Kategoriarkiv: fôlk

fôlk

Floskeltoppen

1 kommentar

– Vad har ni för tankar när ni hör det här, sätt er två och två och fundera
– Ta med de här tankarna hem och fundera på vad vi diskuterat

Många tankar på en gång. Mycket snack och liten verkstad. Det diskuteras och funderas över hur omorganisationen ska se ut och vad den kommer att betyda för oss. Den här gången – för förtielfte gången. Skeptikerna har varit med förr, vet att det brukar stanna vid diskussioner och tankeutbyte vid sådana här konferenser, sen går alla hem och gör som vanligt. Inklusive cheferna som ändå ska leda oss in i den nya organisationen.

Förr spelade vi floskelbingo på sådana här möten, men det var ingen idé, alla skulle iallafall fått bingo direkt. Det var så många fina ord på en gång, så många floskler och buzzwords, att jag fick floskelklåda. För att inte säga vilken allergiattack jag fick av ordet grupparbete…

cykel, fôlk

Bränt barn luktar illa

Lämna en kommentar

Det är torrt i skogarna mycket torrt. Istort sett alla lerhål är snustorra så cykeln blir inte lerig, bara dammig. Men det luktade bränt i Sicklaskiftet och jag blev lite orolig, bara det inte brinner och Världens Bästa Skog brinner upp! När jag kom hem blev den brända lukten mer påtaglig och trängde in i lägenheten, brandlukt luktar inte blomma direkt. En lätt branddimma lade sig över Kärrtorp och jag undrade om det brann i närheten, men jag såg ingen rök. Skannade av alla nyhetssajter för att få reda på var det brann. Efter ett tag fick jag reda på att det brann i Orminge, över tio kilometer bort. Ingen fara för min egen skog alltså, men det ändå olustigt när dimman ligger över våra hus och det stinker i lägenheten.

cykel, fôlk

Ljudkänslig broms

1 kommentar

På något egendomligt sätt var hans tuta kopplad till min broms. För varje gång han tutade så bromsade cykeln in framför honom. Samtidigt pekade han på cykelbanan, och menade förstås att jag skulle cykla där. Men i sin iver att tuta och skrika åt mig, såg han väl inte den 15 meter långa bussen som stod på cykelbanan. Inte heller verkade han se de två bilarna som sakta var på väg ut i cykelbanan och taxibilen som 100 meter bort var parkerad på cykelbanan. Han hade ju fullt schå att tuta på mig, inte kan man väl hålla koll på övriga trafiken då inte.

Och han tutade mer och mer och cykeln gick bara saktare och saktare. Mycket egendomligt.

fôlk, hälsa

Ur tid är leden

Lämna en kommentar

Jodå, det är hallux rigidus jag lider av. En av lederna i höger stortå är helt slut, sa läkaren. Hon ska ta och karva bort benutväxten och skruva ihop den trasiga leden med två skruvar. Jag undrade då om jag kommer att kunna gå när jag inte kan böja på stortån. Fick det käcka svaret att ”du slipper ju ha ont när du går”. Tyckte inte det var på min fråga, så jag ställde den igen, men fick samma svar.

Dock är ”väääärldens finaste” sjukvård så beskaffad att det inte blir operation förrän tidigast augusti-september. Att jag idag har ont när jag går, och att högerknät håller på att pajja ihop på grund av snedbelastningen, tas det ingen hänsyn till. Frågade om de kan göra det akut om jag får stora problem under sommaren, men fick svaret att jag ska ta Voltaren. Den svenska sjukvårdens standardsvar på alla problem: ta värktabletter.

