Kom ihåg till mig själv: inte cykla mtb för första gången på tre månader och dagen efter försöka träna med Fredrikshof. Följande lysande konversation genomfördes i klungan innan jag vid Bornsjön hängde jag av mig själv och vände hem:
– Jag tog fel ben med mig idag
– Du kanske tog frugans ben
– Jag har ingen fruga, så jag tog nog inga ben alls
Etikettarkiv: Stockholm
Bästa grannar!
För bara en månad sen tänkte jag rösta nej till ombildandet till bostadsrätt. Jag kände säkert samma sak som många av er gjorde och säkert fortfarande gör. Att det här är en stor grej, ett stort ansvar att ta beslut om. Hela idén lät lite smått vansinnig, låna nästan en miljon för att få bo i det jag idag bor i utan lån. Så dumt tänkte jag.
Jag heter B och bor på K-vägen nr 61 i en tvåa med en son på deltid. Jag skriver dessa rader helt oberoende från styrelsen eller någon annan. Det är helt och hållet mina egna tankar och åsikter.
Nöjd som hyresgäst
Jag har alltid bott i hyreshus och alltid trivts med det. Har tyckt det varit bekvämt att bara behöva lyfta på luren när något är trasigt och fått det lagat eller utbytt. Först var jag inte alls intresserad att vi skulle ombilda till bostadsrätt, jag ville bo kvar som hyresgäst! Punkt och basta med det! Jag tyckte det var fel att allmännyttan säljs ut, rädd för att hyresrätterna skulle försvinna helt.
När själva erbjudandet med priset kom från Svenska Bostäder med en grov kalkyl vad boendekostnaden skulle innebära för mig personligen, var jag fortfarande väldigt skeptisk till hela idén. Kunde det vara sant att jag får en sänkt boendekostnad på cirka 1500 kronor per månad? Det lät lite för bra för att vara sant.
Välmående hus
Jag började gå på mötena och ställde frågor, och fick de svar jag ville ha och blev lugnare med tiden. Fick känslan av hur seriöst och genomtänkt det hela var. Att styrelsen och HSB-ombudet tänkt på allt, som upphandling av sophämtning, snöröjning, att vi måste bygga två tvättstugor osv. Den tekniska besiktningen av husen gicks igenom och det är mycket tekniska ord och siffror. Vilket för många kan kännas teknokratiskt och främmande, även för mig som är tekniker. Men besiktningsprotokollet gav oss helt enkelt tips om vanligt förebyggande underhåll. Åtgärder som SB aldrig skulle utföra förrän det redan gått sönder. På min direkta fråga till besiktningsmannen om ”huset är ett skithus eller ett bra hus”, svarade han att det är ett bra hus som var välskött. Med det svaret kände jag mig trygg.
Bristande underhåll
Om det nu är så mycket bättre att vara hyresgäst till SB, varför har då inte SB redan fixat mögellukten i trapphusen? Varför har inte SB målat eller bytt fönsterkarmarna för länge sedan? SB låter husen förfalla innan de fixar något, och då till högre kostnader än om det görs i förebyggande syfte! Vilket innebär högre hyra för oss!
Några vill göra Hyresgästföreningen stark, men varför har den inte varit stark hittills under alla de åren jag bott i Understenen? Vad är det som säger att Hyresgästföreningen ska bli stark nu helt plötsligt, och få inflytande på vårt boende som de tidigare inte haft? Kom ihåg att Hyresgästföreningen godkänt införandet av marknadshyror!
Marknadshyror
Det är inte fråga om marknadshyror kommer att införas, utan om när! Det är bara fråga om tid innan marknadshyror införs i Kärrtorp. Experterna talar om minst 5% i hyreshöjning. För mig i min tvåa innebär det en hyreshöjning på cirka 3 000 kronor per år! Det är pengar som vi kan göra så mycket annat kul för! Kosta på en renovering av lägenheten, som SB i alla fall inte gör om vi bor kvar som hyresgäster.
