Kategoriarkiv: cykel

cykel, hälsa, livet

Alltid någon som har det värre

2 kommentarer

Det är lätt att bli ömklig när såren inte vill läka så fort som jag vill. Då känns det som det är mest synd om mig i hela världen. Men det finns alltid de som har det värre, fick jag erfara idag. Som kvinnan som just skulle flytta in i en ny bostad, vilken brann upp bara några dagar innan inflyttningen. Nu är hon bostadslös, för den andra hade hon ju sagt upp. Hur hemskt är inte det?

Eller som på spinningen. Tyst kämpar jag med cyklarna som är för långa för min kropp, så jag får ha sadeln så långt fram det går. Ändå sitter jag långt fram på den och känner mig lätt penetrerad av sadelspetsen. Sadeln ja, den är ett eget kapitel i bedrövelsen. De är alldeles för mjuka så de ädla delarna pallar max en timme, trots att jag har cykelbyxor. Men så idag knatade det in en liten dvärg och klättrade upp på en cykel. Jag hann inte fundera länge på hur han som är så kort skulle fixa de stora cyklarna. Han stod helt enkelt upp hela passet och trampade på.

Det är nog dags att jag omvärderar mitt eget lidande.

cykel, känslan

Äntligen snöar det

3 kommentarer

Tjohoo, det snöar! Ännu mer snö till den roliga snöcykligen. Det är så härlig känsla att cykla på stigarna när det är massa snö i skogen. Det blir inte bara ljusare i skogen så dopaminerna rusar till, skogen blir helt enkelt vackrare med kläder på. En naken skog utan varken löv eller snö är bara sorgligt. Det blir tystare i skogen när det är snö på stigarna, snön dämpar effektivt alla ljud. Cyklarnas skrammel hörs inte, men det kan nog bero på att snön täcker rötterna och stenarna, så turen blir jämnare, och därmed snabbare. Och skulle jag vurpa, så landar jag mjukt i den härliga snön. Och det är ju bra.

Synd bara att temperaturen bara är runt nollan. De stora blöta och leriga pölarna fryser inte till, utan har blivit djupare sen i somras. Det är en viss upplevelse när framhjulet försvinner ned till hälften i en sån pöl, och man obönhörligen fastnar och det tar stopp. Som tur finns snön där och tar emot. Dessutom får jag med halva skogen med in i badkaret när det är så slaskigt. Avloppet proppas igen snabbt igen.

Får jag önska, vill jag ha fem minusgrader, så det inte blir så slaskigt. Och så svettas jag inte så mycket när det är kallt. Det är skönt med kyla.

cykel, gudarnas betraktelser, platser

Det vilar en förbannelse

4 kommentarer

Klonk klonk poff pysh… så försvann både olja och luft i vänsterbenet på framgaffeln i ett försök att besegra ett dike. Bottenskruven hittades i mossan, men gaffeln hade tappat all sin funktion som just dämpare. Pumpade upp högerbenet så den fick jobba hårdare så turen kunde fortsättas.

När jag cyklade här i påskas fick kassetten stryk så två klingor var obrukbara. Det åtgärdades iofs med en träbit och ett hammarslag hemmavid. Men så på dagens tur var det alltså dags för fältmekning igen. Det måste vila en förbannelse över I2-skogen i Karlstad. Vet inte om jag vågar ta hit cykeln någon mer gång.

cykel, gudarnas betraktelser, känslan, platser

Traditionsenlig hjul

1 kommentar

Julen ska firas hos syrran i Karlstad, så det var bara att packa ner Surlyn i cykelväskan och kånka den på tåget. Resan gick bra, konduktören var kreativ och öppnade den annars numera oanvända expressgodsavdelningen.

