Kategoriarkiv: velo noir

I maktens korridorer

Per Ankersjö (c), stadsmiljöborgarråd

Som jag skrev i bloggen den 12:e januari, så blev jag inbjuden till ett möte med Per Ankarsjö (c), stadsmiljöborgarråd i Stockholms stad. Kom lite sent till lunchmötet idag för jag var trippelbokad och fick stressa igenom mötet innan. Väl i stadshuset bjöds vi på lunchmacka och vi presenterade oss alla. Det var förutom Per två till från stadshuset, en polis, Krister Isaksson känd från Kadens, en man från cykelfrämjandet, Ted Ell från Trafikkontoret samt två från Citybike. Varför nu en kommersiell aktör som inte ens hyr ut sina cyklar under vintern var med på ett möte om snöröjningen blev jag inte klok på. Förty hade de kloka synpunkter.

Jag började med att fråga Ted Ell vad Trafikkontoret har för kvalitésuppföljning för snöröjningen.  Detta då vi är flera som felanmäler samma sträcka om och om igen varje gång det snöat utan att det plogas ordentligt. Eller så plogas det inte alls. Jag fick inget riktigt svar, utan det var en lång utläggning om kommande system och att det är många mil att ploga. Jag poängterade att det handlar om våra skattepengar och att det är viktigt att staden och dess medborgare får det som tjänstemännen handlat upp av entreprenörerna. Tyvärr tyckte jag inte att jag fick ett konkret svar. Hade han åtminstone svarat att det inte är bra och kan göra det bättre eller nåt sånt, kunde jag varit nöjd. Men det kändes bara som tomma ord.

Det pratades mycket fram och tillbaka om vad som borde göras och det som jag gillade mest var den nya sopmaskinen de nu testkör mellan Bergslagsrondellen och Stadshuset. Den verkligen sopar cykelbanan ren från snö och grus och den sprider även ut en saltlösning. Och därmed inget sand! Det berömde jag och nämnde att jag alltid undrat varför de aldrig saltar cykelbanorna som de gör för bilarna. Fördelen med det och att inte sanda, är att de sparar in kostnaderna för att sedan sopa upp gruset från cykelbanorna på våren, att det blir mindre vurpor och personskador, att det blir mindre partiklar i luften framåt våren – Stockholm har ändå en av Europas skitigaste luft – samt att ”brukarna” vågar börja cykla tidigare på våren om cykelbanorna är fria från grus. Ted & Co ska utvärdera den där sopmaskinen, som jag för övrigt bara hört gott om men aldrig sett, och förhoppningsvis till nästa vinter skala upp det hela så de får fler maskiner och kan sopa fler huvudstråk.

Fick med mig lite kvällslektyr

Killen från Cykelfrämjandet – ja jag borde bli bättre på att skriva upp vad folk heter – nämnde att de utvecklar en app där man med hjälp av bild och geotaggar kan skicka in felanmälan till kommunerna i Sverige. Liknande finns i Holland med gott resultat. De kommer att tillhandahåller ett API så kommuner kan få ut data som felanmälningar och förslag för underhålla cykelbanorna. Ted blev faktiskt lite intresserad. Det lovar gott, och jag ser fram emot denna app framåt april.

Per Ankersjö avslutade mötet efter 90 minuter med att be om hjälp att få fram en slogan för cykelstaden Stockholm. Krister kom med några konkreta förslag, så vi får se var detta mynnar ut i.

Det var ett trevligt möte som även om det var allmänna frågor utan att bli sådär konkreta som jag gillar, diskussioner att ta på, så får det klart godkänt då det var ett första möte. Jag är varken politiker, tjänsteman eller opinionsbildare, jag är ju bara en ”brukare” av cykelbanorna med mer än 800 mil i benen per år. Tillika  träningsledare i Sveriges största cykelklubb Fredrikshof med erfarenhet av hur bra och dåliga cykelbanor är utformade. Hoppas jag gjorde bra från mig och får fortsätta komma på dessa möten. Jag var ju ändå den ende förutom Krister som verkligen cyklar mycket och året runt hela tiden.

Morgonmalörer

Det har hänt några gånger, att jag kommit ut på gården och känt att något fattas, att jag glömt något. Värst var väl när jag jag stod där en sömnig morgon och försökte komma på vad det var som jag hade glömt. Till slut kom jag på det, det fattas 10 kg mellan benen. Jag hade glömt cykeln! Lite svårt att cykla till jobbet utan den liksom. Därför har jag en inre checklista som jag varje morgon går igenom, så ingenting glöms. Så även denna morgon.

Hjälm – check
Väska med träningskläder – check
Låset – check
Nycklar  – check
Byxor – check
Cykel – check
Mobil – ch… näe, var är den?

Tillbaka in i lägenheten och letade igenom alla fickor på mig och alla fack i väskan. Härjade mig svettig runt i lägenheten och letade överallt. Men jag kunde inte hitta mobilen. Facebookade till kollegan via plattan ”Snabbt kan du Ringa min mobil hittar inte 070 762 xxxx” (sic!). Hör hur det ringer och tillslut finner jag mobilen i morgonrockens ficka och konstaterar att mer kaffe inte hade skadat.

