När inget händer och när det sölas och kryper fram, blir jag stressad. Vill att det ska hända saker, att folk gör det dom ska göra. Resan börjar inte alls smidigt. Vi är mer än en timme sena fram till flygplatsen CDG, sen lyckas vi komma på ett RER-tåg som kryper hela vägen in till Paris. Den kör max 50 km/h, så resan som ska ta 35 minuter, tar över 50 minuter. Det börjar inte alls bra den här resan. Kommer hela vår resa vara så här stressframkallande?
Kategoriarkiv: hälsa
(O)nödiga produkter
Det finns mycket egendomliga födoämnen på marknaden. En del av ganska självklara orsaker, andra mer skumma skäl. Alkoholfritt vin har funnits länge. Inget konstigt i det kanske. Det finns flera skäl till att dricka alkoholfritt, som religiösa, medicinska eller andra skäl. Med dagens teknik har de lyckats få vin där smaken inte försvinner med alkoholen. Fettfritt smör låter dock för mig som en onödig produkt. Varför ska man annars ha smör, om man inte är ute efter fettet? En annan produkt som för mig är en stor gåta varför den finns är koffeinfritt kaffe. Jisses! Varför dricker man överhuvudtaget kaffe om det inte innehåller koffein? Jag förstår inte vitsen med det.
När jag ska dricka min absint får jag lite problem. Då socker är bannlyst i mitt hem, kan jag inte dricka absinten på traditionellt vis. Alltså där man lägger en sockerbit på en absintsked ovanpå ett glas med absint, och sedan häller iskallt vatten på sockerbiten så den sakta upplöses ned i glaset. Det är då jag kommer på behovet av en produkt som inte finns. Sockerfria sockerbitar!
Syndernas straff
Det sticker i halsen och jag hostar hela tiden. Torrhosta. Hoppas en espresso hjälper. Där fick jag för gårdagens synder. Fick en mental härdsmälta igår och somnade i soffan. Somnade ifrån mina favoritprogram. Så det fattades bara det här. Det tog en natt, men slog till hårt nu på morgonen. Tänkte cykla på min singlespeed idag med Lattefarsornas Cykelförening. Tråkigt, det kommer inte bli mycket cykla på 4 veckor. Snart midsommar och sen semester. Jag har fått syndernas straff. Igen.
Knådat hjulbak
Förr om åren bakade vi alltid inför julen. Det bakades både lussekatter och pepparkakor i alla dess former. Det var allt från normala figurer via pubertala och barnsliga till vuxenfigurer. Hejdlöst roligt hade vi, jag och Klonen. Med åren gled vi sakta ned i träsket och blev chokolister. Numera gör vi bara julchoklad med olika fyllningar.
Mina e-godkända lår har nu fått massage. Som vanligt kved jag till när hon knådade den högra rectus femoris, raka lårmuskeln. Det riktigt högg till och smärtade. Kanske det hänger ihop lite med knäproblemen och den ibland återkommande värken i högerfoten? Nu vet jag iallafall hur det känns. När hjulbaken blir ordentligt knådad.
Den som har något att skydda
Han svischade förbi mot rött rakt ut i trafiken. Med total dödsförakt! Killen som delade ut flygblad från någon cykelbutik ropade att han nog behövde en hjälm, särskilt när han cyklar mot rött.
Är man så korkad att man cyklar utan hjälm och dessutom mot rött behöver man ingen hjälm. Då finns det ändå inget som behöver skyddas där innanför pannbenet.
Jag, en Zebraut
Nu ser jag bra… ut. Fick idag ett par terminalglasögon att ha på jobbet. Nu blir det väl slut på gnället? Riktigt stiliga, inte alls som fördomarna säger om sådana. Terminalglasögon… hm, för det första har vi inte terminaler längre. Det var länge sen de åkte ut. Sen kan jag ha dom till annat än stillasittande datorarbete.
Mina kollegor klagade på mig när jag satt med mina Rudy Project cykelglasögon och hade de färgade glasen uppfällda som en tysk turist. Kan ju inte arbeta med färgade glas, svårt att se skärmarna. För när jag ska träna på räcern direkt efter jobbet, kan jag inte få med mig mina vanliga glasögon i ryggfickorna.
Så nu ser jag bra och ser bra ut. Jag är en Zebraut!
Trängselfritt
Rätt så skönt ändå faktiskt, att vakna tidigt. Det är så lugnt och tyst överallt. Förutom de skränande måsarna. Sen att jag nästan slösar bort två timmar på morgonen på just ingenting är väl lite onödigt. Men det blir iallafall en mjukstart på dagen.
Jag vaknar alltså klockan fem nästan varje morgon nu på sommaren. Även om jag lägger mig så sent som runt elvatiden, så vaknar jag tidigt. På vintern är det hopplöst att vakna före sju, men det gör inget. Jag har flex.