Så under de tre fyra månadernas väntan på operation, får jag väl trösta mig med att jag efter operationen kommer att vara titanbestyckad! Klen tröst, men alltid nåt.

cykel, fôlk

Stripclub i köket

Lämna en kommentar

Mitt kök är inte bara en cykelverkstad. Den är även en stripclub emellanåt. Igår var det så. En ny cykel skulle strippas på ovidkommande detaljer som stödben, växlar, bromsar, pakethållare och skärmar. Stefan kom förbi och hjälpte till med att sätta vevaxeln åt fel håll. Två gånger. Sen blev det rätt. Självklart mekade vi med hjälp av whisky, det fungerar alltid bättre då. Och med whisky i kroppen var associationsförmågorna höga. Vi gick igång på orden fett, gänga och franskt. Behövs inte mycket för att har roligt i ett kök.

fôlk

Fördöma svart

Lämna en kommentar

Inledningsvis vill jag bara säga att jag inte har något alls emot Magdalena Ribbing, DN:s folkvettsexpert. Tvärtom, hon för en oförtruten kamp mot tölpar. All heder åt henne. Men i en chat på DN.se fick hon mig att reagera. Kanske det som var meningen, och då har hon isåfall lyckats. Hon svarade på frågan vad en man ska ha på sig på en finsk begravning (jag har uteslutet det oväsentliga):

svart skjorta är fritids- eller gangsterklädsel, absolut fel till begravning

Jag är alltså en gangster! Där ser man. Men vad kallade hon sig för nu igen, folkvettsexpert? Är det något vidare folkvett att kalla människor som gillar en viss färg för kriminella? Är det inte det lite trångsynt och fördomsfullt? Hon om någon borde ju veta bättre. Hon hade nog bara en dålig dag.

fôlk

Lögnens tro

Lämna en kommentar

I tv och tidningar förfasar sig flera präster över hur kyrkovaktmästarna krossar kistlocken när de ska gräva igen en grav, för att marken inte ska sätta sig efter ett tag. Prästerna påstår att de inte hade en aning om att så sker. Trots detta påstår kyrkogårdsvaktmästarna att de gjort så de senaste 15 till 20 åren. Även jag har hört talas om kistorna krossas vid gravsättningen. Men inte prästerna inte, de har i alla år trott att det varit en skröna. Och det är en präst bra på, att tro. Hela dennes existens hänger på att tro, så det ligger inte för en präst att veta, att tillskansa sig kunskap. Det är bara tro som gäller.

Antingen ljuger prästerna något kopiöst eller så är det fullständigt inkompetenta i sin yrkesutövning. Menar de verkligen att de inte under de senaste 20 åren ser vad som händer på sin egen kyrkogård rakt utanför sitt eget kontorsfönster? En arbetsplats de är satta att leda. Eller vågar de inte erkänna i media att de vet om det hela, men blundar för det?

Någonstans får jag känslan av att prästerna inte är helt sanningsenliga, att de helt enkelt ljuger oss rakt upp i ansiktet. Vem var det som sa, att advokater och präster ska man akta sig för? Det här bevisar bara den tanken.

cykel, fôlk

Bjuda tillbaka vänligheten

Lämna en kommentar

Nu när nån jävla idiot snott min Peugeot stod jag i lördags utan fixie. Så för att stilla abstinensen åkte jag till stan och köpte kedja, bromsvajrar mm och började meka för att få ihop Crescentramen jag köpte i måndags. Av en händelse beställde jag i fredags ett nytt fixiebakhjul, så tills den är klar, kör jag singlespeed med frihjul. Upptäckte dock att det var glapp i vevlagret och då det är franska gängor, vilket i stort sett är omöjligt att få tag på nya. Andreas hade lyckligtvis ett liggande, och han var hemma pga förkylning, så jag köpte en dunk vin och trampade hem till honom på på Crescenten. Det var tungt med vin i väskan, cykelskor och en massa verktyg utifall han inte hade.

