Igår fick jag e-post från mitt hemförsäkringsbolag och de hade accepterat hela den summan som den gode Phil, aka Dr spoke, hade värderat min stulna Peugeot till. Redan förra veckan hade jag bestämt mig för att jag skulle ge honom en tårta för besväret, och idag när jag tog vilodag från styrketräningen, gjorde jag slag i saken. Irrade runt lite mellan Vanadisplan och Odenplan i jakten efter ett konditori, och hittade sedan Stinas Bageri strax bakom Cykling. Det blev en hallonmouse för sex personer och det borde räcka, tänkte jag. Fyra minuter senare hade de tre glufsat i sig hela tårtan! Tydligen var den garanterat både välkommen och god.
Etikettarkiv: Stockholm
Berömt skithotell
Grand Hotell i Saltsjöbaden är känt för många saker, bland annat den såkallade Saltsjöbadsandan. Den andan verkar som bortblåst, med arrogant personal som knappt behärskar de mest basala hälsnings- och vänlighetsfraserna som tack, varsågod, vad får det lov att vara och så vidare. Sådana fraser man tar för självklart på vilket hotell eller restaurang som helst oavsett klass och antalet stjärnor. Antingen talar de ingen svenska alls eller så säger de absolut ingenting. Vi får inte ett leende, inte en vänlig blick. Personalen bemödar sig inte ens att titta på oss när vi talar med dom. De beter sig helt enkelt överlägset och fisförnämt.
Det går inte att leva på gamla meriter hur länge som helst. Till slut hinner verkligheten ikapp och då går det utför. Imorgon får jag äntligen åka från det här skithotellet.
Underskott av kapital
Återkommer till den givmilda inställningen cyklister emellan. Det ”lånas” slangar både till höger och vänster när man är ute och cyklar och någon får punka. Jag har inställningen att ger man en slang till någon annan och denne gör samma sak, får jag till slut en slang i retur av någon annan. Sympatisk inställning som många verkar anamma. Det liksom jämnar ut sig i längden.
Det började förra veckan när jag upptäckte punka bak på Salsan. Det var hål vid ventilen vilket är omöjligt att laga, det var bara att slänga slangen. Bytte slang , och tyckte inte det var mer med det. Trodde jag. Sen lånade Monglo Salsan och fick punka två gånger! Vid ventilen. Då slutade hon använda bakbromsen, och det höll. Tills idag när jag fick punka tre gånger. Vid ventilen. Försökte låta bli bakbromsen, men glömde bort mig fyra gånger. Punkorna kom inte vid inbromsningen, utan efteråt. Men iallafall. Något trasigt är fel. Riktigt fel.
Just nu känns det verkligen som jag ligger back och är skyldiga alla slangar. Efter sista punkan idag var det ingen som hade några fler slangar kvar, jag hade gjort slut på alla. De sista tre kilometrarna fick jag därför gå hem. Tråkig avslutning på en helskön dag med torra fina stigar med en duracellkanin som hare. Men jag var ändå glad att det inte hände ute vid Solsidan, en mil bort. Då hade varit tôlit att gå hem. Riktigt tôlit.
Bränt barn luktar illa
Det är torrt i skogarna mycket torrt. Istort sett alla lerhål är snustorra så cykeln blir inte lerig, bara dammig. Men det luktade bränt i Sicklaskiftet och jag blev lite orolig, bara det inte brinner och Världens Bästa Skog brinner upp! När jag kom hem blev den brända lukten mer påtaglig och trängde in i lägenheten, brandlukt luktar inte blomma direkt. En lätt branddimma lade sig över Kärrtorp och jag undrade om det brann i närheten, men jag såg ingen rök. Skannade av alla nyhetssajter för att få reda på var det brann. Efter ett tag fick jag reda på att det brann i Orminge, över tio kilometer bort. Ingen fara för min egen skog alltså, men det ändå olustigt när dimman ligger över våra hus och det stinker i lägenheten.
Alla goda ting äro två
Det är inte alltid tre är en enigheten, att alla goda ting äro tre. Det kan räcka med två. Vem har hört talas om tresamhet i ett par? Nej, just det, tvåsamhet är bra, två är tillräckligt. Två är att föredra.
