Det bads om pissepaus mellan Uppsala och Märsta på gårdagens tur, vilket jag glömde skriva. Vi siktade en p-ficka och gled in. Där p-fickan tog slut gick det en bäck under vägen och lägligt stod där en skylt “Stockholms län“. Vi slog våra sista droppar i Uppsala län, när jag såg en slang hänga på vägräcket. Aha, tänkte jag, nån som fått punka och slängt sin slang. Tog upp det och det visade sig vara ett däck, en GP4000 med vit slitbana.Triumferande visade jag upp min trofé för de andra och började syna den. Såg inga som helst fel på den, inga hål eller så. Vek ihop den och den fick följa med hem i ryggfickan. Så gårdagens gick ekonomiskt plus om jag nu vill köra med ett vitt däck, och om den verkligen är hel.
Kategoriarkiv: träning
I Roslagens famn
Det här kommer jag ångra inatt: solskyddskräm är för fjollor. Nio timmar i solen har bättrat på cykelbrännan ännu mer. Bosse-diesel kallade till långtur på 20-mila randoneursturen från Täby. Gruppen var lite ojämn, mest bestående av sub12:are, nybörjare och annat löst folk som jag. Vi blev 20 personer och det är lite för många för ens stabil klunga, särskilt om alla är olika erfarna. Efter första fikastoppet i Rimbo, delade vi upp oss i två grupper. det blev en jämn grupp på åtta personer. Dock var några lite vingliga och vinglade halvmeter i sidled. Sånt gör mig nervös, särskilt när jag ligger bredvid och blir prejad. Det måste vara härligt att vara sådär perfekt att sakna alla fel att det en tillsägelse bara besvaras med “jag vinglar inte”, trots att vi var flera försökte påpeka det.
Vägen mellan Hallstavik och Uppsala var en skakande upplevelse. Vägen var så i bedrövligt skick att i var många som fick problem i händer och rumpan av vibrationerna efter ett tag. Det är då man gläder sig för det lilla, när det några hundra meter vid en vägkorsning blir slät och fin asfalt. Det hördes många “åh” i klungan över den korta vilan. Sen började skakningarna igen. Den sista milen in mot Uppsala bjöd på ett härligt vägbygge med slalomåkning, grus och trängsel.
Efter den stabbiga lunchen i Uppsala – kallas det så klockan fyra? – var det dags att ta sig an motvinden. Den var hård och förödande. Så ja, vi tog faktiskt pendeln hem från Märsta. Då slapp vi iallafall att försöka cykla genom Täby. För det vet ju alla, att det är hopplöst cykla igenom Täby.
Tur att Bosse påminde om att ta med Resorb, så jag hann åka in till Apoteket. Men nähä. Det var tvärtomt på hyllorna, all Resorb var slut. Fick köpa apoteket egen variant, funkade väl den med. På Upplandsslätten, som inte alls är slät, rätt backig, var det heta 30 grader. Så det var bra att jag körde med Resorb i vattnet hela tiden.
Har fått ihop 56 mil den här långhelgen. Får väl duga. Dock inte i tempot som jag vill. Det får bli nästa helg det. Bara två veckor kvar…
Sökes: Personlig assistent
Planen var att jag skulle köra Siljan runt idag. Men det glömde jag helt bort. Dumma jag. Räddningen hade varit om nån frågade om jag ville hänga med. Vilket ingen gjorde. Ska se över min vänlista på Facebook tror jag. Behöver en personlig assistent som säger till mig vad jag ska göra. Som påminner om evenemang så jag inte missar dom. Någon som är intresserad?
När jag försökte ställa mig bland 28-30 gruppen vid samlingen i Farsta imorse, pekade Ove med hela handen och sa med myndig stämma att “Bruse, du ska köra med 30-gruppen”. Det var ord och inga visor det! Inte vågade jag säga emot inte. Bäst och göra som tränaren säger.
