Kategoriarkiv: hälsa

Vänstervriden espresso

Högerhänt är jag ända ut i fingerspetsarna. Så det är ett helt projekt att bara borsta tänderna med vänsterhanden. Då ska jag inte nämna de andra toalettbestyren som är svåra att utföra med fel hand.

Du ska bära slynan i 2-3 dagar, tyckte jag läkaren sa inatt på akuten
En slyna? utbrast jag, småhög på morfin
Nej, en slynga, svarade hon på knacklig svenska

Den kallas så numera, slynga, det vi andra kallar mitella. Sån har jag nu högerarmen i, för att avlasta axeln. Det otroliga är att jag inte har det minsta värk sen axeln kom tillbaka i led inatt. Bara lite öm när jag rör axeln i vissa lägen.

Jag övar vänsterhandens finmotorik genom att bland annat skriva små lappar. Det går inte fort när jag skriver, men det är faktiskt läsligt, trots att allt blir vänstervridet. Elins enda undran var hur jag bär mig åt för att göra espresso med bara vänsterhanden. Också ett sett att se på saken, att det måste vara det det värsta som skulle kunna hända, att jag inte får mitt kaffe.

Ingen lyx

Riktig värk har jag upplevt många gånger, särskilt efter ett otal ögonoperationer. Värk som maler och gnager och där starka värktabletter hjälpt. Men jag har aldrig tidigare upplevt riktig smärta. Nu har jag det. Det är inget jag kan rekommendera.

Happyrajd inklusive bad och grillning. Bara en kilometer kvar till ölen i Sjöstaden. Då tog det tvärstopp och jag landade rakt på högeraxeln. Smärtan inföll direkt. Försökte ställa mig upp, men var tvungen att sätta mig ned. Kände att jag var på väg att svimma. De andra anslöt och synade skadan och tejpade ihop mig med armarna i kors där vänsterhanden stödde högerarmen. Sen var det bara att knalla någon kilometer på den knixiga stigen ned till Lilla Sickla. Hade jag ramlat hade jag ingen hand att ta emot mig med, men det gick bra. I väntan på taxin försökte vi med gemensamma krafter och idéer sätta eller lägga mig i olika positioner för att minska smärtan i högerarmen. Först i taxin blev det lite bättre när jag satt dubbelvikt och hade armbågarna i knät så axeln avlastades.

Väl på Södersjukhuset började de pumpa mig med morfin. Mycket morfin, smärtan ville inte ge med sig i första taget. Somnade till slut hög av morfinet men lyckades emellanåt ringa några svamlande samtal till Elin. Efter några timmar fick jag komma in till röntgen. De vred och vände på mig för att få bra bilder. Och jag kontrade med att skrika av smärta. Sen ny väntan på resultatet från röntgen. Läkaren konstaterade att axeln var ur led och skulle hämta hjälp. I väntan gjorde jag någon hastig rörelse i sängen och det högg till två gånger, så försvann all smärta som i ett trollslag. Bara minuten efter kommer två läkare in för att lägga axeln på plats. De konstaterade att den redan var på plats och de inte kunde göra något.

Varför ska jag vänta flera timmar, när jag fixade det själv, försökte jag skämta
Nu ska du inte vara så aggressiv, svarade läkaren bitskt tillbaka

En del saknar verkligen humor.

Sen en ny väntan på röntgen för att se att allt var på plats och inget var trasigt. Efter att axeln hade hoppat i sitt läge och all smärta hade försvunnit, var jag så pigg att jag orkade stå upp utan problem. Inget trasigt, allt såg ok ut, så jag blev hemskickad med en veckas sjukskrivning.

Åtta timmar på akuten, och inget gjorde de. Jag fixade det ju själv. Det är absolut ingen lyx med axelluxation.

Väntat men oönskat samtal

Det finns telefonsamtal jag väntar på, men som jag inte vill ha. Igår kom det ett sådant. Men det var lite annorlunda än vad jag räknat med. Det var inte farsans fru som ringde som väntat, utan det var syrran. Vad roligt tänkte jag först, det var länge sen vi pratade med varandra. Men det var inget roligt det hon hade att förmedla. Pappa är på intensiven. Igen. Han hade fått svårt att andas och fick åka ambulans. Han ville inte att vi skulle få veta det, men det blev så ändå när syrran ringde frun igår. Är man 80 år, har haft två hjärtinfarkter, har KOL och käkar femton mediciner, då är man inte frisk. Det är därför jag de senaste tio åren gått och väntat på det där samtalet jag inte vill ha. Men igår kom det.

Elin var snäll och försökte sedan att muntra upp mig via msn, men jag var absolut inte mottaglig för det. Jag var lite chockad så jag missförstod henne. Signalerna gick tyvärr inte fram via msn. Och speciellt inte efter ett sådant telefonsamtal som gör mig rädd. Det blev tyvärr fel.

Det första jag brukar tänka på när jag vaknar, är att hon är vacker, om hon ligger bredvid mig. Eller att jag saknar henne om hon är annorstädes. Men det gjorde jag inte imorse. Jag vaknade helt tom på tankar och känslor. Inte en enda tanke eller en enda känsla. Ingenting alls. Det var helt tomt. Först när jag cyklade till jobbet kom det smygande; rädslan. Jag började bli rädd. Samtidigt är det det här jag väntat på i tio år. Men det hjälper inte. Jag är rädd. Väldigt rädd just nu. Rädd för att bli faderlös.