Precis vad jag tyckte på dagens katt med namn Den Heliga Treenigheten. Benen orkade med att cykla alla tre varven runt stan, men skuldran och axeln gillade inte att sitta i framåtstupa läge. Körde ganska tungt på styrketräningen idag, särskilt vid utåtrotationen som jag körde i tre olika vinklar. Därför bröt jag dagens ”tävling” efter två av tre varv. Istället käkade jag Voltaren och Snickers. En helig tvåenighet det med.
Ljudkänslig broms
På något egendomligt sätt var hans tuta kopplad till min broms. För varje gång han tutade så bromsade cykeln in framför honom. Samtidigt pekade han på cykelbanan, och menade förstås att jag skulle cykla där. Men i sin iver att tuta och skrika åt mig, såg han väl inte den 15 meter långa bussen som stod på cykelbanan. Inte heller verkade han se de två bilarna som sakta var på väg ut i cykelbanan och taxibilen som 100 meter bort var parkerad på cykelbanan. Han hade ju fullt schå att tuta på mig, inte kan man väl hålla koll på övriga trafiken då inte.
Och han tutade mer och mer och cykeln gick bara saktare och saktare. Mycket egendomligt.
Avbrutet samkväm
Den är inte stor, Sicklaskiftet, men det är hur lätt som helst att tappa bort varandra i den lilla skogen. Men det började redan med en punka i Björkhagen, och följt av två felcyklingar med vilsna cyklister till följd. På det vurpar Klonen och stukar handleden för tredje gången på en vecka. Vi fick avbryta sammankomsten och fara hemåt istället.
Mariga maror och maraton
Sommarvärmen och fyllan gjorde natten till en mara. Vaknade ofta, pissade ofta och drack vatten ofta. Det blev mycket igår, dock inte så sent, men somnade förty i soffan när vi kom hem. Klonen väckte mig efter ett tag och tyckte jag skulle lägga mig i sängen istället. Snäll kille.
Det var inte en mara att cykla inne i stan idag. Förberedelserna för maraton var igång, och många bilister verkar hörsammat polisens uppmaning att ställa bilen. Det var nästan helt tomt på bilar, sånär på någon enstaka taxibil. Dock var det lite marigt att cykla uppför den branta backen till Fåfängan och lite marigt att ta sig ned med fixie. Mycket däckslitage senare var vi nere välbehållna allihopa.
Klonen tyckte det var lite marigt att komma i korgarna på cykeln, men det gick bättre och bättre med tiden. Dock var hemresan en liten mardröm, då ena bromshandtagen hade lossnat för honom och dinglade löst. Men han gillade sin nya Peugeot, bara den blir fixie så blir han supernöjd. Det blev ännu en underbar dag på stan tillsammans. Kan en dag med Klonen bli bättre såhär? Bara vara tillsammans, helt okomplicerat utan krav, utan måsten, utan tider att passa. Så som livet skall vara helt enkelt.
Oslagbar känsla
Det är få saker som slår känslan av att sitta på en solig altan klockan sju på morgonen och inmundiga sin gröt och sitt kaffe. Inte ens älskog slår den känslan.
Söndagspolare
Försökte med undanflykter som:
-jag har svårt att ens cykla framåt, hur ska jag då kunna stå still med cykeln eller cykla bakåt med en hand?
Men jag kunde inte blidka tjatet. Det var bara att hugga tag i en klubba och prova på cykelpolo helt enkelt. Det var inte så svårt som jag trodde att hålla i en klubba med en hand och cykla med andra. Värre var det att försöka få med sig bollen och samtidigt hålla koll på motspelaren som flåsande cyklade bredvid mig och försökte ta bollen. Särskilt spännande var det när jag satsade på att komma först till bollen och kom lite för fort mot stängslet som gick runt basketplanen. Inga krockar eller andra otrevligheter uppstod, tvärtom. Lyckades tillochmed göra två mål.
Förhoppningsvis blir jag duktigare på att cykla fixie efter det här. Bättre på att kunna skidda med bara en hand på styret, eller stå still och balansera utan fuskhjälp av klubban. Nästa gång ska jag spela igen, det har var ju kul! Övning ger färdighet.