Blev en egendomlig tur, då vi var vid Rosenhill för fika redan efter 90 minuter. Nå, benen var inte helt kompatibla med övriga kroppen sen i torsdags, så beställningen löd “det kletigaste wienerbrödet ni har”. Minsann fick jag det kletigt wienerbröd de hade. Och smarrigt var det också. Egendomlig kort var dagens träningsrunda dessutom. Träning och träning… hm jojo… Vid Trångsund var vi inte ens uppe i 8 mil. Iochförsig med ett rullsnitt på 30,8 km/h, men ändå.
Med transport till Farsta och hem samt en nyfikentur till Sjöstaden, blev det ändå 10 mil. Förty, inte ens åtta mil träning! Allt under 10 mil är ju bara uppvärmning. Vad är det vi värmer upp för? Det är träna jag vill göra. Är det inte nu vi ska öka distanserna och tempot?
Mitt i alltihopa så stängde GPS:n av sig. Vafan, nu igen! Dret! Samt att jag inte klarar av att skilja på knapparna “varv” och “start/stopp” så jag missade några kilometer. Nej, jag är inte alls nöjd med dagen. Grumt besviken.
Bröna från Österrike
Det man inte har i huvet, får man ha i bena. Och några ben hade jag inte alls idag. Att köra ett distanspass bara 12 timmar efter ett hårt pass med fartlekar spurter och annat skoj, var vågat. Jag tog en chansning och det höll. Två mil, sen började bena gnöla.
Nackagänget utlovade distans på 14-20 mil med ett rullsnitt på 28-30 km/h. Och det klarade vi galant. När vi skiljdes åt vid Tyresö, låg rullsnittet på 29. Får anses godkänt dagen efter. Annars underkänt, jag som nu klarar både >31 och måste klara 33.
Hade inga problem att hänga med på platten, men uppför märktes tröttheten mer å mer. Vid Rosenhill erbjöd jag mig att avvika för att inte sinka de andra, men vår ledare Björn “tvingade” mig att fortsätta. mest troligen för att Björn inte hittade på Södertörn och hade utsett mig till vägväljare. Jag både hittar och hade gps. Blev några felkörningar, men alla var nöjda med vägvalet.
Ingen leverpastejmacka den här gången. Får vara slut såna dumheter, benen dör ju bara. Blev två feta wienerbröd istället. En i vardera benet. Dom satt fint.
Älskade Pålamalm
Äntligen en regnfri onsdagsträning. Pålamalm gör mig stark. Pålamalm gör mig snygg. Pålamalm gör mig snabb. Börjar bli lite smått förälskad i Pålamalm.
Ove är en bra tränare. För han säger ifrån om vi gör fel. Hur ska vi annars bli bättre cyklister om ingen påpekar felen?!
Oj vad fartlekar, fria fartsträckor och spurter det var idag. Kände mig stark i varje backe och på varje fria fartsträckor och på jaktstarten. Kom bland de första vid varje spurt. Rullsnitt på 31,6 vid den obligatoriska rullsnittskontrollen vid Trångsund. Mycket bra!
Ska jag ge mig på en 20 milare imorrn? Pallar benen det?
Finnkampen
Bruse mot Finnberget: 1-0! Vid halvtid såg det dock ut som Finnberget skulle besegra bortalaget, men Bruse spurtade hårt på slutet.
Krusade lugnt hem genom nya stadsdelar som skjutit upp som svampar ur marken sen jag var där senast. Husen är väldigt moderna, men efter ett tag tyckte jag alla hus såg likadana ut. Som tagna ur ett seriealbum med hjälten Rocco Vargas av spanjoren Daniel Torres.
Nettocykling
Hakade på Gruppetto från Slagsta med Bjarne som ledare. Tranpsortsträckan dit tog jag via kringelikrokvägar. Nu igen. Vad sa jag häromdan?! Genväg är senväg. Men jag tog det lugnt, ska inte ta ut mig innan jag ens börjat, och så skulle jag hämta upp Bjarne.