Bortskämd rygg

Har alltid haft lätt för att få ont i korsryggen. Oftast när jag går för sakta, för då har jag dålig hållning. Eller numera när jag cyklar länge. Sedan några år tillbaka, tränar jag magen mycket, då det är den som ska avlasta ryggen. Men nu har jag inte tränat magen alls på två veckor, inte ens core. Har tränat andra trevliga muskler. Och det märks…

I skogen cyklar jag mest på min heldämpade Salsa med flera växlar. Bakdämparen och alla växlarna gör att jag kan sitta mycket på den, utan att få ont i ryggen. Men nu med min enväxlade Surly utan bakdämpare, blir det jobbigt för ryggen. Man har rätt växel ungefär 20% av tiden, resten är det fel. Då får man stå upp och bryta. Och de få gångerna man sitter, så slår alla rötter och stenar rakt upp i ryggen. Och det märks…

Ryggen har blivit bortskämd. Men nu är det slut med det, det är dags att börja träna magen igen! Men även träna upp mina singlespeedmuskler, och då handlar det inte bara om benen, som får jobba hårt med bara en växel, utan även ryggen ska härdas. Det handlar om mer core och mer cykling på singlespeeden. Nu ska den bortskämda ryggen få se på andra bullar!

Är det allvarligt?

I påskas när vi var i Karlstad, tröttnade jag på att trängas med Klonen i en smal säng. Jag tog då en vanlig skumgummimadrass och la mig direkt på golvet. Vad hårt och skönt det var! Likadant gjorde jag och Elin i Malmköping, madrass direkt på hårt golv. Sov som en stock. Hård säng är nog grejen?

Min säng är gammal, välanvänd och och alldeles för mjuk, rena hängmattan. Har länge funderat på ny säng som är fastare. Men jag har inte kommit till riktigt än. Men nu när vi är två, märker jag verkligen vad dålig sängen är, så nu är läget lite mer akut. Så vi drog till IKEA, dit alla nyförälskade åker.

Men det var inte lätt att välja säng, många kriterier att ta ställning till. Vilken prisklass; billigaste, mellandyr eller dyr? Vilken hårdhetsgrad; mellanmjuk, halvhård eller fast? Vilken bäddmadrass; sju eller nio centimeter? Vilken bredd; hundrafem eller hundratjugo?

Ranta runt mellan sängarna, släpade på madrasser och låg och låg och låg. Det var svårt. Min vikt och längd föreslog en medelhård säng, mellanprisklassen hade separata fjädrar, så det var nog bättre om man var två. Men efter rådgivning med en kunnig kille så tror jag att jag bestämt mig. Det blir mellanprisklass, mellanhård och sju centimeters bäddmadrass.

Men så var det bredden. Hundrafem eller hundratjugo bred? Innan jag fick omkull Elin, var jag inne på en smalare säng än vad jag har idag. Men om det här utvecklas som hittills, är det nog lika bra att ta en hundratjugosäng. Vi vill väl inte ligga på varandra varje natt?

Billig terapi

Mental ohälsa är en miljardindustri. Miljoner människor knaprar ångestdämpande mediciner, går i terapi och söker ideologier för att må bättre och finna sig själva. Men blir dom friskare?

Solen sken, motvinden var medgörlig och medvinden var snäll. Det blev en kort liten runda idag på bara 35 km tillsammans med cykelkamrat Johan A. Hur mulligt som helst att susa fram på cykeln en dag som denna. Mer behöver inte jag för att rensa skallen och bli av med alla dumma tankar jag samlat på mig.

Så vem behöver terapi och mediciner, när det enda som behövs är en räcercykel och några vägar att rulla fram på?

Konstant fruktstund

Två fruktkorgar i veckan får vi på jobbet och det ska räcka till nio personer. Dessa likaledes nio kilogram frukt räcker precis till fredagen, då någon tar sista frukten. Inget blir över.

Helt perfekt att arbeta i juli för det är lite att göra då alla andra har semester. Och fort går det till jobbet också, då det är gott om plats på cykelbanorna. Och massa andra positiva egenskaper med att arbeta i juli. Dock är det lite lappsjukevarning att vara helt själv på kontoret. Men det gör inget, jag får all frukt för mig själv. Nio kilogram frukt bara till mig! Inte konstigt att magen är uppsvullen?

Jag har syndat

Normalt brukar jag börja med kortbyxor i april maj och bär dom fram till september eller senare. Ifjol hade jag kortbyxor varje dag mellan april och oktober. Men iår har det blev det senare start. Vet inte varför. Med få undantag på grund av etikettsskäl odylikt, går jag nu iallafall i kortbyxor varje dag sedan maj. Är det svensk sommar så är det!

Igår när vi skulle åka till familjen Handley långt uti skogen, så drog jag av någon outgrundlig anledning på mig långbyxorna. Jag ångrade mig redan på tunnelbanan in till stan. Det var varmt, instängt och äckligt. Varför gör jag så här mot mig själv?

Fibrer åt folket!

Känsliga läsare varnas för denna text! En kontinental hotellfrukost i Paris innehåller inga fibrer och knappt något protein alls. Bara vitt bröd och massa socker. Och det märktes, magen svullnade upp, avföringen var nästan obefintlig och blodsockret åkte berg-och-dalbana.

Väl hemma käkade vi idag gröt och ätbara ägg till frukost. Mmmm, skönt för magkänslan. Och efteråt kom den andra goa känslan; ordentlig avföring. Ordningen är återställd, välkommen hem!

En sjösjuk sjöman

Sms från matroselin:

– Det rullar idag. Jag är sjösjuk. Mår rätt pissigt måste jag säga. Urk!

En sjösjuk sjöman? Hur kul låter inte det? Som en flygrädd pilot, höjdrädd Eiffeltornsmålare, icke simkunnig livräddare, blodrädd kirurg…. Jag tror hon valt fel yrke. Undrar om vi ska byta? Jag har aldrig varit sjösjuk.