Det har blivit av en tradition att cykla på julaftonens morgon. Härlig känsla att trampa ut tidigt med tomteluva under hjälmen och träffa vänner och cykla helt kravlöst. Enda ”kravet” är att man har skoj och att man dricker glögg ur den medhavda termosen. Det blev en trevlig tur med kâlstapôjkera som även medbringade lite whisky on the rocks, då det var mycket is på pölarna och på berghällarna. Inget luxerande, knäskydden fungerade fint som skridskor. Med andra ord en vanlig hjulaftonsmorgon mitt i verkligheten.

cykel, hälsa

Branta och blöta förlustelser

Lämna en kommentar

Cykla har inte varit några problem att göra på tre månader. Värre är det att släpa och skjuva cykeln över bergknallar och andra ocykelbara hinder, det gör ont efter ett tag i skuldran. Men varför gör jag så, när jag ska cykla? Det är ju därför jag har cykeln med mig för att cykla! Bra dumt kan tänkas, att gå med cykeln, men vad gör man när turen ”bjuder” på dylika förlustelser som branta stup och stigar omvandlade till världshav?

cykel, gudarnas betraktelser, hälsa

Morgonpigg i Rudan

2 kommentarer

Det var proklamerat kurs i Handen klockan tio, så jag passade på att ta med Surlyn och tog en morgontur på Rudanspåret. Det var klar himmel och solen strålade med sitt tidiga morgonljus. Underlaget var av blandad karaktär, stundom var det torrt, men på sina ställen hade det bildats smärre sjöar över stigarna. För det mesta knastrade snön juligt under däcken. Så mulligt så.

Fläckvis var det is som knakade under mig, men det gick att komma förbi. Men en del isfläckar var förrädiskt dolda. Naturligtvis vurpade jag i sista backen på en sådan. Och naturligtvis landade jag på höger sida. Självklart var det rakt på högeraxeln! Med andan i halsgropen ställde jag mig upp, och inför en hundrastares förundrad blick, stod jag och viftade med högra armen och pustade högt för mig själv.

cykel, gudarnas betraktelser

Kontrasterande dagar

4 kommentarer

Ingen dag är den andra lik, brukar det sägas. Och det stämmer den här helgen. Igår var det på morgonen minus sju, soligt och klart för att senare under dagen hålla sig runt nollan med värmande sol. Det var torrt och fint på både stig och väg. Bara ställa in grejerna i ett hörn utan åtgärd efteråt. Hur underbar dag som helst!

Idag var det plus 5, slaskigt och regnigt. Trots tre lager byxor; cykelbyxor, långkalsonger och Gore-texbyxor, märkte jag vid hemkomst att jag var blöt ända in till rôva. Det blev ett mindre grustag i badkaret efter att jag spolat av skorna, byxorna, jackan, cykeln, ja till och med ryggan fick snyggas till. Det var grus överallt, och det är väl det närmaste en sexuell njutning jag får för närvarande.

cykel, gudarnas betraktelser

Sexhundra fel på sex mil

Lämna en kommentar

Det var en bra idé när jag klockan åtta på morgonen cyklade till Södra station. Det var halt efter att det i går hade regnat och det sedan frusit på inatt. Men det var inte alls en bra idé på Upplandsledens stigar. Dubbdäck ger iochförsig bra fäste på asfaltvägar, men ger noll fäste på stigarna med sina stenar och bergshällar. Många av stigarna går efter Mälarens vattenbryn, och det var mycket rotigt och stenigt. Dubbarna gjorde att jag halkade runt värre än vad jag hade gjort utan dubbar. Så det var helt fel val att ha dubbdäck med totalt 600 dubbar på de sex milen av Upplandsleden som vi körde från Barkarby till Rosersberg via Kallhäll.

De 595 dubbar som fanns kvar på hemfärden från Södra station på eftermiddagen, var åter en bra idé. Någonstans därute på de Uppländska stigarna, ligger fem dubb övergivna. Det är inte alltid man gör kloka val.

cykel, fôlk, gudarnas betraktelser, livet

Välkänt klädval

3 kommentarer

Som ungkarl gäller det att leva upp till myten, att vara praktisk och göra det enkelt för sig. Som att varför tvätta i två halvfulla tvättmaskiner när man kan tvätta i en full? Det kräver att klädernas färger harmoniserar så inget blir missfärgat. Jag har gjort mitt val i färgfrågan och det verkar som den framgår tydligt när jag träffar andra. I det välkända cykelforumet Happymtb ställdes frågan av en kille:

Panik, maskeradfest imorgon, vad ska jag vara?

Efter ett tag fick han svaret:

Har du en svart T-shirt? Då kan du klä ut dig till Bruse!

Är det så illa, att en del personer som jag knappt träffat irl, vet vad jag föredrar för färger på mina kläder? Eller ska jag ta det som en komplimang?