Sedan sex år tillbaka använder jag inte väckarklockan. Utan jag låter kroppen själv avgöra när det är dags att vakna och stiga upp. Och det funkar riktigt bra. Jag mår mycket bättre av att låta kroppen bestämma uppvakningstidpunkt, än att klockan väcker mig mitt i en djupsömn. För då vaknar jag inte på hela dagen.
Det är så fridfullt att komma iväg runt sju på morgonen. Inte så mycket trafik, varken av bilar cyklister eller gående. Inga hopplösa söndagscyklister som inte vet var de är, var de ska eller vet någonting om vett eller trafikregler. Det är trängselfritt på cykelbanorna klockan sju på morgonen. Bara dra på!
Projekt avgiftning
För att förebygga kramp hade jag de senaste dagarna börjat salta maten, tagit salttabletter och druckit mycket vatten. Under loppet igår tryckte jag i mig mängder med saltgurka och sportdryck. Men jag fick kramp ialla fall. Låren låste sig och jag trillade omkull som en fura. Låg först på magen och kved, sen på ryggen och kved innan jag lyckades ställa mig upp. Och kved.
Men salt binder vätska och flera kilogram verkar ha bundits i min kropp. Jag ser ut som barbapappa, uppsvälld och plufsig. Så nu börjar projekt avgiftning. Inge mer tillsatt salt i maten, inga salttabletter. Kroppen skall återställas till normal form.
Någon hemma?
Knack knack knack. Vaknar av att det knackar. Näe, det är inte på dörren… för trött för att tänka klart… Knack knack knak. Var knackar det? Är det i skallen det knackar, det var ju rätt tufft igår?
Det är hackspetten som sitter å knackar på den döda tallen utanför. Han är förlåten, hellre en utdöende hackspett som väcker mig, än ett gäng testosteronstinna måsar som skränar. Det är ett lågt och dovt ljud så det stör inte alls. Men det är inte bara därför jag vaknar. Det är varmt i sovrummet. Det hjälper inte att jag sover naken utan täcke. Det är för varmt.
Skulle gå ut på toaletten och när jag reste mig ur sängen kom den. Smärtan. Det gjorde ont i hela kroppen. Det värkte i varenda led och muskel, och det tog emot att röra sig. Såg mig själv i spegeln och ögonen var rödsprängda. Känns som nån hällt ett grustag i dom. Kan pilla ut hur mycket gegga som helst ur ögonvrån. Hostar gör jag också, tror jag fått stendammslunga. Och huvudet känns alldeles mosig. Verkar som det var fest igår…
Jo, det var en annorlunda fest igår med 65 km måntinbajk i 27 grader! Det var fruktansvärt dammigt, det kröp in i näsan, lungorna, ögonen, överallt. Alla var efteråt svarta i nyllet av allt damm. Trodde ett tag i värmeyran att jag cyklat för långt och hamnat i Afrika.
Har svårt att skriva det här, allt blir felstavat, bokstäverna kommer i helt fel ordning. Verkar inte ha hjärnan med mig alls. Huvudet känns som en medicinboll, tung och ohanterlig. Knack knack knack, hallå! Är det någon hemma?
Avtrubbad
Trodde jag kände min kropp väl. Hur den reagerar i olika situationer. Men nu är jag tveksam och lätt förvirrad. Vet inte vad det är för fel, men det finns två alternativ.
I torsdags eftermiddag kom det första alternativet. Jag började nysa nåt så infernaliskt och näsan blev täppt. Fick snyta mig om vartannat. Det lugnade ned sig efter två whiskyn i baren, men jag förbannade mig själv att jag inte längre släpade omkring på Esberitox i väskan. “Behandlingen bör startas så snabbt som möjligt när förkylningssymptom uppträder.”
Typiskt att bli förkyld veckan innan två av årets två cykeltävlingar! Nationaldagsspelen på onsdagen och Lida Loop på söndag. Som jag aldrig fått köra de andra åren pågrund av just sjukdom! Det ligger en förbannelse över Lida!
Det var på fredagen det andra alternativet dök upp. Ögonen kliade hela dagen. Jag kollade tidningens pollenprognos och jodå, det var medelhöga halter av gräs. Kan det vara så enkelt, att jag har fått en allergisk reaktion och inte är förkyld?
Men det kan inte stämma! För några år sen gick jag på hyposensbehandling och det har hittills hjälpt mig att slippa vårens vedermödor. Behandlingen ska hålla några år, men garantier finns det aldrig.
Kanske har jag blivit så avtrubbad av att under flera år varit fri från allergi och att jag därmed glömt bort hur en allergisk reaktion känns? Funderar på att söka anställning på en kennelklubb för att få återuppleva känslan igen och åter bli kompis med min kropp.