Kategoriarkiv: cykel

Snuvad igen och fortfarande

Klonen var den ende startande junioren, så höll han sig bara på banan utan att göra sig illa eller krascha cykeln, så var juniormästartiteln hans. Och Amelie behövde inte heller kämpa hårt för att knipa titeln mästarinna, ensam som hon var i damklassen. Kampen på SM i singlespeed stod därför mellan herrarnas mästartitel och DFL. Första heatet gick ut på att när den som ledde hade kört 40 minuter, skulle alla sen köra ett varv till på den tre kilometer långa tekniska banan. Då varken jag eller Klonen hade anledning att vara snabba, tog vi det lugnt, så första varvet tog 41 minuter. Under tiden hann de andra köra tre fyra varv. Kampen var hård i början mellan mig och Mike, flerfaldig DFL. Men han tröttnade väl på att vänta på oss och körde före. Men det fick jag igen i anda heatet.

Andra hetat var en rolig överraskning, startfältet delades in i sex grupper som skulle starta med 30 sekunders mellanrum. De som hade kommit först i första hetat, fick stå i sista startgruppen! Och helt plötsligt upptäckte vi som satsat på DFL och hade kommit sist i första hetat, att vi var stående i första startledet. Vilken taktik skulle jag lägga upp nu tänkte jag? Satsar jag hårt på den avkortade banan och inte släpper förbi någon på de smala stigarna, kan jag ju knipa mästartiteln! När jag hade kommit 200 meter, blev jag omcyklad av andra startgruppen, så den planen föll direkt. Kampen föll istället mellan mig och Thomas, som absolut inte ville ha mig bakom sig. Vi stod länge och trackstandade före mål innan han tröttnade och jag gled över mållinjen som DFL. Trodde vi… Då dök Mike upp med sin plunta i högsta hugg och med ett nöjt flin. Någonstans hade han gömt sig i skogen och inväntat rätt tillfälle. De är sluga de där britterna, konstigt att de behövde hjälp av amerikanarna för 60 år sen.

Återigen snuvad på DFL, och som Mike sade igårkväll på hotellet ”det krävs lång träning”. Får lägga mig i hårdträning inför SSSM09 som blir i Karlstad. Ikväll får jag trösta mig med en snuvig bekantskap. Blir en skön avslutning på helgens flängande.

Slump eller plan?

Det var ingen slump att jag och Klonen möttes på järnvägsstationen i Linköping vid lunch. Det var planerat, för imorgon ska vi köra sm i singlespeed. Däremot var det en slump att vi utanför hotellet träffade på massa lycraklädda cyklister som var på väg ut i skogen för en guidad tur. Ännu mer slump var det väl när tre glada britter dök upp med dricka på hotellet, som också skulle köra sssm08. Men jag undrar ändå om det inte var en slug plan av fröken L att ”råka” befinna sig i Linköping samma dag. Eller var det bara en slump? Oavsett, var fikat trevligt, och jättegrytorna intressanta.

Myggattack

Det var inte förrän i lördags som jag kom på att jag inte upplevt en enda mygga under hela sommaren. Deras frånvaro har gjort att jag glömt bort deras totala existens. Det beror på den torra sommaren, men jag har bara inte tänkt på det. Det var där på Höjden, söder om Nyfors på Sörmlandsledens trixigaste ställe med trappade spänger uppför skogen, som jag i lördags kom att tänka på det. Myggorna helt enkelt attackerade oss! Annars brukar mygg vara lite loja, komma en och en och leta runt lite på kroppen. De var aggressiva som knott, de var små, anföll i grupp och var jävligt ettriga. Det kliar fortfarande på vaderna efter attacken. Och självklart så hade jag glömt myggstiftet hemma, det stod bra där i badrumsskåpet. Har ju inte behövt använda det på hela sommaren, så jag har glömt bort även myggmedlets existenslängs därinne i skåpet. Och tro inte att jag kom ihåg det ikväll på tisdagsrajden! Nej, så enkelt är det inte. När skymningen började falla vid halv åtta fick jag nog, mörker och överkåta mygg var inte en behaglig kombo. Åkte hem för en klådorgie i soffan.

