I söndags fick jag ett överraskande samtal från Björn. Han undrade vad det var för kamera jag letat efter sen i juli. Jodå minsann, det var den han höll sin hand. Hämtade den imorse på TågX på Östra station. Ojoj, nu ska jag gotta mig i flera hundra bilder från två härliga veckor i Malmköping. Visar här ett smakprov på en bild jag aldrig trode jag skulle få se. Och var låg kameran någonstans då? Jo, på min säng i mitt egna rum i personalhuset! Men Björn, vad gjorde du i mitt rum… tack iallafall, puss på dig.
Tänkvärt
Anne skrev några tänkvärda ord i ett annat inlägg som jag vill lyfta fram. Tyvärr står hon som anonym, men hon ville skriva med sitt namn berättade hon för mig, då hon står för sina ord. Det blev något galet med Blogger så hon kunde inte att skriva med sitt namn. Anne skrev:
Det kan inte vara för mycket begärt att önska att vuxna människor beter sig just som vuxna människor.
Empati, respekt, lyhördhet är fina ord och dessa får man om man själv ger det. Brukar sällan vara svårare än så.
Kunde inte skriva det bättre, så jag låter hennes ord stå för sig själva.
Synt å sånt
Av ohejdad vana har jag varit syntare i 28 år och vad är då mer lämpligt än att besöka Syntens dag på Musikmuseet? Sagt och gjort. Men… i ett litet hörn på bara cirka tre kvadratmeter hade de ställt ut några syntar i två montrar. Jag blev lite besviken faktiskt, trodde utställningen skulle vara större. Däremot ingick det i entrépriset en konsert, så varför inte?
En ung kille spelade på flygel och en ung tjej spelade på syntens urinstrument theremin. En halvtimme med elektroniska toner från ett instrument som uppfanns för cirka 90 år sen av ryssen Léon Theremin, därav instrumentets namn. Besvikelsen var som bortblåst när jag satt där i konsertsalen och såg hur hur hon magiskt rörde sina händer i luften och med små rörelser framkallade smekande toner. Vad jag inte visste då, men gör det nu när jag bloggar om det, är att tjejen som spelade hette Carolina Eyck och tydligen är en världsvirituos på theremin. Sedär, jag har fått årets dos av finkultur. En riktigt bra söndag helt enkelt.
Oktober
Farväl farväl, du grymma månad
tio av tolv som kommer i rad
Din tid var kort, den var lånad
ingen blev varken lycklig eller glad
Med ditt hårda vassa spjut
snittar du mig full med variga sår
Skönt att du äntligen tog slut
tyvärr är du tillbaka varje år
Leva på stor fot
Normalt drar jag 41 i skostorlek. Tyvärr fick jag i någon optimistisk anda för mig att mina fötter var italienska 40:or när jag köpte cykelskor för några år sen. Kanske därför jag fått Hallux Rigidus. Byter därför ut många skor till större storlekar, så tårna får ordentligt utrymme. Invigde idag de nya vintercykelskorna jag köpte igår. De värmde bra trots att det bara var runt nollan, de är snygga – de är ju svarta och så satt de bra, trots en rejäl socka. Men så är de två nummer förstora, det är storlek 43!
Snabba demoner
Verkade som demonerna tjuvstartade redan igår på allhelgonaafton. De tog tydligen över någras sinnen och det blev lite otäckt ett tag. Men det lovar gott inför dagens cykeltur med ockulta inslag. Eller som kallelsen lyder ”att på alla helgons dag utforska ett tjugotal platser där död och ockultism utövats”. Låter som det blir en mullig dag i skogen.
Kabelbrott
Hur ska jag kunna veta att jag inte får,
när ingen sagt att det inte är tillåtet?
Hur ska jag kunna vet att jag får,
när ingen sagt att det är tillåtet?
Hur ska jag kunna höra vad du vill,
när du inte säger något?
Hur ska jag kunna förstå vad du vill,
när du inte menar något?
Hur fan ska begripa det osagda,
hur i helvete ska jag förstå det obegripliga?
Jag har letat och sökt överallt,
men det finns inga kurser i telepati!
Faller för fel fruntimmer
Var finns alla trogna och pålitliga kvinnor? De som inte går bakom ryggen, bedrar och ljuger? Är det nåt fel på mig, som faller för sådana kvinnor? Kanske jag överdriver en smula, men det det gör ont. Jag vill träffa någon jag kan lita på, någon som inte ljuger, någon som inte raggar andra på singelforum eller träffar andra bakom min rygg, samtidigt som vi umgås. Var finns dom, kan jag få en adress tack.
Varning för ortorexi
Med smärta i högerknät efter alla isvurpor, klev jag ned till källarförrådet igår. Där hittade jag min gamla vinterpendlarcykel och ett par dubbdäck. Bara hittade liksom sådär. Vad gör man sådana skatter? Jo, man kånkar upp härligheten i lägenheten och sätter på dubbdäcken. Vad som inte var så bra, är att cykeln inte blivit tvättad på några år. Flera års vägdamm ramlade av precis när cykeln kom innanför köksdörren. Så lägligt av cykeln.
Tänkte inte leka Bambu på hal is idag som igår, så jag trampade på med den dubbade gammla mtb:n. Tungt var det, attans så tungt. Och hemskt bullrigt när 212 dubbar slår i marken. Men tänkte att det var bra benträning, kommer få Kärrtorps snyggaste lår. Men hemmåt var det ännu tyngre och väl hemkommen insåg jag varför. Jag behöver ju inte överdriva det där med benträningen, så jag ska nog fixa den där punkan som var på framdäcket. Det var alldeles platt därframme.
Dryg som diskmedel
Vet inte riktigt vad det beror på, men jag får hela tiden känslan av att skåningar är dryga och nedsättande när de talar. Kanske beror det på dialekten, men känslan finns där iallafall. Men vilken dialekt då, jag skulle byta dialekt om jag var skåning. Hur kul är det att folk tycker man är dryg, bara för att man inte kan prata ordentligt?