Musetti, inte Musette

Gaggia, Gaggia och Musetti. Viva la France!

Varenda morgon innan jag ens slår första drillen, slår jag på min espressomaskin, för att göra en latte gjord på en dubbel espresso från min espressomaskin. Nog den bästa hushållsinvestering jag någonsin gjort. Köpte min Gaggia för tolv år sen efter en resa till Paris, där det går att få en espresso i varenda gathörn. Men innan jag köpte den, gjorde jag en ordentlig marknadsundersökning, läste recensioner, kände på maskinerna i butiker och sökte på nätet. Ja, då fanns inte så mycket på nätet om Gaggia, men det jag fann, var att herr Achille Gaggia 1938 fick patent på hur dagens espressomaskiner brygger kaffet. Originalet kan ju aldrig vara fel, eller hur? Min egen har bara puttrat och gått sen 2001, och det enda jag gjort med den förutom att några gånger om året förutom att avkalka den och skruvar isär den för att rengöra den ordentligt, är att jag bytt gummipackningen en gång. Det kan vi kalla för kvalité. Så är filterhållaren gjord i gedigen gjutjärn, vilket borgar för att den håller värmen ordentligt. Många tillverkare på den tiden hade filterhållare i aluminium, varvid vattnet kallnar när det pressas genom kaffet.

Men för att få bra espresso krävs bra kaffe. I början köpte jag färdigmalet, men efter bara något år köpte jag mig en kaffekvarn. Även den av märket Gaggia. Vad annars? Och den  bara maler och maler. Då började jakten på den perfekta espressobönan istället. Testade mig runt och till slut föll jag för Musetti som jag då fann hos Hemköp. De bönorna var inte bara enligt mig de godaste, de var också de billigaste espressobönorna i stan.

Musette från Rapha

Musetti ska dock inte förväxlas med en musette, en liten väska som massörerna på etapploppen delar ut till cyklisterna på speciella langningställen innehållande förnödenheter som bars, riskakor eller vad respektive cyklist nu gillar. Den kan säkert innehålla kaffe också, det skulle iallafall jag uppskatta de sista sega milen. För så är det, cykling och kaffe hör ihop, de lever i symbios med varandra. Kaffe hör till cyklingen precis som kyssar hör till kärleken. Så till den milda grad att eder undertecknad självsvådligt myntat uttrycket till de som cyklat men inte fikat:
”har du inte fikat, har du inte cyklat!”

25 ton rakt upp i rôva

Upp till kamp mot mördarna i bilar

Med tre timmar kvar, stod jag på 16:e köplats till tre timmarsspinningen med discoglenn på Medis. Sannolikheten att jag skulle få en plats var minimal. Så jag drog i mig en fuskvariant – fick jag veta sedan, mer om det senare – av #elvisfrukost och drog på mig paltorna, pumpade upp däcken och fyllde på vattenflaskan. Drog in till Cykelcity för att prova nya klubbregnjackan så jag vet vilken storlek jag ska beställa. Medium verkade sitta som gubben i jackan. Tyvärr har Trimtex, som är Fredrikshofs klubbklädesleverantör, fått för sig att överkroppskläderna ska sluta vid midjan, så stoppar jag grejer i bakfickorna, som vi ska göra, så glider de upp som en behå, så att ryggslutet blottas och utsätts för drag och kyla. Obra. Tacka vet jag Assos som gör tröjor och jackor som täcker hela rumpan. Men så kostar de fyra gånger mer. Det går inte att få allt har jag lärt mig. Men en riktig karl ska väl tåla lite sprut på rumpan.

Där kunde dagen slutat. Och mitt liv. Uppenbarligen har jag en jävligt snygg rôv då alla ska ligga en meter bakom mig. Men 23 ton ledbuss rakt upp i röva är inte skönt, när jag bromsar in för väjningsplikt vid en rondell. Eller hade du tänkt dig att jag ska köra rakt ut i trafiken?

Ska jag behöva vara beredd på att bli brutalt mördad, för att jag följer trafikreglerna och stannar för väjningsplikt, stopplikt eller rödljus? Nåja, om några veckor kommer polisen som ett säkert vårtecken stå i P4 Stockholm och gråta att cyklisterna minsann är livsfarliga i trafiken. Håll käft säger jag! Ut och i trafiken istället och gör ert jobb och rädda liv.

Vårkatastrof

Snön smälter och droppar från taken ner på fönsterblecken för i vilken ordning den här vintern vet jag inte. Förty inger detta drippande en viss vårkänsla. Det hela bättras på av att den gode Roberto Vacchis håller låda på Eurosport när Tour of Omar drar igång som ett säkert vårtecken. Som på beställning lägger min digitalmodul till teven av, så jag får bara in de analoga kanalerna 1, 2, 4 och 6. Sån katastrof är det inte, det finns alltid möjligheter och det är att titta via Eursport Player. Vann ett abonnemang på en tävling förra året på Bianchi Café, men det hade gått ut. Bara teckna ett nytt och det är ju smutt med sådan möjlighet. Då kan jag tjuvtitta på host host… jobbet och annorstädes som när jag är i Malmköping. Samt att det är en aning smidigare att i sängen ha en 7 tums surfplatta i knät, än en 47 tums tv.

