… väntar alltid för länge! Suget efter cykelpolo har tilltagit, och jag har hittat en ny basketplan med sarger i Gamla stan som jag vill testa. I lördags låg där en liten oansenlig snöhög kvar, och vi väntade med spänning att den skulle smälta bort vilken dag som helst. Men vi kan glömma att cykelpolosäsongen börjar nu till helgen som planerat. Inatt och idag har det kommit nästan 10 centimeter snö. Nu har nog den där snöhögen växt rejält i storlek.
Kategoriarkiv: känslan
Hör upp!
Lyssna på din kropp, brukar jag säga till vänner som beskriver en symptom och frågar om det är okej att träna. Nu är det min tur att lyssna på min egen kropp. Men det är inte det lättaste. För det mesta råder det full demokrati och råder det konsensus mellan hjärna och hjärta är det ett bra beslut. Nu frågar jag varken hjärnan eller hjärtat om den tunga känslan i halsen är bra att träna med. Jag frågar kroppen, och den säger ”träna inte, vila, sov, slappa”. Min hjärna säger istället ”träna, träna mer, träna hårdare” och mitt hjärta säger ”träna, träna snyggare, träna stilfullare”. Inte lätt med kroppsdemokrati och låta alla få säga sitt. Tror nog ändå att det idag får bli kroppens diktatur som får bestämma.
Vårtecken #2
Andra vårtecknet låg på golvet innanför dörren och väntade när jag kom hem. Det var årets katalog från Cykelcity.
Smaksensation
Pannakotta och Retsina kanske inte är den bästa kombinationen ur smaksynpunkt. Men vi tyckte en söt efterrätt skulle sitta fint efter den myckna turkiska maten vi åt igår kväll. Sen ville hon introducera mig i detta grekiska vin med en mycket karaktäristisk smak, för något liknande har jag aldrig smakat. Retsina smakar både kåda och jordkällare, och det är inte så konstigt, då det lagrats i kådiga fat i en jordkällare. Mina smaksinnen jublade och slog volter av alla smaker. Inte bara av vinets säregna smak, utan av den otroligt goda pannakotan. Till detta förvirrades mina sinnen av hennes jordgubbsmakande läppstift som jag fortfarande känner smak av.
Taskigt minne
Har funderat ett tag på det, så det var inget impulsköp. Hade för många år sen en systemkamera, på den tiden det satt filmrullar i dom. Det var en Canon EOS modell okänt. Jag verkligen gillade den kameran, hur den låg i handen, hur inställningarna fungerade och hur den arbetade. Av någon anledning sålde jag den i god tid innan marknaden för analoga kamera tvärdök. Kalla det för känsla om ni vill. Men senaste året har sugit tilltagit, längtan efter en systemkamera har ökat. Naturligtvis en digital, något annat är otänkbart idag. Är väl till och med omöjligt? Och eftersom jag har kvar min fina externa Canonblixt, var valet att köpa en EOS igen inte svår, jag slipper köpa ny blixt och sparar många sköna tusenlappar.
Stod först i valet mellan en Canon EOS 1000D och 450D, men prisskillnaden var så liten, så valet föll på den merpresterande 450D med sina 12 megapixel, dess känsla i handen och massa andra faktorer. Till det köpte jag ett minneskort på 2 GB, som med högsta jpeg-inställningen ska kunna härbärgera cirka 400 bilder. Ännu har den inte fått visa vad den går för, har mest suttit i soffan och lattjat med alla möjliga inställningar. Men till helgen ska jag ut med Klonen och plåta.
Rotade igenom lådorna och fann några gamla SD-minneskort i varierande storlekar. Hade ett som var på hela 8 MB! På den tiden när jag köpte den, var det enormt mycket och kunde härbärgera hur mycket bilder som helst. Men utvecklingen har gått enormt snabbt framåt, så trycker jag in det minnet i min 450D kommer jag bara få plats med 1,5 bilder på det. Undrar vilken halva av den andra bilden jag ska välja, eller välja bort? Den övre delen, den högra, eller…?
Redan här
Det började tidigt, redan när jag vaknade. Fortsatte sedan vid frukosten där jag stirrade tomt på grötskålen och ofokuserat i DN. Ögonen är dimmiga, det sitter tungt i bröstet och är tjockt i halsen. Nej det är inte någon förkylning. Hej söndagsångest, välkommen! Du är tidig, men inte oväntad!
Lust och fägring
Vissa dagar vaknar jag med världens lust. Studsar upp ur sängen redo att ta mig an världen. Lust till att jobba, lust till att cykla, lust till att hångla. Ja, lust till allting som finns att göra. Och somliga dagar vaknar jag och inte har lust till någonting alls. Inte ens lust att kliva upp. Idag är det en sån dag. Låg kvar i sängen och stirrade i taket en halvtimme innan jag förmådde mig tända lampan. Sen låg jag och stirrade i taket en halvtimme till.
Liksom kroppen behöver fysisk återhämtning emellanåt när det varit för mycket motion, behöver själen återhämtning när det blivit för mycket emotionellt. Då måste jag stanna upp och låta själen återhämta sig. Låta livet komma ikapp mig själv, för det känns som jag tappat det någonstans. Idag stannar jag hemma och har lust för bara ingenting.
För tidigt
Knappt har jag slängt ut julen förrän nästa känsla uppenbarat sig. En känsla som jag gärna slipper och som jag sluppit i många år, men som sakta börjat återkomma. Igår kliade det något så oerhört i ögat, och näsan rann på ett okontrollerat sätt. Eller… brukar näsor rinna under kontrollerade former? Imorse vaknade jag därför med massa klägg i ögat, vilket är ett tecken på att det inte är som det ska vara. Och den enda slutsatsen jag kan dra, är att pollensässongen redan dragit igång. Tre fyra månader för tidigt. En intressant vår väntar oss vill jag lova.
Klart slut
Allt har en ände, allt har ett slut. Visa saker kommer som en överraskning, andra kommer smygande sakta så jag först efter ett tag förstår vad som ialla fall är i görningen, och andra saker kommer inte alls som en överraskning. Göra slut kan alltså göras på så många olika sätt, det kan förtigas på ett raffinerat sätt så det uppenbaras av sig självt efter ett tag vad som gäller. Det tycker jag inte alls om, när det förtigs i flera dagar. Utan jag gillar raka rör, när det kommuniceras öppet och sägs klart och tydligt vad som gäller. Varför gå omkring och vänta och må dåligt i flera dagar på det som ändå är så oundvikligt?
Helt sonika gjorde Klonen och jag slut med julen igår. Vi klädde av granen naken, och symboliskt kastade ut den från balkongen. Sen intog vi en middag på några mezérätter vi hade köpt i Hötorgshallen tidigare på dagen. Det blev ett fint slut på julen.
Bristvara
Trodde jag skulle få börja sova med kvalitet nu igen när jag börjat motionera. Men senaste veckans sovande har varit uruselt. Förvisso var två nätter självförvållade och riktigt trevliga, men resten… Inatt var det riktigt illa, inte många minuters sömn, bara en massa oroliga tankar som for omkring. Vet inte vad det är för fel, ska jag träna ännu mer, eller umgås mindre? Eller bara helt enkelt sluta vara en sån jävla klant?