Kategoriarkiv: livet

Inställd ångest

Det blev ingen ångestsöndag igår. Den blev inställd.

Gårdagen var intensiv och det var fullt upp hela tiden. Ta emot artisterna och hälsa dom välkomna. Presentera artisterna för publiken. Tacka artisterna och hälsa dom välkomna nästa år. Blev absolut ingen tid för eftertanke eller reflektion under hela gårdagen. Men vad hade jag att reflektera över? Ingenting! Klonen var ju med hem igen på kvällen, han åkte inte iväg som brukligt på söndagarna. Vem kan då känna ångest?

Gårkvällen avslutades sedan på ett klargörande och utredande sätt. Tog chansen att bränna mina skepp, men många gotiska knopar löstes istället. Vakumet hade imploderat och jag somnade med ett leende i bröstet. Vem kan då känna ångest?

Likadant var det idag med tidig uppstigning, klonavvinkning och massage på jobbet. Sen träffade jag L i Gamla stan för att rekognisera för Nattkatten. Vi kände oss som turister när vi fikade på Chokladkoppen i den värmande solen. Vem kan då känna ångest?

Ångestsöndag inställd på grund av bristande intresse – skulle det kunna stå på dörren. Vem fan har tid och lust att känna ångest efter en sådan trevlig och upplyftande veckoövergång?!

Det är några timmar kvar av måndagen…

Drömmen om Vakum

Nu var den där igen. Den kom inatt igen, Drömmen. Drömmen med vagheter och tveksamheter, om förhalande och uppskjutande. En dröm om tomhet och väntan, en dröm med känsla av ingenting. Det är Drömmen om Vakum.

Försöker somna om. Vakumet har blivit fysiskt och sitter tungt i bröstet. Men vakum är ingenting, bara tomhet. Hur kan det då kännas så tungt? Hur kan ingenting kännas som allting? Hur tar man bort ingenting, som upplevs som allting? Kanske genom att låta det implodera?

Jag vill bara somna om. Men jag drömmer ändå drömmen, Drömmen om Vakum.

Bu, en mes

“Vågar man inte följa med tidens utveckling, kan man lika gärna bli fågelskådare, titta sig själv i en spegel och säga: bu, en mes“. Trevlig föreläsning på torsdagskvällen av framtidanalytikern Troed Troedsson om vår vilja och om att våga ta till sig det paradigmskifte som föreståndar. Där kunskap värderas mindre och andra värdegrunder kommer att gälla. Mycket tänkvärda två timmar med skratt utblandat med djupt allvar. Det var komplext så jag avstår från att försöka återge mer. Men se upp nästa gång du ser dig själv i spegeln efter paradigskiftet, och du inte vågat följa med. “Bu, en mes“.

Stôni jävel

Jag är en stôni jävel. Ger mig inte i första taget. Skulle jag mot all förmodan ge upp, så är det endast fullständig kapitulation som gäller.

Vet inte varför jag skulle börja pilla, det har ju fungerat bra hittills. Men imorse fick jag för mig att öppna några portar i brandväggen. Trodde det skulle fungera bättre än bra. Istället blev det tvärtom. Nätverket slutade fungera helt och totalt. Bootade om alla burkar och datorer utan resultat. Resetade brandväggen och fick sätta mig och grundkonfa om den. Smart att försöka notera inställningarna efter reseten.

Till slut fungerade det, men färre öppna portar än innan. Men då började mjukvarubrandväggen skrika om att någon vill in genom specifika portar. Det var fildelningsprogrammet som triggat igång besökarna. Efter 30 klick på ok att godkänna alla besök, funderade jag på om jag kan byta allt mot en kulram istället?

Boota om allt och reseta allt igen. Suck… Efter en timme så fungerade det utan gnäll och gnöl från ditt och datt.

Dagens lärdom som upprepats förr:

  1. rör inte det som fungerar!
  2. och gör det absolut inte på morgonen när jag ska till jobbet

Den stôniga jäveln som inte ger sig kom senare än avsett till jobbet. Tur jag har flex.

* stôni, värmländska för enveten

Tagen i duschen

Imorse när jag duschade på jobbet efter pendlarcykelturen, så bara kom det. Rakt in i skallen kom den och tog mig. Jag var någonstans mellan att tvåla in ryggen och huvudet när det kom. När jag sedan sköljde av mig var den klar, bara att skriva ned den. Fick väldigt bråttom att duscha klart, torka mig och klä på mig, för att hinna skriva ned den innan den lämnade mig igen.

Jag hann.

