Antagligen har jag nåt skit i kroppen, eller så är nåt annat fel. Bara för några veckor sen kunde jag cykla 32 km/h i rullsnitt utan problem. På Tour of Jamtland blev det 34. Nu får jag slita som ett djur för att klara 30! Nån som har en idé vad som fallerar?

Fick leda idag igen, och det är ju klart, vi var bara sex stycken som fick köra belgisk kedja. Då får alla slita hårt helt enkelt.

Fick iaf beröm efteråt för bra ledarskap. Men jag vill ju bli snabb igen! Får vila tills på lördag.

Vågar snart inte visa mig i Farsta, nu fick jag leda igen! Jag som inte ens är utbildad, avlönad eller klädd för det. Så det blev inte perfekt, men hoppas klungan var nöjda med det hela. Jag hade gärna sett lite högre fart emellanåt. Får väl ta mod till mig nästa gång och skandera fartökning. Det går inte att ha en marschfart på 34 om rullsnittet ska ligga på 30-32. Nu blev det bara “30,2”. För lågt tycker jag, som numera kan prestera 32.

Gjorde samma upplägg som Ove. Fram till Tullinge låg jag och drog hela tiden. Fy fan vad jobbigt det var att dra på max i 17 km. Pulsen var farligt nära 90%. Någon tyckte det gick för fort, men 34 är inte för fort om vi ska få ett rullsnitt på 32-34. Men redan vid Tullinge hade vi fått en punka och ett kedjebrott. Av samma cyklist.

Från Grindsjön körde vi grupptempo, men hej vad högervaden krampade stenhårt. Gemensamt tog vi beslut att korta av rundan och köra via Stav efter Tungelsta då tiden hade runnit iväg.

Jag utsatte de andra för ett prov. Provade en ny, mer rakare väg genom Jordbro industriområde, men där fick vi en genomslagspunka vid en järnvägsövergång. Men vägen var rakare utan skarpa svängar och inte ett enda potthål! Jag ska nog förorda den fler gånger, fast då med försiktighet över den där järnvägsövergången.

Lagomt när vi anlände till Trångsund, så dök snabba gruppen upp, så vi tog Farstakrossen alla gemensamt.

Risken finns väl att jag åker på det här igen. Då ska jag våga be om fartökning, samt helst slippa två punkor och ett kedjebrott. Sånt är moralsänkande.

Stef pekade på mig och Gualberto tyckte jag skulle leda mellangruppen från Farsta. Blygsam som jag är, tittade jag på Bjarne som var med och som är utbildad ledare. Före Södertälje släppte Bjarne och jag tog över som ledare för gruppen. Förstår honom, det var väldigt ryckigt och ojämnt i klungan. Ingrid kroknade och jag var nära jag med. Men jag fick lite fason på klungan efter utdelande av lite kommandon och lärdomar, för spurterna och rycken försvann. De var nog bara oerfarna.

Fick beröm av Ingrid efteråt som tyckte jag styrde upp det hela bra. Vad de andra tyckte vet jag inte, får väl hoppas de tyckte att det gick bra. Jonas tjatade på mig att jag borde bli ledare. Men det var före Vättern det. Undrar om han tycker likadant efter att jag bröt?

Blev nästan 12 mil och benen var inte helt hundra efter en veckas ocykling. Vid Trångsund hade vi fått ihop 29,8 km/h i rullsnitt. Bara. Att spurta och rycka gör att snitten sjunker, det ger absolut inte hög snitthastighet. Jämn och fin fart gör att rullsnittet blir högt. Det tar tid att lära sig att förstå det.

I morgon börjar jag jobba igen, äntligen! Skönt att få vila lite och börja cykla som vanligt. Semester förstör bara rytmen.