Emellanåt kommer det e-post med powerpoint-skämt med snuskiga skämt. Och det är alltid kvinnor som skickar dom. Samma sak med fräckisar, det är aldrig män som drar dom längre, utan det gör kvinnorna. Har vi svenska män blivit så hårt drillade att minsta lilla skämt som anspelar på sex och kön anses vara kvinnoförnedring? Har vi sjunkit så lågt att vi gett upp vår manlighet för en liten skara högljuda feminister? Och varför är det då okej att kvinnorna kommer med dessa såkallade kvinnofientliga skämt?
Kategoriarkiv: kärlek
Smärtsamt infall
Var inte nöjd med mitt styrkeprogram, mest för att jag måste köra minst tre axelövningar varje pass. Det blir lite svårt att få någon vidare struktur på träningen, tycker jag. Vid läggdags igår fick jag därför ett infall och började skissa ihop ett nytt program under sänglampans sken. Idag var det premiär, tyvärr utan pompa och champagne. Fick bara svett och smärta i baksidan av låren, och det redan vid första övningen som var utfall! Med andra ord var det en övning mina ben behövde, då jag fick träningsvärk redan under övningens utförande!
Den smärtan var skön, till skillnad från smärtan i högeraxeln, för den har jag inte valt. Lätt smärta efter ett hårt tränigspass är bara en sån obeskrivlig skön känsla. Vem behöver sex efter ett sånt skönt pass, när jag knappt orkar gå uppför trapporna efteråt av träningsvärk? Tror jag ringer återbud och kör utfall istället.
Nu blev det sex iallafall
Skrev om det förut, att jag inte vill ha sex, för det är trångt redan med fem. Men ibland trillar jag dit och tror jag hittat min dröm, och då kan jag inte hejda mig. Så nu blev det sex iallafall! Då tänker jag inte bara på helgens skönhet, utan jag hittade även en brandgul skönhet som jag ska strippa! Bort med skärmar, pakethållare, lampor och annat krafs. Sen ska den få nytt styre och nya pedaler och det nya fixedbakhjulet. Peugeoten får fortleva som singlespeed med frihjul.
Kolla vilken skönhet, vilka linjer, vilka färger. Observera de vitmålade muffarna! Åh! Jag får ståpäls för mindre.
Ovanligt bra söndag
Det är vårkänsla i luften! Himlen är klar, solen lyser och fåglarna kvittrar så där vårligt. Egentligen borde jag sova mer, tre nätter i rad har jag sovit för lite. De föregående två på grund av axelvärk, och inatt var det svettigt och trångt. Men med kroppen fullpumpad av endorfin tog jag istället ut Peugeoten för att testa det nya bakhjulet med fixednav. En annorlunda upplevelse att cykla utan frihjul och vara tvungen att trampa trampa trampa hela tiden. Tog det lugnt så jag inte skulle behöva panikbromsa, för då hade det inte slutat bra. Bakdrevet är inte riktigt åtdraget ännu, så det lossnar lite när jag håller emot med fötterna.
För ovanlighetens skull var det en riktigt skön och behaglig söndag. Det är vår i luften!
Måste lära mig säga ifrån direkt
Är det något som gör mig irriterad och förbannad är när folk inte lyssnar på mig. Inte så att alla alltid måste lyssna på mig, det kan jag ju inte tvinga folk till. Men om man för ett samtal, en dialog eller en diskussion där det faktiskt går ut på att vi ska lyssna på varandra och den andre inte lyssnar – då blir jag först irriterad och försöker frenetiskt få den andre att lyssna. Fortgår det tillräckligt länge blir jag till slut förbannad.
Gick från jobbet igår förbannad, gick och la mig igår förbannad. Vaknade inatt ”bara” arg och ringde min chef imorse lika arg, för att säga att jag vägrar arbeta under sådana omständigheter. Ska vi arbeta ihop och lösa problem tillsammans och kollegan helt blankt skiter i vad jag säger och bara pratar på med sitt, kör sitt eget race och kör över mig, då sätter jag stopp. Det har pågått tillräckligt länge, men nu säger jag ifrån. Chefen förstod mig och höll med att jag borde vara hemma och lugna ner mig, annars skulle jag skälla ut kollegan så han skulle skita i brallan.
Samma sak hände flera gånger i somras. Hon var så självupptagen i sina egna tankar och på sin egen röst att hon inte lyssnade på mig. Kände mig övergiven och oälskad så jag bet ihop och svalde och svalde, trodde det var tillfälligt, trodde det skulle bli bättre. Men när det hade pågått tillräckligt länge, så kunde jag inte svälja mer utan det kokade över. Det blev en fullständig explosion. Det skrämde iväg henne, vilket jag förstår, jag skulle också dra. Men hon får skylla sig själv.
