Vi tog ledigt från ledigheten och begav oss ut i verkligheten. Råkade hamna på Skeppsbron för att se på alla fina båtar som är med på Tall Ship Race. Men det var inget trevligt. Folk yrar omkring som halshuggna höns, utan koll på sig själva eller omgivningen. Mitt i vimlet fick E träffa sin kamrat K och jag kände mig som femte hjulet. Med alla människor överallt blev det för mycket för oss, så det var en mentalt trött matros jag fick bädda ned när vi kom hem.
Kategoriarkiv: fôlk
Kör naturellt
De flesta som ringer mig, ringer på mobilen, inte den stationära telefonen. Finns undantag, som mamma och pappa och så Elin, för att satelittelefonspengarna ska räcka längre. Och så är det dessa försäljare som tappert aldrig ger upp.
Då dessa telefonförsäljare stör mig och stjäl min tid, försöker jag slösa deras dyrbara tid och driva med dem. Dagens försäljarsamtal blev lite lustigt. Det ringer och jag lyfter luren och svarar:
Jag (B): – Bruse
(tystnad)
Jag igen: – Hallå…
Säljaren (S): – Jag söker br… bru… bruce…
B: – Nej, Bruse, rättar jag honom
S: – Jaha, är Bruse hemma?
B: – Ja
S: – Får jag prata med honom?
B: – Visst, varsågod
S: – Tack
(tystnad)
B: – Ja, varsegod
S: – Tack
(tystnad igen, jag väntar)
B: – Ja, varsegod
S: – Tack
(tystnad igen, börjar bli tjatigt det här, får ändra mitt svar)
B: – Ja, vad vill du?
S: – Jasså är det du som är Bruse…
B: – Ja, jag svarade ju det när du ringde
S: (något besvärad) – Förlåt hörde inte
Redan nu börjar det bli riktigt kul och jag väntar med spänning på fortsättningen.
S: – Jag ringer från Front, ett företag som säljer kalsonger och strumpor
B: (snabbt hugger jag av) – Nej tack, jag kör utan kalsonger och strumpor
S: (först tystnad) – Utan strumpor också?
B: – Ja, jag kör helt naturellt
S: (längre tystnad) – Då får jag tac…
B: (jag vill avsluta samtalet nu och avbryter) – Tack och hej
Återigen har jag lyckats slösa med en provisionskåt säljares dyrbara tid!
Verbalisering
Svenskan är lite unik på så sätt att vi gärna gör verb av substantiv. Ta uttrycket skicka e-post som har blivit eposta eller mäjla. Eller att skicka sms som blivit smsa. Hihi, låter lite kinky tycker jag, smsa.
Mig gör det inget att svenska språket utvecklas, det är bara roligt. Så länge alla förstår och hänger med på förändringen. Men förändringar kan missförstås, som med särskrivningar, och då säger jag stopp.
På inbjudningskort brukar det stå “osa senast 31 juni“, alltså “om svar anhålles senast 31 juni“. Idag fick jag ett inbjudningskort där det stod “glöm inte att osa senast…” och i slutet stod det “Säg till när ni osar så vet vi“. Aha, det är ett grillparty jag är bjuden till. Nej vänta, det står kräftskiva…
Revolutionerande insikt
Vissa personer säger sådana självklara saker som andra inte ens tänkt tanken att överhuvudtaget tänka. För de är så självklara. De kläcker ur sig saker i tron att de säger något revolutionerande. Som att de kommit på något som ingen annan kommit på före dom. De försöker leka intellektuella, men istället lyckas de bara visa vad korkade de är med sina platta klichéer.
Läser i DN en intervju med SJ:s vd Jan Forsberg. Han har kommit till en briljant insikt:
– Jag ska faktiskt promenera, vilket är det femte sättet att transportera sig på.
Vad säger man? Promenera kunde människan innan vi kunde åka tåg, flyga, köra bil eller cykla. Smart kille den där Jan, han har säkert min årslön per månad.
Rakningsångest
Idag gjorde jag något jag inte gjort på länge. Då jag snaggar skallen med trimmern utan distans så det bara blir någon millimeter eller två, låter jag den även fara omkring i ansiktet. Så har hela huvudets hårväxtlighet samma längd. Praktiskt, enkelt och snabbt. Men idag rakade jag ansiktet med rakhyvel. Inte huvudet, skulle jag aldrig våga. Har inte plåster så det räcker för det.
Till för några år sen rakade jag alltid ansiktet med hyvel. Jag slutade med det tvärt efter ett besök på Systembolaget. [konstpaus] Visst låter det egendomligt, men det har sin naturliga förklaring. Jag höll på och bli ofrivilligt nykterist.
Skulle köpa en flaska whisky på systemet för några år sen och var nyrakad. Med rakhyveln alltså. Snorungen i kassan frågade mig då om leg. Vilken förolämpning!