Osäker hyresvärd
Allmännyttan har från politikerna i uppdrag att köpa och sälja fastigheter, även till privata hyresvärdar. Så har skett förut i Kärrtorp och så kan absolut ske i framtiden. Jag tror inte att en privat hyresvärd kommer att lägga lika mycket pengar på underhåll som SB gör idag. Och de flesta av oss tycker nog att SB lägger för lite pengar på underhållet redan idag. Vi kommer med en privat hyresvärd att få en sämre boendestandard. Och jag är övertygad om att en privatvärd kommer att höja hyran mycket mer än vad SB kommer att göra. Vi kommer alltså få ett sämre boende till en högre kostnad. Detta vill jag säga nej till, därför ville jag rösta ja!
Vad vi tackat nej till
Vi har tackat nej till inflytande över vårt eget boende. Att själva få styra renoveringsbehovet. Om SB vore en bra hyresvärd, hade de åtgärdat de renoveringsbehov som har funnits i flera år för länge sedan. Jag tycker inte SB tar ansvar för sina fastigheter och för oss som hyresgäster. De låter husen förfalla! Nu hade vi chansen och ta makten över våra hus!
Vi har tackat nej till ett tryggt boende. Tackat nej till kontrollen över vem som äger husen och därmed lämnat över kontrollen över vår boendekostnad till andra. Vi är helt beroende av politikernas och hyresvärdens olika nycker och bristande ansvar.
Vi har vidare tackat nej till en rejäl sänkning av boendekostnaden. För mig i min tvåa skulle det innebära en sänkning på 18 000 kronor per år! Jisses vilken fin cykel jag skulle kunna köpa för det. Varje år! Det vi tackat nej till är att få köpa vårt eget boende till ett pris av cirka 13 000 kr/kvm som på marknaden är värderat till mer än 23 000 kr/kvm. Det innebär att vi får köpa våra lägenheter till 56% av marknadspriset! Ett sådant erbjudande är fruktansvärt svårt att motstå.
Beslutet
För mig var det till slut inte svårt att ta ett beslut hur jag ville ha mitt boende i framtiden. Fördelarna med en bostadsrätt var så många fler och större än nackdelarna. Jag vill bo tryggt, där jag vet att saker lagas i god tid. Jag vill veta vad min boendekostnad blir inte bara nästa år, utan även om 10 år. Utan en massa dyra överraskningar.
På mötet i måndags kom det inte ens tillräckligt många för att det överhuvudtaget var någon idé att rösta! Respekt till er som kom dit för att rösta nej. Ni står för er åsikt och ert val att inte vilja ombilda. Det har jag full respekt för. Men ni som inte ens gick på mötet för att rösta nej. Varför gjorde ni inte det? Det var synd att alla mina grannar inte kom till mötet. Oavsett utgången av omröstningen hade det varit trevligt.
Med vänliga hälsningar Eder granne
Nio liv i Ullerudsbacken
Upp och sen vänster
Mera upp
Låren brinner!
Liten vila nedför
Skarpt höger
Och sen spurta upp
Lång vila
Och så kör vi ett varv till…
Halleluja
Vilken lyckad morgon! Det var soligt och härliga friska nio plusgrader. Vid Slussen stod en barsk kvinnlig polis med armarna i kors för att se till att ingen cyklade mot rött. Bra initiativ. Och vid Tegelbacken var flera sopmaskiner ute för att sopa cykelbanorna. I september. Halleluja!
Ska jag beklaga mig för något, är väl att det är lite osmart att sopa cykelbanorna under morgonrusningen. De kunde gott ha väntat med att börja sopa till efter klockan 9. Det är trångt som det är vid Tegelbacken med flera olyckor. Men jag gav tummen upp till den som körde sopbilen när jag cyklade om!
Det börjar hända saker till cyklisternas fördelar. Det är valår nästa år. Valfjäsket har bara börjat!
Ovilja är illvilja
”Det som glöms i tö, kommer fram vid regn”- ett nytt ordspråk påkommmet av mig imorse. Det är svårt att tro att det är augusti, det känns mer som mars. Fullt med grus överallt. Mycket är sånt som kryper fram när det regnar och blåser, men en hel del är även nyuppsliten asfalt av all trafik i Stockholm. Men mest är det för att gatukontorets entreprenörer inte sopade upp all så kallad halkbekämningsmedel i våras. Runt midsommar tröttnade jag på att felanmäla alla grushögarna som låg kvar på cykelbanorna. Det är vad vi får leva med nu, grus överallt. Grus i käften, grus som kryper in och förstör lager, grus som skitar ner allt som blev tvättat igår.