Det är därför jag varken pratar eller umgås med min mor längre. Hon lyssnade inte på mig, bara pratade förbi mig hela tiden. Ställde hon en fråga, så avbröt hon mig och ville inte lyssna på svaret, för hon hade ju redan innan bestämt vad jag skulle tycka och svara. Tyckte då att det inte var någon idé att vi pratade med varandra längre. Finner mig inte i att känna mig oälskad och förödmjukad hela tiden. Så jag vill ha så lite med henne att göra överhuvudtaget. Så numera pratar vi kanske högst fem gånger per år.
Och det är just det som gör mig först irriterad, sen arg och sen jävligt förbannad. Det är när folk låtsas bry sig om mig och låtsas lyssna, men egentligen inte gör det. Utan bara självupptaget pratar förbi mig som om jag var mindre värd, som om jag inte existerade. Då känner jag mig osedd och oälskad. Och det gör mig förbannad när dessa egoister bara bryr sig om sig själva och skiter i hur andra mår.
Jag måste lära mig sätta stopp och säga ifrån tidigare, men jag är för snäll. Vilket innebär att jag måste sluta vara så snäll jämt. Svår balansgång.
Persona non grata
Med bara ett musklick kan man bli vänner. Med ett annat musklick blir man ihop. Det är lite för enkelt att skapa band med andra människor. Men det är även lite för lätt att bryta banden utan att man behöver ta något större ansvar eller stå för följderna. Med samma enkla musklick gör man sig av med vänner, gör sig till ovän med dom, eller till och med raderar ut dom från sitt liv. Man gör dom till persona non grata utan att de ens behöver veta något! Utan att man ens behöver träffas på riktigt. Så enkelt, så praktiskt, men så fegt och så oansvarigt.
Flytetyg
Det var tur jag hade flytväst, annars hade jag drunknat i hennes vita hav av leende.
Bokslut över ett kaotiskt år
Inför årets sista skälvande timmar ska jag försöka göra ett bokslut. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att året helt enkelt varit ett turbulent år, med mycket varierat resultat i många saker. Har upplevt året lätt kaotiskt så jag redogör de viktigaste händelserna på samma sätt, utan inbördes ordning varken kronologiskt eller känslomässigt. Bara som det dyker upp i skallen.
Under 2007 träffade jag en underbar kvinna som var fantastisk på många sätt och viss – tyvärr sket det sig av många olika orsaker. Klonen och jag åkte äntligen till Paris där regnet vräkte ned i stort sett varje dag. Axeln luxerade med lång rehab till följd, som ännu idag inte är helt återställd. Har äntligen tagit tag i min personlighet, och arbetet går utmärkt framåt. Köpte ny ram och byggde mig en riktig singlespeed som är underbar att cykla på.
Saker jag lärt mig under 2007 är att våga! Våga känna, våga att våga mer. Lärt mig att inte köpa ny säng två dagar före en luxation. Cykla inte hemifrån med obäddad säng om du tänker komma hem mitt i natten efter 8 timmar på akuten halvhög på morfin.
Vad jag önskar mig till 2008 är det mest banala man kan önska sig. Det är god hälsa, att få vara frisk helt enkelt. Vill slippa både fysisk och själslig rehab. Iallafall inte samtidigt, det sliter på sömnkvaliten att ha ont i både kropp och själ samtidigt.
Vill här tacka alla vänner av alla dess slag, internetvänner och ”riktiga” vänner, och önska er ett gott 2008. Tack för allt stöd under mitt kaotiska år!
Varför det heter lingonalmanacka
Ny almanackor har inhandlats och det får mig att tänka på varför det heter lingonalmanacka. Många tror att lingonalmanackan heter så för att den är dekorerad med lingonris runt om. Men det är fel. Den heter så för att morsan och syrran skrev upp sina mensveckor på den när jag var liten. Redan då innan jag själv var i puberteten, lärde jag mig att hålla koll mina kvinnors mensperioder. Det är helt enkelt nödvändigt i ren självbevarelsedrift att veta när det är läge att ligga lågt.
Livsfarlig glömska
– Glöm inte andas, ryter massörskan till mig, jag vill inte ha några döingar på bänken! Naprapaten frågade något liknande: du andas väl?!
Kroppen borde kunna sköta det där med att andas själv tycker jag. Ska jag behöva tänka på det, eller behöva bli tillsagd? Ja, tydligen. Har funderat på varför jag håller andan ibland. Tydligen gör jag det när jag hamnar i de båda ytterligheterna av smärta respektive njutning. Som vid ordentlig massage eller när sexet är gôrgrymt. Då håller jag tydligen andan och skrämmer min omgivning. Förlåt mig, kan inte rå för det, sluta göra det så skönt för mig. Nej, förresten… sluta inte!!!