Etikettarkiv: Stockholm

Trippelkaos

Idag flyttade vi kontoret. Inte långt, egentligen bara tvärs över gatan. Vi var alla nyfikna på hur flyttfirman skulle göra, skulle de helt enkelt knalla rakt över gatan med grejerna? Min dator bar jag över redan igår, för det var några saker jag var tvungen att ta itu med direkt idag, utan väntan på att få min dator framburen.

Första tecknet på kaos var när det visade sig att den nya kaffeautomaten inte kommit på plats. Vi ringde till kollegorna som var på gamla kontoret och bad dom ta med kaffe från gamla kaffemaskinen, men alla termosarna stod ju här på nya kontoret. Snabbt fram med en löpare som fick springa över till gamla kontoret med termosarna och fylla på med kaffe och sen tillbaka.

Andra tecknet på kaoset var nätverkets bristande kapacitet. Vi hade inte ens en halv megabit! Vilket gjorde det i praktiken omöjligt att försöka dra igång något system eller applikation för att kunna jobba. Vår nätverkstekniker hade passande åkt till England, men av en slump hittade jag hans kollega i entrén. Men hon gick bet efter en hel dag.

Tredje kaoset utbröt när alla flyttlådorna bars in. De kom alla rätt, inte en låda hamnade i fel rum. Men vi kunde inte packa upp en enda låda på våra rum, då bokhyllorna var försenade. Så att försöka hitta det där jätteviktiga pappret som låg i någon av de tio flyttlådorna, var dömt att misslyckas. Jag försökte inte ens.

Nå, hur gjorde flyttfirman då? Jo, de packade in allt i lastbilen på markplanet under alla viadukterna och körde minst tio kvarter runt i City för att komma upp på viadukten på baksidan av nya huset. Sen fick de iallafall kånka grejerna genom hela huset, lika långt som om de gått direkt. Nå, det är deras val, men att köra cirka två kilometer för att komma 200 meter låter inte friskt i mina öron.

Vätskekontroll

Misstog mig på tunnelbanans turtäthet, trodde den gick varje kvart efter ett, men tågen gick bara varje halvtimme. Missade ett tåg med två minuter när jag skulle hem från ännu en kväll på Pelikan, så istället för att stå och frysa, gick jag hem. Väl vid Hammarbyhöjden var det bara några minuter kvar tills tåget skulle komma så jag äntrade stationen. Där satt fyra unga grabbar på väg in till stan med en dissekerad rödvinsbox och fyllde en flaska med innehållet. Minns inte riktigt hur det gick till, men där stod jag och drack rödvin direkt ur kranen klockan halv två mitt i natten, påhejad av fyra unga killar.

Första vårtecknet

Förra veckan började det bli varmare, solen sken och fåglarna kvittrade. Det verkade som våren började göra sitt intåg en månad för tidigt. Samtidigt i torsdags gick mitt SL-kort ut och vad är då mer lämpligt än att börja cykelpendla igen? Två kandidater gjorde anspråk på att vilja föra mig till jobbet på premiärturen, så jag gick över båda två, pumpade däck, kollade lampor, smekte sadlarna osv. På kvällen hade jag bestämt mig, men Johan lurade mig att sätta på Race BladeCrescenten, så det blev den.

Imorse när jag vaknade och tittade ut, kände jag mig riktigt lurad. Det var alldeles vitt på marken och temperaturen var bara en plusgrad. Och jag som hade förberett mig mentalt på att cykla i varm vårsol. Var tog våren vägen? Försvann den samtidigt som lönen tog slut i fredags på Pelikan? Jag börjar ana ett samband.

Dagens wienerschnitzel

Daniel ville käka lunch på Hirschenkeller, men jag var inte sugen på wienerschnitzel. Så vi gick till Mozarteum istället, även kallat ”hålet-i-väggen”. Där fanns det tre dagens rätt att välja mellan, bland annat wienerschnitzel med stekt potatis för 70 kronor. Om inte det dög, fanns det även dagens extra, och en av dom var wienerschnitzel med stekt potatis för 100 kronor. Ett snabbt ögonkast på à la cartemenyn visade att det fanns mer att välja på, exempelvis wienerschnitzel med stekt potatis för 130 kronor. Vad vore livet utan alla dessa fantastiska valmöjligheter?

Det vete katten det

Det kanske var för att bakdämparens bussningar glappade, som gjorde Caballeron lite oredlig. På tio minuter var dock bussningarna bytta av Phil aka Dr Spoke. Sedan gick jag omkring med dämparen i benfickan hela dagen när vi var både på Sjöhistoriska museet och på Tekniska museet. Där låg den i tryggt förvar hela dagen. Tills jag kom hem och upptäckte att den inte var med hem. Ett snabbt samtal till konditori Vetekatten och jodå, den låg kvar i den blåa soffan. Precis där jag hade lagt den ifrån mig när vi fikade.

Det börjar nu komma sakta, att jag lägger ifrån mig saker och glömmer bort dom. Denna gång kostade det bara tiden för den extra resan fram och tillbaka till stan. Nästa gång kostar det säkert pengar för en ny bortglömd pryl.

När jag blir stor

När jag blir stor vill jag bli tunnelbaneförare. Det verkar jätteroligt att få accelerera fort och bromsa jättehårt så passagerarna far omkring inne i vagnen och ramlar på varandra. Och sen få sitta på rasterna och skryta för kollegorna hur många lårbensbrott eller krossade glasögon jag åstadkommit på mitt arbetspass. Det verkar skoj, det vill jag göra när jag blir stor.

Fast i RSS-träsket

Två minuter kvar tills mitt tåg kommer, hinner läsa ett RSS-flöde till – tänkte jag och försvann in i telefonens inre. När jag i nästa ögonblick tittar upp ser jag hur dörrarna stängs och mitt tunnelbanetåg åker iväg. Stoppade ned telefonen och väntade ytterligare 10 minuter. Som om det vore det roligaste som fanns att göra en måndagskväll när magen kurrar efter ett träningspass.