Jag tror det är nästan fyra år sen jag skrev en dikt senast. Innan dess fyra år ytterligare. Ett tag skrev jag flera i veckan, men efter flytten till Storastaden bara slutade de komma till mig. Vet inte var de tog vägen. Kanske Storastadens puls och nerv inte tillät mig reflektera och betrakta. Nånting tillät dom inte komma in i mig, inte släppte in dom.

Så imorse blev jag tagen i duschen. Det var skönt.

Privatliv

Många anser att det är förnedrande med porr och erotik. Så länge alla inblandade är med på det, ser jag ingen förnedring i det. De som köper tidningarna och ser filmerna gör väl det av egen fri vilja? Värre förnedring är det väl när folks privatliv hängs ut i massmedia. Varenda liten detalj i en persons liv hängs ut till allmänt beskådande, som om det vore en cirkus. “Och nu mina damer och herrar, ska vi se hur NN misslyckas med sitt liv. Får jag be om största möjliga tystnad?”. Kan inte massmedia visa lite respekt? Har den goda journalistiken fått ge vika för mammons krav på lösnummerförsäljning?

Verkar vara någon slags sjuka bland en del människor, att nagelfara och dissekera andras privatliv. De bara älskar att få suga ut så mycket must som möjligt ur andra människor. Har de ingen som helst respekt för andra människor, att de vill ha sitt privatliv ifred? Har de ingen som helst empati för hur andra mår? Måste vara den stora svenska egoismen som genomsyrar allt. Där jaget är viktigare än andra människors välbefinnande, där det är tillåtet att vandra över lik för att själv förskaffa sig position i livet. På andras bekostnad.

Det är skrämmande hur denna socialiseringen av andras privatliv har fortskridit. Hur kan man överhuvudtaget få den sjuka idén att anse att andras privatliv är allmängods och tillhör andra i god socialistisk anda? Massmedia och människor anser sig helt enkelt ha den rätten att snoka i andras liv. De blir förbannade om de inte får reda på allt om någon. Trycker upp dem mot väggen och kräver svar. Vad är det för ett jävla sätt! Denna socialisering som skett i solidaritetens namn har ju helt enkelt gjort folk till livegna. De har inte längre rätt att leva sitt egna liv som de själva anser sig vilja leva. Regeringen och myndigheterna anser sig tydligen vara mer förskaffade att avgöra hur vi ska leva vårt eget liv. Detta socialistiska människoförnedrande synsätt har sedan anammats av det “solidariska och demokratiska” folket, som också anser sig vara någon slags överförmyndare över sina medmänniskor.

Jag börjar bli trött att inte få leva mitt eget liv. Att andra hela tiden ska tala om för mig vad jag ska göra med mitt liv. Får till och med anvisningar om vem jag får träffa, vad vi får göra tillsammans och när vi skall göra detta. Den här socialiseringen av människors privatliv måste ta slut. Mitt privatliv är min “egendom”, den förvaltar jag och bestämmer över. Så ge helt enkelt fan i mitt liv, lär er visa respekt för andra människor.

Idioter

Vilken helg… I fredags var vi i Solna för att se Phrank spela på Club 33. Vid tvåtiden på natten, när vi skulle hem, tog jag tag i V lite våldsamt, så vi halkade omkull och jag hamnade på henne. Då kom tre killar och skulle spöa upp mig för att jag satt på min tjej! Har aldrig hört på maken så idiotiskt! Tjejen i deras sällskap, “skyddade” V från mig. Vi hade inte en chans att närma varandra. Så för att jag inte skulle bli nedslagen av de fega killarna – de var ju tre mot mig – så fick jag dra därifrån. Några taxipengar hade jag ej, de hade V, men de fick jag ju inte, så jag fick ta nattbussen. Efter två timmar kom jag hem till V. På morgonen ringde en snäll tant, hon hade hittat V:s plånbok. Hon hade inte märkt att hon tappat den. Så efter fyra timmars sömn, åkte vi och hämtade plånboken. Allt var kvar. Tack tanten!

Som avslutning på helgen blev V påkörd av en BMW (vad annars) så hon fick kläderna förstörda. Men den jäveln smet. Så det var en mycket skakad V som sent kom till jobbet den måndagen.
Så sensmoral kan väl vara: “det skjuts för lite…”

Bliv vid din läst

Måste man ha glasögon eller kontaktlinser för att bli optiker? Har aldrig träffat en optiker som har full syn utan korrektion. Tänk om man skulle genomföra det för alla yrkeskårer: du måste vara pyroman för att bli brandman, kriminell för att bli polis (ojdå…det stämmer ju nästan). Eller halvidiot för att bli psykolog (hoppsan…det stämmer ju det med…). Om inte annat är man väl en helidiot som skriver dagböcker på nätet och jobbar statligt för en svältlön?!…