Kundservice

Försäkringskassan har ny attityd. De har börjat med service. Påstår de själva. Jag skulle kalla det ironisk humor. Eller vad sägs om denna monolog i telefonen:

Tryck 3 om du ska… tryck 4 om du vill…. tryck 2 om du…. tryck in ditt personnummer så får du snabbare betjäning…. för närvarande är alla våra handläggare upptagna, du har nu plats nummer 92 i kön…

Tänkte kolla varför jag måste betala fullt underhåll för Klonen fastän jag haft honom en månad i somras. Men tro jag ska fråga om min pension istället. Verkar som jag har den åldern inne när jag kommer fram till någon handläggare.

Uppraggad på Vasabron

Första överraskningen kom i höjd med Globen. Pang så slog jag i högerknät och högeraxeln. Det var snorhalt, och jag hade utan förvarning gått omkull. Efterföljande cyklister gick vingligt som Bambi på hal is förbi mig. Underligt att man alltid slår i kroppsdelar man redan har ont i, som höger knä och axel.

På cykelbanan på Munkbron hade intelligensmaffian sandat cykelbanan, och lösgrus på asfalt är värre än blankis. Däför undvek jag cykelbanan och tog gatan istället, men när jag svängde in på Vasabron släpte det igen. Pang, så låg jag och sprattlade mitt i vägbanan! Snabbt kom det fram två kvinnor som gick med sina cyklar på grund av halkan, och undrade hur det gick. Den ena hjälpte mig upp och den andra kastade sig över styret och drog det rätt. Se där, en kvninna som vet vad som är viktigast här i livet.

Hade så jävla ont i knät efter två vurpor på raken, så jag fick bara ur mig några ”tack, va snällt” till de hjälpsamma kvinnorna. Skulle lagt på charmen och bjudit ut dom som tack. Men jag hade så ont i högerknät. Underligt att man alltid slår i kroppsdelar man redan har ont i, som höger knä och axel.

Tror jag ska vurpa där imorgon med. Det här var ju trevligt, bli uppraggad klockan sju på morgonen av två cyklande kvinnor! Förutom att jag har jävligt ont i knä då förståss.

Lurad

Ah, skönt att vakna halv sju, då kommer jag iväg före morgonrusningen. Slipper alla söndagscyklister som tror dom kan cykla till jobbet. När jag kom ut i köket insåg att jag glömt ställa om väckarklockan till normaltid. Klockan var nämligen bara halv sex. Det är lite väl överdrivet tycker jag. Kommer inte ha någon alls att rejsa med på Götgatan.

Suddig

Det blev inte mycket gjort när Klonen var här. Båda hade vi ont i varsin stortå, så vi kunde inte gå några längre sträckor. Vi var mest inne och umgicks. Men detta stillasittande gjorde mig rastlös och ofokuserad, tappade koncentrationen på vad helgen egentligen innebar. Att bara vara. Bara vara med sin son. Vi satt ju mest bara och glodde på varsin skärm, ville helst komma ut och cykla eller långpromenera. Till och med efter att jag vinkat av honom på Cityterminalen och jag gick och tränade, kände jag mig ofokuserad. Suddigheten fortsatte även på tunnelbanan hem och vidare hemma i hemmet. Inte mycket blev gjort. Kanske kan det bero på att jag troligen behöver nya glasögon?

Null

Trots att jag inte sov ensam inatt, Klonen lång i sin säng en meter från mig. Trots att han inte åkte hem igår, han åker hem i eftermiddag. Trots detta, är det ett stort svart hål inne i mitt bröst där allt försvinner och inget kommer ut. Runt omkring finns bara det tomma vakuumet, intet, nada, null. Tror jag ska säga upp mitt abonnemang.

Obildade tölpar

Det är väl känt sen förr, att allmänbildningen hos de flesta är miserabel. Men jag slutar aldrig att förvånas när jag ställs inför folks totala obildning. Jobbar man som garderobiär borde man väl lära sig se skillnad på olika klädesplagg. Trodde jag. Men de är väl totalt ointresserade för vad de pysslar med.

Det är riktigt illa när folk inte kan se skillnad på en keps och en basker. Trots mina och hans kollegors försök att förklara skillnaden, så höll han fast vid att min fina keps var en basker. Och därmed ansåg han sig i sin fulla rätt att knöckla ihop den för att stoppa den i min jackärm. Jag protesterade förstås över hans omilda behandling, och sa att det inte är någon 10-kronors keps från Stadium, utan en dyr keps i ylle från Hattbaren.

Var ska jag göra av den då, undrade tölpen
Lägg den på hatthyllan, det är väl det man har hatthyllor till för, föreslog jag och pekade på hyllan ovanför galgarna
Vi har ingen hatthylla, svarade han ännu mer obildat, folk har inte hattar
Inte? Jag har ju en nu, svarade jag och nickade menande mot min keps
Vi kan inte ta ansvar för den, om den ligger där

Det var nu jag insåg att det inte var någon idé att försöka längre. När han inte ens vet att han har fullt ansvar för det jag hänger in hos honom, då han tar betalt. Och det är det som är det värsta, att jag ska betala tölpen 20 kronor när han är totalt ointresserade av att behandla mina kläder varsamt och med kunnighet. Nästa gång jag går till Kvarnen ska jag komma i jutesäck och häng in den. Det är väl vad deras intelligensnivå klarar av.

Att vara ute är numera inne

Idén med utedagis verkar fin. Barn som leker ute hela dagarna och lär sig röra sig i naturen. Deras immunförsvar ökar och de har bättre koncentrationsförmåga än barn på vanliga innedagis. Nu har det även börjats med utefritids, och för att vara i en miljö som är rätt för tonåringar, är de på Sergels torg. De var uppdelade i två grupper som stod på trapporna i vardera änden av Sergels torg. Alla var utrustade med en varsin kudde och skrek mot varandra tvärsöver Plattan. På en given signal rusade de mot varandra och idkade häftigt kuddkrig. Efter en stund blåste lekledaren i visselpipan och de två lagen återvände till sina startpositioner. Efter lite distanserat skrikande, rusade de ånyo mot varandra och bankade på varandra med kuddarna. Som om inte det räckte, var det några killar som mitt på Plattan och spelade brännboll! Mitt bland alla lördagsflanörerna klappade de till bollen med sina slagträn, tog lyra och kutade runt de fyra konerna för glatta livet. Såg riktigt friskt och sunt ut. Undrar hur det blir när de blir vuxna? Troligen kommer dessa att jobba på utekontor, där de sitter vid sina skrivbord och datorer utomhus. Framtiden ser ljus ut för mänskligheten. Ändå.

Öronsprång

Helt plötsligt började bakväxeln att bråka på gula spåret ovanför Källtorpssjön i tisdags. Kedjan hoppade och rappade, så vi fick fulmeka i mörkret upplysta endast av våra pannlampor. Skruven som fäster bakväxeln i växelörat var lös, och det var väl inte så oväntat med tanke på var cykeln är köpt. Först igår fick jag tid att plocka isär grejerna och la växelörat på fönsterbrädan av marmor brevid ett nytt växlöra. Precis vad jag misstänkte, växelörat var skevt. Tur att jag köpte två i reserv. Men de är inte billiga, 200 kronor styck för en liten plåtbit som verkar vara gjord i smör. Men hellre att växelörat går sönder än ramen för 6 000 kronor eller bakväxeln för 1 000 kronor. Då är 200 kronor för en liten smörklick väldigt billigt.