#cykelkärlek

Önskar alla cyklister och andra som älskar cykling, livet och sina medmänniskor en trevlig alla hjärtans dag. Vad passar då inte bättre än med lite poesi med cykelanknytning jag skrev 1998?

En droppe i havet
en människa på jorden
en eker i navet
en bokstav i orden

Vi är all så små
som de försöker fånga
Men om vi är två
är jag dubbelt så många

Kom ihåg att kramas i trafiken!

En gnällig cyklist

Inför den här vintern sade Stockholms politiker att det skulle ske en satsningen och cykelbanorna skulle prioriteras. Upp trodde vi alla. Ned blev verkligheten. Vi är många, inte bara cyklister som förfasat oss över den urusla plogningen. Till och med stadsdelsnämnden i Skarpnäck krävde vite på några hundra tusen av entreprenören. Notera att den där miljardsatsningen som politikerna beslutat om och media skrivit om, är bara på planeringsstadiet. Men det har ju inte med dagens underhåll att göra. Förty ska cykelbanorna ju plogas redan nu, inte om 10 år.

Synpunkter och kritik från medborgarna/väljarna/skattebetalarna haglar i media, i bloggar, på Facebook och på Twitter mot den urusla, eller obefintliga plogningen. Imorse utspelades denna konversation på Twitter där jag kommenterade @jwolfers kritik, varvid Ulla Hamilton (m) som är trafikborgarråd surnade till offentligt och tyckte att jag och vi cyklister gnäller. Antingen har hon inte någon koll på Twitter, eller så har hon bara en nedsättande syn på cyklister i synnerhet och väljarkåren i allmänhet. Det blev ett jäkla liv efteråt på Twitter och i bloggar, som på Cyklistbloggen och hos Mellanklass (där jag fö lånat bilden).

Per Ankersjö (c) var mer ödmjuk, så jag och andra är nu inbjudna till möte för att komma med förslag och idéer hur framtida cykelbanor ska byggas för att de ska gå att cykla trafiksäkert på. Dagens cykelbanor är ju ett skämt, de är mallade för rullatorer i 4 km/h.

Några timmar efter detta twittrande, skulle jag cykla till Globen. Gatorna, som för övrigt är bussgator vilka också ska prioriteras, var inte plogade och under snömodden fanns osynliga isklumpar, så jag tog det lugnt för att inte vurpa. Precis det alla tjatar om, att ta det lugnt. Men då ska bilisterna ligga en meter bakom och hetsa för att vi cyklar för sakta! Hallå, jag anpassar farten efter omständigheterna, gör det ni med bilister. Och anpassa avståndet till framförvarande fordon tack. För plötsligt fick jag ett kast när jag kom emot en osynlig isklump och åkte i backen. Bilisten med bara en meter i marginal bakom mig, hann såklart inte stanna. Pang!

Det är riktigt smaklöst av Ulla Hamilton att påstå att vi cyklister gnäller när vi håller på att dö där ute på de oplogade vägarna. Visst är jag gnällig Ulla, men jag vill ju inte dö just nu. Jag ska ju fan till Mallorca om en månad och cykla!

Hittegods

Inspirerad av Spindelbenen som kör fixedgear på sin On One under vintern, kom jag på att jag nog har lite godis i förrådet. Jag flyttade för 3 månader sedan, så alla prylar har jag ju sett. Utrustad med en ficklampa gav jag mer i källaren och hittade då ett par Nokia Hakkapeliitta 240 dubbdäck och ett par plåtskärmar som satt på den saliga Peugeoten, min första fixedgear som blev stulen 20 meter från en bemannad polisbuss. Det var på sommaren, därav att skärmarna var avtagna och kvar i min ägo.

Tog ner Pompinon från väggen och började skruva på bakskärmen som jag fick modifiera med buntband för att få att sätta bra. Sedan krängde jag på dubbdäcken på bakhjulet och… dret! Däckens 40 millimeters bredd var nog liiite för feta för de skärmarna. Dessutom tog däcket i de horisontella bakgaffeländarna vid navet. Snacka om att konstant skidda sig fram.

kedjespännare med ölöppnare är viktiga detaljer

Bara backa bandet, och montera av och tillbaka till ursprungsläget, utan skärm och med Continental 4 Season. Sneglade på crossen som har ett par Schwalbe Marathon Winter på 35 mm, men nej. Vintern är ju snart slut. Eller hur? Det får bli ett projekt nästa år. Jag hankar mig vidare fram med crossen nu på vintern.

Men när jag nu ändå var igång med avtaget bakhjul, passade jag på att gänga på det nya oanvända mattsvarta 16 taggars drevet och den lika mattsvarta låsringen på andra sidan om frihjulet. Det får bli fixedgear igen till våren, efter flera års uppehåll.

När allt är klart inser jag nackdelen med ett flipflop-hjul. Däcket kommer att snurra åt fel håll. Ska jag trampa baklänges nu, vilket jag iofs kan?