Det där harvandet på gymmet jag håller på med, är bara surrogat för äkta vara. Igår och idag fick jag känna på den äkta varan: kroppsarbete. Två och en halvtimme igår och två timmar idag med att hjälpa till att samla ihop sly som de andra sågat ned och bära upp det till banvallen och lägga det i snygga högar. Idag var det inte så mycket av karaktären sly, utan mer riktiga träd, så det var att kånka på stockar uppför slänten till spåren. Nu när vi är hemma känns det att hederligt kroppsarbete tar bättre än surrogatet. Är helt slut och vill bara gå och lägga mig sova, men av förklariga skäl vägrar Klonen.
Samtidigt
Samtidigt som det är stjärnspäckat på Melodifestivalen, konstaterar jag att Malmköping har något som inte alls finns i kändistäta Stockholm. Det är här de verkliga stjärnorna finns. Himlen grumlas inte av belysning från motorvägar, trafikleder och annat storstadsotyg. Det var hur många år sen som helst som jag senast såg Orions bälte eller karlavagnarna på en stjärnklar himmel.
Dagens ordvits
Det kan man kalla för skidspår, när damen åker skidor på spårvägens banvall.
47
Talet 47 är ett ”heligt” tal inom bland annat Star Trek, det förekommer rätt ofta i serierna och filmerna. Ni kan läsa mer på Wikipedia om talet 47. Ofta när jag får en fråga jag inte vet svaret på, svarar jag helt okontrollerat 47! Ibland kan det bli lite lustigt, som när jag idag fick frågan ”Vilken busslinje skulle ha blivit blåbuss 5 i Stockholm?” och jag blixtsnabbt svarar 47. Bara att den här gången är svaret faktiskt sant, det är busslinje 47.
Föryngringsprocessen
Vad min maxpuls är egentligen vet jag inte, har aldrig mätt upp den på något riktigt sätt. Nöjer mig med att räkna ut den med den grovt tillhuggna teoretiska formeln 220-ålder. Som sagt är den ett väldigt grovt sätt att räkna ut sin maxpuls, och det märks på spinningpassen framförallt. Jag har alldeles för lätt för att komma upp i puls utan att jag knappt anstränger mig som vid uppvärmning. Och när jag kommer över 90% känns det inte riktigt som jag håller på att dö, som ska vara den egentliga känslan. Säger dom som vet. Sakta sakta har jag därför ökat värdet på min maxpuls i pulsklockan och nu tror jag att jag börjar hitta rätt. Och helt plötsligt blev jag 9 år yngre! Fortsättning följer…
Fördelen med singlespeed
Fördelen med singlespeed är att man inte behöver pissa. För någon ihopfrusen växel existerar inte.
Tack till… herr Nilsson
Det lösa samhället
Som supportör för cirka 1500 skrivare på verket, fnissar jag lika gott varje gång jag tänker på det gamla uttrycket som myntades för över 10 år sen: ”det papperslösa kontoret”. Istället har det blivit ”det pappersslösande kontoret”. Ungefär 5% av ett företags omkostnader är utskrifter och 55% av nätverkstrafiken härhör från utskrifter. Vissa företag verkar gått ett steg längre. Var på printmässan i Kista i förmiddags och ville låna en penna av en utställare. Det var lättare sagt än gjort. Han började rota i sin portfölj, frågade sina medutställare, men ingen kunde uppbringa en penna. Är vi på väg mot ”det pennlösa kontoret”?
Dolda egenskaper
Upptäckte en häftig egenskap som min nya systemkamera är begåvad med, som det inte står något alls om i manualen. Min nya kamera fungerar även som en tidsmaskin! Trodde att alla bilder jag tagit sen jag köpte kameran var tagna de senaste två veckorna. I själva verket är det tagna för ett år sen. Helt otroligt fantastiskt. Eller kan det vara så enkelt att jag ställde in fel årtal i kameran? Förty, det är lätt fixat med programmet Exif Date Changer. På någon minut har de 438 bilderna förflyttats ett år fram i tiden. Till nutid.
Exif är sexigt
Det kanske är som många säger, att jag är en nostalgiker. Jag gillar gamla saker, se på gamla bilder, se gamla svartvita filmer, och pyssla med gamla spårvagnar på min fritid. Så jag säger inte emot, det är nog på det viset. Men i andra sammanhang är jag väldigt i nuet. Det ska göras nu, inte sen. Det går inte att vänta, för jag saknar tolamåd – som jag för övrigt inte ens kan stava till. Därför är mitt ordspråk Nu!
Ibland hamnar jag i framtiden utan vilja det, vilket jag gjorde i igår. Vissa digitalkameror har inbyggda gps:er och skriver in koordinaterna var bilden är tagen, in i bildens exif-taggar. Sen är det bara att läsa ut exif-datan med hjälp av exempelvis PHP och plotta ut bildens position på förslagsvis en Googlekarta. Hur sexigt som helst. Helgen ägnades åt att hacka ihop ett sådant php-script, som läser ut exif-data ur en bild och plottar in den på en Googlekarta. Hade ståpäls hela tiden.
Men vad gör man om man inte äger en sån kamera, med inbyggd gps? Lätt fixat, bara ta med sig valfri gps ut på fotorundan. Viktigt är att kamerans klocka är exakt rätt inställd på sekunden. Väl hemmavid är det bara att importera bilderna och gpx-filen från gps:n in i programmet GPiSync, som uppdaterar geo-taggarna i bildernas exif-data med koordinaten för var bilden togs. Hur enkelt som helst. Sen är det bara att visa bilderna på exempelvis Flickr eller på Panoramio, så visas bilderna på en karta. Hur sexigt som helst. Men jag upptäckte ett problem. I GPiSync var jag tvungen att sätta UTC Offset +2 timmar för att den skulle kunna matcha klockslagen på bilderna med tidstämpeln i gpx-filen. Lite paradoxalt där, att leva två timmar in i framtiden. Det är i nuet jag ska leva, inte sen.
Ta oss ur krisen
Enligt ekonomerna ska vi konsumera oss ur lågkonjunkturen. Om jag konsumerar mer så får flera arbete, som sen betalar skatt och i sin tur konsumerar mer. Hjulet rullar på och ekonomin blir bättre.
Men enligt andra verkar det som vi ska ta oss ur lågkonjunkturen på ett helt annat sätt. I DN:s förstadel är det inte mindre än fem helsidesannonser och tre mindre halvsidesannonser för sängar! Vi ska tydligen sova oss ut ur lågkonjunkturen. Undrar vad som fungerar bäst, konsumera eller sova oss ut ur krisen?