Fick en försenad julklapp av syrran imorse när jag vaknade. Blev så glad att det kändes i hela kroppen. Har burit den närmast hjärtat hela dagen. Som komplement till julklappen bär jag tjock tröja och inmundigar whisky och esberitox. Syrran är dock kvar hemma i Karlstad, och jag är här i Stockholm. Men tack ändå syrran! Hade varit fint om du vänt dig om och tvättat händerna när du hostade vid matlagningen.
Etikettarkiv: whisky
Traditionsenlig hjul
Julen ska firas hos syrran i Karlstad, så det var bara att packa ner Surlyn i cykelväskan och kånka den på tåget. Resan gick bra, konduktören var kreativ och öppnade den annars numera oanvända expressgodsavdelningen.
Det har blivit av en tradition att cykla på julaftonens morgon. Härlig känsla att trampa ut tidigt med tomteluva under hjälmen och träffa vänner och cykla helt kravlöst. Enda “kravet” är att man har skoj och att man dricker glögg ur den medhavda termosen. Det blev en trevlig tur med kâlstapôjkera som även medbringade lite whisky on the rocks, då det var mycket is på pölarna och på berghällarna. Inget luxerande, knäskydden fungerade fint som skridskor. Med andra ord en vanlig hjulaftonsmorgon mitt i verkligheten.
Bra och dåliga vita saker
Vitt är opraktiskt! Vit är en hopplös färg. Vita saker blir så fort skitiga.
Som kläder. Räcker att jag tar på mig dom så blir de solkiga eller skitiga direkt. Sen ska vi inte tala om hur det är när man är utomhus. Skitigt direkt. Helt hopplöst. Och hur tvättar man vita kläder, så de fortfarande är vita? Jo, med massa blekmedel, och hur nyttigt är det för vår jord? Näe, jag kör med svarta kläder. Mycket praktiskt när man är ute, blir inte smutsiga och håller sig fräscha länge. Tvätta svarta kläder är en fröjd, in med allt i samma maskin så blir det rent. Ingen rädsla för att det ska bli missfärgat.
Vita saker är också opraktiska. Som vita strömbrytare. Vet inte hur ofta jag fått stå och skura ljuskontakterna efter att jag tallat på dom med oljiga cykelmekarhänder. Min landsvägscykel är också vit, eller var det de första fem minutrarna efter att jag lämnat affären med den. Vissa fläckar går inte att tvätta bort, de har helt enkelt trängt in i den vita färgen. Har försökt med det mesta, snart gnuggar jag väl bort lacken. Varför köpte jag en vit cykel för?
Nej, vita saker är opraktiska. Undviker vita saker i det längsta. Helst ska de vara svarta. Jag strävar efter att ha svarta kläder och svarta saker. Då behöver jag aldrig tänka på färgmatchning eller vara rädd för att det skär sig. Allt passar ihop i det oändliga, utan bekymmer. Varför krångla till det, när det svarta gör det enklare?
Sen förra söndagen har jag inte druckit en enda droppe alkohol. Det är nog rekord i att hållit mig borta från rusdrycker så länge. Har alltid tagit mig en liten fredagsvirre, eller ett glas vin till maten på helgerna eller på kvällen. Och nu under sommaren har det inte gått en en enda dag utan att jag intagit starka drycker i någon form. Är det sommar så är det! Luxationen har medfört att det varit så jävla tråkigt att vara hemma i två veckor utan att få cykla, eller kunna promenera utan värk. Gôrtôlit! Tyvärr har jag roat mig med whisky och vin istället. Ja, jag vet. Men så förra söndagen tog jag mitt sista glas på en hel vecka. Idag är det alltså den sjunde dagen i rad utan alkohol. Jag har tagit mig en hel vit vecka. Ska se om jag klarar en vit vecka till i rad. Det är väl det enda vita som är bra, vita veckor.
Fästingsfest
När jag flyttade till Stockholm för 16 år sen var det många saker jag skulle akta mig för. Det var trafiken, ficktjuvar, våldsmän, dumma flickor osv. Inget av det har jag blivit drabbad av. Tack och lov. Andra skräckvarningar jag fick var för fästingar. Man kunde bli lam, hjärndöd, allmänt tokig och allt annat hemskt en människa kan bli drabbad av. Men jag hade ett problem. Visste inte vad jag skulle leta efter, i jakten på fästing. Jag har aldrig i mitt liv sett en fästing på riktigt! Varken på mig själv, på andra eller annorstädes. Bara på uppförstorade bilder där de var en halvmeter stora. I Värmland finns det nämligen inga fästingar, så jag var helt oskuld på det här.
Men ikväll hände det, jag fick min första fästing. Klackarna i taket det är fest! Jippi! Den satt högt upp på bröstet där halsen slutar. Elin plockade ut den med en pinsett och demonstrerade den i sin hand. Den var hel en stund, tills hon mosade den. Det var tydligen bra. Att den var hel en stund.