Det visade sig att vevlagren var helt ok, bara rengöra, fetta in och justera, så var glappet borta. behövde inte byta vevlager. Köpte dock hans vevarmar med vanliga pedalgängor så jag kunde köra med äggvispar, istället för rostiga pedaler med franska gängor. När cykeln var färdigmekad, pizzan uppäten, vindunken halvurdrucken och jag var lagomt lullig av allt vin, var det dags att trampa hemåt. Tog Andreas i hand och tackade så hemskt mycket för hjälpen. Han svarade det som jag själv sa till Maria när vi mekade hennes cykel hos mig i vintras (fritt ur mitt minne):

– Jag bara ger tillbaka all den hjälp jag fått av andra snälla cyklister

Tack Andreas, och tack alla andra som jag fått mekhjälp av. Och varsågod alla jag själv fått hjälpa. Klart vi ska hjälpas åt!

cykel, fôlk, hälsa

Vems cykel sitter du på?

1 kommentar

Roligare lördag har jag haft. Det var ju kalasväder med 25 grader och alla var ute och cyklade antingen i skogen eller på landsväg. Men inte jag. Irrade runt på Södermalm istället, gata upp och gata ner. Varenda språng, trappa, bro, cykelställ och park på cirka tre kvarters avstånd från Medborgarplatsen rekade jag imorse. I fyra timmar irrade jag omkring och försökte vara så metodisk som möjligt. Var inne i tre cykelbutiker där jag har blivit lite tjenis och bad dom hålla utkik. På Happymtb.org har många beklagat sig och de kommer hålla korpgluggarna öppna. Många har börjat ledsna på alla cykelstölder och den frustrationen kommer att göra det direkt ohälsosamt och smärtsamt att sitta på fel cykel ett tag framöver. Så tänk på vems cykel du sitter på. Egentligen.

Bilden visar hur min Peugeot såg ut senast i måndags. Ser du den, lägg beslag på den och kontakta mig. Hittelön utlovas.

cykel, fôlk, känslan, kärlek

Mitt och inte ditt, ditt jävla as!

2 kommentarer

Det var nog för att dagen var för perfekt, som den även skulle sluta så. Solen sken, det var över 20 grader och jag slutade tidigt. Åkte förbi Hattbaren och köpte en ny sommarkeps i linne, beställde ett nytt bakhjul till Klonens nya fixie, träningen gick bra och dejten på Medborgarplatsen var både söt och trevlig. Vi satt och snackade i fem timmar och drack vin och tiden bara rann iväg. Vi pratade om dit och datt, allt mellan himmel och jord. När vi skiljdes åt spikade vi tiden för söndagens cykeldejt, då vi ska cykla sex mil tillsammans inför hennes Vätternrunda. Då kändes det bra, att det här kan bli nåt. Men den braiga känslan försvann illa kvickt när jag upptäckte att min Peugeot var borta! Nån jävel hade stulit min sköna fixie! Chockad irrade jag omkring planlöst på Medborgarplatsen för att se var tjuven eventuellt kan dumpa en fixie med bara frambroms och som saknar vanliga pedaler som det är svårt att cykla på med vanliga skor och utan erfarenheter.

Det är inte en cykel som jag blivit stulen på, det är min älskade! Det är en del av min själ. Jag har lagt ned massor av tid och kärlek för att fullända cykeln med olika delar och egenskaper. Visst, det mesta går att ersätta, men inte själva stålramen från 1980. När jag sitter här känns det tungt, det känns tomt. Det är inte en cykel som jag blivit bestulen på, det är samma känsla som när en flickvän gjort slut efter ett långt och kärleksfullt förhållande. Det är bara tomt, fullständigt tomt. Samtidigt är skallen är full av tankar som ”tänk om jag ställt cykeln där istället” eller ”tänk om jag tagit det andra låset istället” och så vidare. Det snurrar.

Livet är ironiskt, här försöker jag träffa en kvinna att leva med. Men istället blev jag av med min älskade cykel. Vad är värst, rida en gudomlig cykel och vara singel, eller behöva åka tunnelbana med en livskamrat?