Vilket lyckat luciatåg! Trots min fadäs med för sent utskickat pressmeddelande, var halva Norrmalmstorg fyllt av åskådare. Det var mycket populärt med underhållning av Sjögestadskören och Blåsningen. T höll ett kort anförande om Spårvägens luciatåg genom tiderna. V var tärna, med pälsen under lakansväven – det var ju runt nollan, och kallt blir det att sitta på en öppen godsvagn åkandes genom stan. H var pepparkaksgubbe med en brun basker! Men han hade missförstått det hela, han satt hela tiden bakåfram på stolen och sjöng på en egen reportoar. Jag å PES kutade runt som ett par skottspolingar och fotograferade. Utrustade med en stege och en varsin kamera, knäppte vi loss 4 rullar. Ska vi utöka till tre luciatåg nästa år?

Igår var vi i Ängelholm på D-möte. Vi gjorde ett kort besök i det nya Banmuseet och blev positivt överraskad. Trodde den skulle vara tråkigt fylld med gula spårfordon. Nej, den var fylld med timmerkojor i naturlig storlek, en kopia på världens första lok och mycket mer. En jättemodelljärnväg som var synkad med ett diabildspel, var det som mest imponerade på mig. Detta museum är något jag rekommenderar till alla som är intresserade av en betydande del av Sveriges historia. Lustigt nog ursäktade sig museichefen med att det inte var färdigt ännu. Jag tyckte det inte märktes, för det var ju 100 gånger mer färdigt än Spårvägsmuseet.

Igår var det den stora dagen. När Boken skulle komma från tryckeriet. Nästan alla medverkande författare hade slutit upp. Boken delades ut. Förväntansfullt bläddrade vi alla i boken. Vad fin, vad bra…men vad har hänt med färgbilderna? Jag gnuggade ögonen, är det dags att köpa nya glasögon? Nej, de andra hade samma problem. Redaktören förtalte att bilderna inte klarade av att hålla skärpan när de förstorades upp till ett helt uppslag, detta enligt tryckeriet. Men när vi studerade bilderna närmare, fann vi en bild som varit i tryck förut, då i en almanacka, och då hade den bra skärpa. Ju mer vi undersökte saken, konstaterade vi att det var färgpassningen som var dålig. Vi kunde se att vissa detaljföremål fick en skuggkopia brevid, å det är inte dålig skärpa, utan att färgerna inte matchat ihop i tryckeriet. Till och med en svartvit bild som inte var uppförstorad hade samma brister.

Efter två års arbete blev det lite antiklimax. Besviket traskade jag hemmåt. Nu var det ingen återvändo, boken har tryckts i 1.800 exemplar. En omtryckning är inte att tala om, då den stora försäljningstiden är nu inför jul, samt till Hjulmarknaden i Stadshuset på lördag. Men vad ska köparna säga, när de ser det misserabla färgtrycket? Begär de pengarna tillbaka eller en rabatt? Vad kommer tidningsrecensenterna att säga? Kommer de att såga boken längs fotknölarna, eller kommer de att ha överseende med den trycktekniska malören? Det återstår att se, men jag tänker iallafall inte köpa en bok till min son. Jag vill kunna vara stolt över det jag gjort och medverkat i, och det är jag tyvärr inte.

Skulle åka från jobbet klockan 16, för att vara hemma å ta emot ett paket klockan 17. Men jävla routern i Kah beckade ihop totalt. Provade med att bara byta wan-interfejset, men nej då. Fick en ny router med pendeln (jorå, de går att anlita som bud…om man drar i rätt tåtar). Så först ungefär 17 var vi klara. Så jag kom hem mer än en timma försent…Suck…

– Vill du flytta till Sala? – Nej tack!
– Men du får en inglasad balkong. – Ja, tack, då flyttar jag gärna!
Ungefär så verkar det ha låtit i Sala. Alla balkonger är inglasade. Iallafall de som vetter mot järnvägen.