Är det vad våra skattepengar ska gå till, massförstörelse av hälsa och egendom? Tvåtusen människor dör per år i Stockholm på grund av allt vägdamm! Kommunen och dess entreprenörer bryr sig inte, de ville inte, orkar inte. De har en miljö- och människosyn som skrämmer mig.
Hjulblomma
Tröskeleffekten
När vi klev in till år 2009, klev Lidingöbanan över tröskeln från att tidigare i cirka hundra år varit en järnväg, över till att bli spårväg. För några veckor sedan klev två spårvagnar från Lidingöbanan och Nockebybanan över tröskeln från att vara trafikvagnar till att vara museifordon i Malmköping. Inte mer än rätt efter mer än 60 år i aktiv trafiktjänst.
Vi besökte Millesgården som vilsekomna turister och reste hem med påLidingöbanan som trafikeras av just vagnar som nyligen blev museispårvagnar. Det borde innebära att banan trots sin moderna status, borde betraktas som museispårväg?
Braess paradox
Fler vägar leder till mer trafik och därmed mer köer. Se på Södra länken, den slår i kapacitetstaket ständigt, vilekt den gjorde redan för tre år sen när den var klar. Fenomenet har tom ett namn: Braess paradox.
Braess paradox, att mer trafikkapacitet kan leda till långsammare trafik, har sitt namn efter den tyske forskare, Dieter Braess, som upptäckte den redan på 60-talet.
Om vi har en bilväg med köer så borde väl en ny genväg eller en extra fil medföra bättre framkomlighet? Nej inte alls så säkert!
Ty den nya möjligheten kan vara så utomordentligt attraktiv att den drar till sig mera trafik, mer än vad som motsvarar dess nya kapacitet.
Onekligen motsäger Braess upptäckt vår intuition även om den logiskt noggranne kan konstatera att det inte handlar om någon ”riktig” paradox. Detta beteende är nu inget som är begränsat till vägtrafik utan gäller även för datatrafik och telekommunikation så Braess har fått förnyad aktualitet.
För kan någon påstå att biltrafiken har minskat trots alla nya vägbyggen? Braess paradox kan även implementeras på cyklandet: fler cykelbanor ger fler cyklister! Och det är ju klart bättre för miljön, hälsan och ekonomin än fler bilar.
Omtvärt
Stockholm måste vara omvända världen, där alla gör omtvärt. Folk går mitt i gatan, bilar kör på trottarer, cyklister kör mot rött – ingen är på rätt ställe. Sen har de mage att bli förbanade för att de är på fel ställe och blir tillsagda att de gör fel och utsätter andra för fara. Självupptagna egon, kan vi inte vara överens om att vi följer de regler som finns, istället för att hitta på egna?
Välkommen hem?
Det första som möter oss när vi kliver av bussen på Cityterminalen är stanken av urin. Är det så vi ska välkomna våra gäster till Huvudstaden som skryter om att vara så vacker och ren? När den i själva verket stinker som en urinoar.
Nu vill jag inte klaga på de som pissar lite varstans. För många gånger har de inget val, alla är faktiskt inte fulla när de pissar! För hur många allmän toaletter finns det egentligen i stan? Jodå, de finns… typ vid Nybroplan och vid Slussen. Den som lider av inkontinens hinner inte fara runt kilometervis för att hitta en toalett. De behöver kissa NU!
Men tjänstemännen kommer med så egendomliga lösningar. Det var problem med att folk hoppade ned på tunnelbanespåren för att kissa. Tror jag det, av Stockholms 100 tunnelbanestationer finns det bara en som har offentliga toaletter, det är T-centralen. Återigen, jag försvarar inte fyllepissarna, de har försatt sig i situationen frivilligt. Till och med betalat för det. Men det finns många som lider av inkontinens. Ska de aldrig få lämna sitt hem och åka kollektivtrafik som alla andra? Lösningen på dessa problem är självklart fler offentliga toaletter. Gärna bevakade, och att det då kostar en slant gör mig inget. Bara det är rent och snyggt och att de finns minst en offentlig toalett per station.
Hur löste SL:s smarta tjänstemän det hela då, med fler toaletter? Nej! De köpte in larmsystem för flera miljoner som larmar när obehöriga hoppar ner på spåret. Precis som om det skulle göra folk mindre kissnödiga.