Inför trängselskatt för fixie

Det har blivit riktigt trendigt att köra fixie, men jag får väl erkänna att jag också hakade på den. Fast jag började köra fixie redan i senvintern innan det var med i radio, tv och tidningarna. Ser många fixie på stan varenda dag, men de är inte de gamla vanliga jag brukade se i våras. Utan helt nya ansikten som jag aldrig sett förut. Och de hälsar inte ens, vilket är ett tecken på att det är trendigt. Ett dåligt tecken.

Cykelpolo verkar bli nästa innegrej. Idag var vi tio stycken som spelade och då var det svårt att få ihop jämnt antal tremannalag. Så vi körde två femmannalag istället. Och det var trångt på planen, massa cyklar överall. Det blir ju hela tjugo (20) hjul, så det var svårt med passningspelet och målskottandet. Det blev en del krockar i vimlet, men jag hade mina knäskydd denna gång, vis av den smärtsamma erfarenhet från förra söndagen. Och det var tur jag hade knäskydden på mig, ramlade inte en enda gång.

Sött och salt i Rudan

Äntligen fick jag vara med på en Happy BBQ! Förra året var jag nyluxerad, och de andra fyra åren hade jag Klonen. Men nu äntligen! Solen värmde skönt, stämningen var hög och 26 personer trampade iväg från Hammarbybacken till Rudan via Sörmlandsleden. Sällskapet var trevligt och den sköna sensommarvärmen fick vissa sötsaker att smaka salt redan innan start.

Fint flyt hela vägen, inga punkor eller andra tekniska missöden, förutom en kraschad bakväxel redan första kilometern. Så blev vi bara 25. Efter fikat vid Uddby gård fick fröken L:s axlar nog av alla rötter och stenar, så vi hoppade av. Vi blev 3 som fortsatte vägledes och de andra fortsatte på stigar till Rudan. Där återsamlades sedan alla och hederstryffeln Johan och Mattias grillade peppriga stekar. Till det fanns det salta jordnötter, djungelvrål och den salta bönan. Tillbaka till stan var vi 4 som tog pendeln och söta fröken smakade fortfarande salt.

Hur många blev kvar i Rudan?

*för jansson99: luxation = led ur led

Cykelporr

Eftersom det inte blev någon cykling pga medicinska skäl, så var vi ju tvungna att göra något cykelrelaterat. Så det blev ett besök på Cykelcity för lite cykelporr: för får man inte cykla, kan man alltid köpa cykelprylar. Det efterföljande käket på krogen gjorde dock att jag bröt mot min princip att aldrig dricka kaffe efter sex. Alldeles för sent på kvällen tog vi en varsin dubbel espresso i min soffa.

Riskabelt beteende

De såg konstiga ut, klädde sig konstigt, lät konstigt. Och vid Gullmarsplan stormade det in fler i vagnen. Det tog en stund innan jag förstod vad det var. Det var människor. Såna där människor som åker tunnelbana till jobbet. Såna där människor som jag undviker i största möjliga mån för att slippa bli sjuk. För jag är aldrig så frisk som när jag inte åker tunnelbana. Inte en droppe snuva har jag haft sen jag började cykla i mars. Inte en hostning. Ingenting.

Varför utsätter jag mig för det här då? Jo, jag ska träffa fröken L efter jobbet och det regnar. Känner mig inte riktigt bekväm i regnkläder när vi ska gå på lokal. Vill känna mig representativ första gången. Därför offrade jag nu både min hälsa och mitt anseende med att åka kollektivt.

Ljudlig bild

Fredde frågade på MSN: – Är du synthare? Fotot på dej är så Kraftwerk så att det nästan låter om det. Bara av att titta på en bild på mig, så kunde han artbestämma min musiksmak. Jag är imponerad. Och nöjd, för det är denne man som jag ska spela tillsammans med på första SM:t i cykelpolo om några veckor.

Foto: Elin, midsommarafton 2007

Gnällig kärring

Justerade vevlagret på fröken Pepita imorse, för det började knarra lite. Det blev tyst på henne på turen in till stan, men sen efter ett tag på cykelpolon började hon gnälla värre än en gammal kärring. Knirr knarr vid varje tramptag. Börjar bli smått irriterad, då det är ett splitter nytt vevlager. Och saken blev inte bättre att en klingbult gick av i godset så framdrevet skevade. Trots det blev det två timmars intensiv och rolig cykelpolo följt av två timmars soffslappande hos fröken M. För att vara en söndag, var det en riktig behaglig, rolig och avkopplande söndag.