Ända sedan Olyckan har jag inte vågat cykla själv i skogen. Det sitter i skallen, jag vet. För vad är det som säger att jag ska luxera samma axel en gång till, nu när jag har tränat axlarna och fått större muskler som är starkare än före Olyckan? Men så är det, det sitter i skallen. Det som behövs är terapi. Cykla är bra terapi, sagt och gjort. Drog därför själv ut i skogen idag, någon gång måste jag ju våga. Höll mig i närskogen, kände att jag behövde fräscha upp mitt minne över alla stigar som går kors och tvärs där. Bra att komma ihåg dom som genvägar. Det var förvisso snälla stigar med mest rötter, inga branter eller dropp. Men det räckte för att rädslan skulle minska och egentryggheten öka. Bara fortsätta så här, så vågar jag slappna av mer när jag cyklar i skogen.
Kategoriarkiv: cykel
Rekord i tårtkalas
Igår fick jag e-post från mitt hemförsäkringsbolag och de hade accepterat hela den summan som den gode Phil, aka Dr spoke, hade värderat min stulna Peugeot till. Redan förra veckan hade jag bestämt mig för att jag skulle ge honom en tårta för besväret, och idag när jag tog vilodag från styrketräningen, gjorde jag slag i saken. Irrade runt lite mellan Vanadisplan och Odenplan i jakten efter ett konditori, och hittade sedan Stinas Bageri strax bakom Cykling. Det blev en hallonmouse för sex personer och det borde räcka, tänkte jag. Fyra minuter senare hade de tre glufsat i sig hela tårtan! Tydligen var den garanterat både välkommen och god.
Dumt gjort
Igår var jag på Cykloteket och provcyklade en Commencal Meta 5.5, (en heldämpad cykel för 22 000 kr med 140 mm slag både fram å bak). Det var dumt gjort… Tur var väl att jag bara fick provcykla den i en korridor. Hade jag fått provcykla den i skogen hade slagit till och köpt den direkt. Men det var nära ändå…
Felaktig kroppsuppfattning
Börjar bli en ny vana det här, att cykla in i träd. Förra veckan prasslade det i buskarna och jag kollade efter vad det var, utan att se att jag cyklade in i ett träd. Högerhanden kom ikläm mellan trädet och styret och slet av en massa hud på en knoge. Det blödde rätt bra. I tisdags måttade jag för dåligt, och rände in med axeln rakt i ett träd. Självklart med högeraxeln. Det gick bra, axeln ser dock ut som det varit med om en vildkatt en het natt. Underarmen ska vi inte tala om hur den ser ut.
I helgen var det dags igen. Stötte till ett träd med vänsterarmen rätt hårt och trodde jag skulle få världens blåmärke. Istället har jag fått ett stort rivsår på underarmen och alla frågar vad jag gjort med mina armar. Säger som det är, att jag måttar dåligt och tror att jag kan klämma mig mellan tätt stående träd.
Måste nog omvärdera min egen kroppsuppfattning. Jag tror att jag är smalare över axlarna än vad jag egentligen är. Får helt enkelt acceptera det faktum att jag är rätt så välbyggd över axlarna och ryggen, en snygg kille helt enkelt. Svårt att ta till sig, får jobba på det.
Underskott av kapital
Återkommer till den givmilda inställningen cyklister emellan. Det ”lånas” slangar både till höger och vänster när man är ute och cyklar och någon får punka. Jag har inställningen att ger man en slang till någon annan och denne gör samma sak, får jag till slut en slang i retur av någon annan. Sympatisk inställning som många verkar anamma. Det liksom jämnar ut sig i längden.
Det började förra veckan när jag upptäckte punka bak på Salsan. Det var hål vid ventilen vilket är omöjligt att laga, det var bara att slänga slangen. Bytte slang , och tyckte inte det var mer med det. Trodde jag. Sen lånade Monglo Salsan och fick punka två gånger! Vid ventilen. Då slutade hon använda bakbromsen, och det höll. Tills idag när jag fick punka tre gånger. Vid ventilen. Försökte låta bli bakbromsen, men glömde bort mig fyra gånger. Punkorna kom inte vid inbromsningen, utan efteråt. Men iallafall. Något trasigt är fel. Riktigt fel.
