in i ett träd. Högerhanden kom ikläm mellan trädet och styret och slet av en massa hud på en knoge. Det blödde rätt bra. I tisdags måttade jag för dåligt, och rände in med axeln rakt i ett träd. Självklart med högeraxeln. Det gick bra, axeln ser dock ut som det varit med om en vildkatt en het natt. Underarmen ska vi inte tala om hur den ser ut.

I helgen var det dags igen. Stötte till ett träd med vänsterarmen rätt hårt och trodde jag skulle få världens blåmärke. Istället har jag fått ett stort rivsår på underarmen och alla frågar vad jag gjort med mina armar. Säger som det är, att jag måttar dåligt och tror att jag kan klämma mig mellan tätt stående träd.

Måste nog omvärdera min egen kroppsuppfattning. Jag tror att jag är smalare över axlarna än vad jag egentligen är. Får helt enkelt acceptera det faktum att jag är rätt så välbyggd över axlarna och ryggen, en snygg kille helt enkelt. Svårt att ta till sig, får jobba på det.

Ett tecken på att en cykel inte använts på ett tag, är att den hamnat längst in i högen. Eller att lufttrycket i däcken är lågt, eller tom obefintligt. I det tillståndet plockade jag fram Surlyn. Och liksom Salsan var i våras, var nu Surlyn lite putt för att det blivit åsidosatt. Och det märktes när jag trampade iväg. Vi var inte ett, vi var inte i symbios med varandra.

Det var när ryggen började göra sig påmind om sin existens, som jag kom ihåg varför jag en gång i tiden köpte den heldämpade Salsan. Det slår rakt upp i ryggen med en hard tail! Och inte var jag kvick i benen heller. Med andra ord behöver jag cykla mer på Surlyn, så jag får starkare ben och starkare rygg. För det här var förskräckligt dåligt. Skärpning!

Mjölk ger starka ben heter det. Styrketräning är nog bättre, men hur är det med cykling? Det lutar nog att köra fixie ger starka ben, då jag endast har en växel, som ibland kan vara för tung och att jag bromsar genom att helt enkelt hålla emot med pedalerna.

På gårdagens tisdagsrajd drog jag av kedjan redan efter 200 meter mitt i Grumma Värsta Backen. Har aldrig hänt mig förut, så det är nog ett tecken på att jag har starka ben. För jag tror inte det var en klen kedja. Inte alls.