Fram till Saltå kvarn hade vi ett rullsnitt på 30,8 km/h i hård motvind. De kändes i benen redan i Södertälje, men jag börjar vänja mig vid att cykla med stumma ben, så det var bara att trampa. Vid Botkyrka golfbana meddelade Bjarne att vi haft ett rullsnitt på 31,5 km/h, vilket ju får anses som klart godkänt. Lite lustigt att rullsnittet sjönk när vi vände och fick medvind. Många var trötta på slutet, och det var lite si å så med tvåpar emellanåt.
Humusmackan på Saltåkvarn alltid lika god som förra gången. Och benen dog inte! Alltså är humus mycket bättre än leverpastej. Körde med en sportdrycksflaska och en flaska med vatten med två Resob i (vilket fick en full påfyllning vid Saltå kvarn med medhavd Resorbtub). Pissar mycket mindre än med rent vatten. Mycket bra för moralen att inte be om pissestopp.
Grumt trevlig cykling. Jämnt och fint, inga spurter som krossar klungan och så en god humusmacka på det. Kan det bli trevligare än så?
Kortare inte alltid snabbast
Testade en ny väg hem från Slagsta som skulle vara 18 km istället för 25. Men tänkte lite fel. Tanken med träning är väl inte att köra kortaste vägen? Blev nog lite dumt där… Nåja, en alternativ väg kan vara bra och kunna. Men denna var kantad av ideliga svängar, stopp, kantsten, grus och potthål in masse. Så jag sparade bara 10 minuter. Kanske inte ska nämna att jag som vanligt cyklade vilse i Stureby?
I och för sig kan det bero på att jag inte kunde vägen riktigt eller kände till alla dess faror. Nästa gång gör jag som vanligt, tar via Glömstavägen, Huddinge och Ågestavägen. Den vägen kan jag utantill, vet var potthålen och andra hinder finns. Blir mer flyt så, går att mata på.
Dagens lärdom alltså; genvägar är senvägar.
Håll i hatten
“Håll dig alltid till ursprungsplanen och improvisera inte under vägen!” – Gammalt djungelordspråk. Fick snilleblixten att köra backintervaller vid Lilla Kaknäs. Backen är ju perfekt; kort och brant och ingen trafik. Förutom att någon smällt upp bommar längst ned i backen, så det blev att starta stillastående med ena foten urklickad. Eh… hur bra som helst. Gick ju inte få upp farten alls. Irriterad stängde jag av datorn istället för att markera ett varv. Begåvat. På gps-plottningen ser det ut som jag flugit mellan Hammarby och Farsta. Kan avslöja att det gjorde jag inte.
Vidare till nästa backe. Farstakrossen är ju klassisk, men den breda öppna gatan gjorde att den kraftiga motvinden på över 9 m/s gjorde det hopplöst att försöka spurta uppför. Kändes som jag tränade mer vind än backe.
Tredje försöket. Det blev Ullerudsbacken igen. Vilket ju var ursprungsplanen. Varför drog jag inte dit direkt?! Blev bara sex gånger, fast egentligen blev det åtta intervaller om jag räknar med de andra (misslyckade) försöken.
Men blåste det verkligen så här mycket förr när vi var små?
Leverpastejmackans förbannelse
Leverpastejmörgås äter jag bara på Rosenhill. Ska nog sluta med det, för mina ben dör efteråt. Fram till Rosenhill höll jag det utmärkta rullsnittet 32,1 km/h. Efter Pålamalm sa det poff, så tappade jag klungan. Det gjorde inget, jag var slut i benen, och ville inte sinka de andra. Det blev solocykling hem med ett rullsnitt på 29,2.
Mycket bra träningspass då jag fick kämpa, ta i och verkligen belasta muskler, hjärta och hjärna. Klungan var mycket snälla uppför. Det här gör mig starkare och snabbare, och det kan jag aldrig få för lite av.