Just nu känns det verkligen som jag ligger back och är skyldiga alla slangar. Efter sista punkan idag var det ingen som hade några fler slangar kvar, jag hade gjort slut på alla. De sista tre kilometrarna fick jag därför gå hem. Tråkig avslutning på en helskön dag med torra fina stigar med en duracellkanin som hare. Men jag var ändå glad att det inte hände ute vid Solsidan, en mil bort. Då hade varit tôlit att gå hem. Riktigt tôlit.
Bränt barn luktar illa
Det är torrt i skogarna mycket torrt. Istort sett alla lerhål är snustorra så cykeln blir inte lerig, bara dammig. Men det luktade bränt i Sicklaskiftet och jag blev lite orolig, bara det inte brinner och Världens Bästa Skog brinner upp! När jag kom hem blev den brända lukten mer påtaglig och trängde in i lägenheten, brandlukt luktar inte blomma direkt. En lätt branddimma lade sig över Kärrtorp och jag undrade om det brann i närheten, men jag såg ingen rök. Skannade av alla nyhetssajter för att få reda på var det brann. Efter ett tag fick jag reda på att det brann i Orminge, över tio kilometer bort. Ingen fara för min egen skog alltså, men det ändå olustigt när dimman ligger över våra hus och det stinker i lägenheten.
Alla goda ting äro två
Det är inte alltid tre är en enigheten, att alla goda ting äro tre. Det kan räcka med två. Vem har hört talas om tresamhet i ett par? Nej, just det, tvåsamhet är bra, två är tillräckligt. Två är att föredra.
Precis vad jag tyckte på dagens katt med namn Den Heliga Treenigheten. Benen orkade med att cykla alla tre varven runt stan, men skuldran och axeln gillade inte att sitta i framåtstupa läge. Körde ganska tungt på styrketräningen idag, särskilt vid utåtrotationen som jag körde i tre olika vinklar. Därför bröt jag dagens ”tävling” efter två av tre varv. Istället käkade jag Voltaren och Snickers. En helig tvåenighet det med.
Gänga sig på franska
Ju mer jag mekar med cyklar, ju mer trasslar jag in mig i termer, företeelser och konstigheter. Som det här med gängor. Har hitintills i hela mitt liv trott att alla följde standard, ISO-standard. Men icke sa nicke. Det är en jäkla massa olika gängor där ute, en hel djungel av olika gängor. Värst är det med vevlager, där förekommer de mest skilda gängstandarder. Är det inte engelska gängor på vevlagren, så är det italienska gängor. Så långt är allt väl, det finns nya lager med dom gängorna att få tag på. Värre är det med vevlager med franska gängor. Verkar vara hopplöst att få tag på om de skär ihop. Självklart köper jag bara gamla stålramar med franska gängor. Varför ska jag göra livet enkelt för mig som att välja ramar med engelska gängor eller italienska? Nej, det ska vara franska gängor såklart. Snart är väl jag expert på franska gängor. Viva la France! Men fransk massage har jag faktiskt aldrig provat. Nån som ställer upp?
Ljudkänslig broms
På något egendomligt sätt var hans tuta kopplad till min broms. För varje gång han tutade så bromsade cykeln in framför honom. Samtidigt pekade han på cykelbanan, och menade förstås att jag skulle cykla där. Men i sin iver att tuta och skrika åt mig, såg han väl inte den 15 meter långa bussen som stod på cykelbanan. Inte heller verkade han se de två bilarna som sakta var på väg ut i cykelbanan och taxibilen som 100 meter bort var parkerad på cykelbanan. Han hade ju fullt schå att tuta på mig, inte kan man väl hålla koll på övriga trafiken då inte.
Och han tutade mer och mer och cykeln gick bara saktare och saktare. Mycket egendomligt.
Avbrutet samkväm
Den är inte stor, Sicklaskiftet, men det är hur lätt som helst att tappa bort varandra i den lilla skogen. Men det började redan med en punka i Björkhagen, och följt av två felcyklingar med vilsna cyklister till följd. På det vurpar Klonen och stukar handleden för tredje gången på en vecka. Vi fick avbryta sammankomsten och fara hemåt istället.