– Du ska bara ska fråga de under 25, försökte jag med
– Men jag ska alltid fråga om jag är osäker, fortsatte hon
– Jag kan va din farsa, hit med min sprit, pep jag med irriterad ton
Hon bad inte ens om ursäkt när hon lämnade tillbaka mitt leg. Samma år hade jag fyllt 40 så hon var väl hälften så gammal som mig. Ungjävel, ingen respekt för de äldre! Sedan dess vågar jag inte raka mig med rakhyvel, med risk för att ånyo bli förnedrad och nekad min sprit. Så vi får se hur midsommarhelgen avlöper med mitt nyrakade ansikte.
Vem är nördigast?
Elin är på Färöarna men tar sig tid att chatta med mig. Hon kallar mig för nörd! En spårvagnsnörd. Ja, en sen då! Jag gillar spårvagnar, dess infrastruktur och del av stadsbebyggelsen.
Klonen och jag ska åka till Paris en vecka i juli. Vi ska njuta av stadens nöjen. Dricka espresso och cappuccino hela dagarna, spotta från Eiffelltornet, besöka alla berömda platser. Men framförallt ska vi åka de fyra spårvägslinjerna och fjorton metrolinjerna. Nördigt? Jajemensan! Och det är vi stolta över!
Själv har alltså Elin flugit till Färöarna för en vecka. Bara för att hänga i hamnarna och dräggla över maskätna skeppsvrak. Snacka om nörd! Man kan ju undra. Vem är egentligen nördigast?
Nattkatten
Ännu en alleycat avklarad. Denna gång var jag banläggare. Nattkatten med start på Riddarholmen klockan 22:00. Två etapper med totalt 20 kontroller kors och tvärs över kullersten genom hela Gamla stan. Några extra spänningsmoment dök oplanerat upp. En hamnade i handgemäng med en hel restaurang på Stora Nygatan. På Stortorget stod en gubbe som viftade med knytnäve, sparkade, knuffades och var tydligen lite småjobbig. Högvakten stoppade några med bajonett och undrade vad som försiggick. Men detta är vad jag fått mig berättat. Själv stod jag på Riddarholmen och prickade av vid etappbytet. Helt obekymrat om den våldsammaste katten någonsin.
Prisutdelning och eftersläckning skedde i vanlig god ordning på Embargo. Ölen alla beställde var väldigt läskande och god med sin citronsmak. Men från tredje ölen blev det fatöl istället. Fulölen vi först blev pålurade var inte ens folköl! Hemfärden blev ovanligt rak och snabb.
Cyklist? Dra åt helvete!
Cyklade ned till Sickla köpkvarter för att köpa Vissa Saker idag. Det fanns stora parkeringsplatser, höga parkeringshus och parkeringsplatser utefter gatorna. För bilarna. Men inte ett enda cykelställ! Hur tänker affärsinnehavarna och köpkvarteret egentligen? Selekterar de ut sina kunder? Bara vissa kunder är välkomna?
Är det några som missat senaste tidens debatt om miljöförstöring? Om jordens kommande undergång? Att det är bilåkandet som är största boven?
Om de vill ha dit alla sorters kunder och brytt sig det minsta om miljön, skulle de självklart i samma omfattningen som de byggt parkeringsplatser för bilar, byggt cykelställ. Men då de inte byggt ett enda cykelställ måste motsatsen råda. Jag kan inte dra annan slutsats än att de inte vill ha ditt cyklande kunder. “Är du cyklist? Dra åt helvete, vi vill inte ha dig här!“
Bra, jag vill inte vara er kund. Ni förstör min planet. Jag cyklade till Gullmarsplan och handlade istället. Sickla köpkvarter; ni kan dra åt helvete!
Den som har något att skydda
Han svischade förbi mot rött rakt ut i trafiken. Med total dödsförakt! Killen som delade ut flygblad från någon cykelbutik ropade att han nog behövde en hjälm, särskilt när han cyklar mot rött.
Är man så korkad att man cyklar utan hjälm och dessutom mot rött behöver man ingen hjälm. Då finns det ändå inget som behöver skyddas där innanför pannbenet.
Börja om från början, börja om från nytt…
Planera saker i lugn och ro så allt är klart i god tid är något jag gillar. För att jag sedan ska kunna ta det lugnt och bara se hur planen klaffar. Då är det jävligt frustrerande när allt jag planerat, stuvat ihop, baxat fram och tillbaka helt plötsligt faller ihop som ett korthus. Bara för att en ynka person krånglar till det i onödan.
Jag undrar om en del människor njuter av att krångla till saker i onödan bara för att jävlas med andra, såra dom och göra dom ledsna? Eller varför gör de annars så här? Är de bara så förbannat korkade att de inte fattar vad de gör?
Det är bara kravla upp ärmarna och börja om. En månads hårt arbete åt helvete. Nu har jag bara några dagar på mig att få ihop det igen. Och det är något jag avskyr, så är det att göra om saker.