Men det här skulle ju firas! Tyckte Elin och drack upp vår whisky. Är det fästingsfest så är det. Men det gör inget, jag är rätt fäst vid den där tokan.
Pang! Helt hopplöst
Ingen klarar av att leva med sömnbrist för länge. Jag gör det inte. Vaknat för tidigt flera dagar i sträck, helt hopplöst att sova. Har fått sova fyra timmar inatt. Helt omöjligt att somna om. Hela dagen har gått i ultrarapid och seghet.
Sakta växer det hela. De blir fler och fler och pang så är de överallt hela tiden. När de skingras för vinden efter genomgången lägger jag mig helt utmattad och försöker sova. Det går inte. Är för uppvarvad.
Bälgar i mig en stor mugg kaffe, tar med badbyxorna och åker med i dubbeldäckaren till badet. Hoppar i två gånger och pang! Det känns som jag spräcker ena trumhinnan. Det gör fruktansvärt ont i örat. Jag piggnar dock till av badet och efter middagen går det uppåt. En lååååång promenad och tillbaka så pang! En fruktansvärd allergishock. Förutom den malande värken i ena örat efter badet, kliar det i ögonen, näsan är supertäppt, halsen kliar och jag är matt. Igen. Whisky och bilder från Färöarna under en filt kurerar mig efter en stund. Musigt.
När vi ska somna, slår det mig, pang! Alla saker jag skulle gjort under dagen. Inget blev gjort. Var för urlakad för att ens orka tänka. Om vi somnar före tolv och får sova länge så löser det sig. Vi somnar ihopslingrade före tolv.
En midsommarnattsdröm
Drömmar och förhoppningar. Törs jag vakna och allt är borta, eller törs jag somna om och hon är kvar?
Sovmorgon var proklamerad för midsommardagen. Glöm det, vaknar vid sextiden som vanligt. Denna gång med en trevlig uppsyn. Samma leende som när jag somnade inatt. Vad drömde du? Inget, minns inte, men drömmen känns verklig. Och det är varmt.
Midsommaraftonen avlöpte med klon, god mat, skön kvinna, whisky och rödvin i en spårvagn på Östersjön. Jordgubbar med grädde och ett konstant leende till efterrätt. En verklig midsommardagsdröm. Kan det bli bättre verklighet än så här?
Vi avnjuter frukost med gröt, kaffe och rostbiffsmacka i Braxrummet. Klonen sover dock vidare och drömmer sin midsommarnattsdröm. Själv svävar jag vidare på midsommardagen.
Rakningsångest
Idag gjorde jag något jag inte gjort på länge. Då jag snaggar skallen med trimmern utan distans så det bara blir någon millimeter eller två, låter jag den även fara omkring i ansiktet. Så har hela huvudets hårväxtlighet samma längd. Praktiskt, enkelt och snabbt. Men idag rakade jag ansiktet med rakhyvel. Inte huvudet, skulle jag aldrig våga. Har inte plåster så det räcker för det.
Till för några år sen rakade jag alltid ansiktet med hyvel. Jag slutade med det tvärt efter ett besök på Systembolaget. [konstpaus] Visst låter det egendomligt, men det har sin naturliga förklaring. Jag höll på och bli ofrivilligt nykterist.
Skulle köpa en flaska whisky på systemet för några år sen och var nyrakad. Med rakhyveln alltså. Snorungen i kassan frågade mig då om leg. Vilken förolämpning!
– Du ska bara ska fråga de under 25, försökte jag med
– Men jag ska alltid fråga om jag är osäker, fortsatte hon
– Jag kan va din farsa, hit med min sprit, pep jag med irriterad ton
Hon bad inte ens om ursäkt när hon lämnade tillbaka mitt leg. Samma år hade jag fyllt 40 så hon var väl hälften så gammal som mig. Ungjävel, ingen respekt för de äldre! Sedan dess vågar jag inte raka mig med rakhyvel, med risk för att ånyo bli förnedrad och nekad min sprit. Så vi får se hur midsommarhelgen avlöper med mitt nyrakade ansikte.
Fortfarande oskuld
Jag trodde jag blev av med oskulden för tjugoåtta år sen. Men icke sa nicke. Jag är fortfarande oskuld! Illa, hur kunde det bli så här?
I ett svagt ögonblick (whisky) i våras kom jag och Elin överens om att försöka köra Vätternrundan nästa år. Jag glömde bort det ett tag, men sen påminde hon mig om det. Sedan dess har jag gått och funderat på det. Tja, varför inte? Köpte ju mig en landsvägscykel förra året, och har sagt att jag ska köra vättern innan jag fyller femtio. Så jag är iallafall mentalt beredd.
Fick alltså veta idag av alexcykel på det beryktade forumet Happymtb att jag fortfarande är oskuld. Cykeloskuld! Vilket man är enligt honom om man inte cyklat vättern. Antingen har man gjort det eller inte. Jag har inte gjort det, alltså är jag oskuld. Fortfarande.