Ju mer jag mekar med cyklar, ju mer trasslar jag in mig i termer, företeelser och konstigheter. Som det här med gängor. Har hitintills i hela mitt liv trott att alla följde standard, ISO-standard. Men icke sa nicke. Det är en jäkla massa olika gängor där ute, en hel djungel av olika gängor. Värst är det med vevlager, där förekommer de mest skilda gängstandarder. Är det inte engelska gängor på vevlagren, så är det italienska gängor. Så långt är allt väl, det finns nya lager med dom gängorna att få tag på. Värre är det med vevlager med franska gängor. Verkar vara hopplöst att få tag på om de skär ihop. Självklart köper jag bara gamla stålramar med franska gängor. Varför ska jag göra livet enkelt för mig som att välja ramar med engelska gängor eller italienska? Nej, det ska vara franska gängor såklart. Snart är väl jag expert på franska gängor. Viva la France! Men fransk massage har jag faktiskt aldrig provat. Nån som ställer upp?
Ljudkänslig broms
På något egendomligt sätt var hans tuta kopplad till min broms. För varje gång han tutade så bromsade cykeln in framför honom. Samtidigt pekade han på cykelbanan, och menade förstås att jag skulle cykla där. Men i sin iver att tuta och skrika åt mig, såg han väl inte den 15 meter långa bussen som stod på cykelbanan. Inte heller verkade han se de två bilarna som sakta var på väg ut i cykelbanan och taxibilen som 100 meter bort var parkerad på cykelbanan. Han hade ju fullt schå att tuta på mig, inte kan man väl hålla koll på övriga trafiken då inte.
Och han tutade mer och mer och cykeln gick bara saktare och saktare. Mycket egendomligt.
Komma undan
Ibland kommer jag undan lättare än vad jag är beredd på. Ställde lite klargörande frågor till fröken om vad hon egentligen ville med mig och inte var det ett förhållande iallafall. Hon tycker jag är rolig att umgås med, att jag har humor och har en snygg kropp (hon har inte sett min mage utan tröja). Så nu slapp jag säga de där jobbiga sakerna, hon skötte det bra åt mig. Så praktiskt.
Lammkött
Avbrutet samkväm
Den är inte stor, Sicklaskiftet, men det är hur lätt som helst att tappa bort varandra i den lilla skogen. Men det började redan med en punka i Björkhagen, och följt av två felcyklingar med vilsna cyklister till följd. På det vurpar Klonen och stukar handleden för tredje gången på en vecka. Vi fick avbryta sammankomsten och fara hemåt istället.
Mariga maror och maraton
Sommarvärmen och fyllan gjorde natten till en mara. Vaknade ofta, pissade ofta och drack vatten ofta. Det blev mycket igår, dock inte så sent, men somnade förty i soffan när vi kom hem. Klonen väckte mig efter ett tag och tyckte jag skulle lägga mig i sängen istället. Snäll kille.
Det var inte en mara att cykla inne i stan idag. Förberedelserna för maraton var igång, och många bilister verkar hörsammat polisens uppmaning att ställa bilen. Det var nästan helt tomt på bilar, sånär på någon enstaka taxibil. Dock var det lite marigt att cykla uppför den branta backen till Fåfängan och lite marigt att ta sig ned med fixie. Mycket däckslitage senare var vi nere välbehållna allihopa.
Klonen tyckte det var lite marigt att komma i korgarna på cykeln, men det gick bättre och bättre med tiden. Dock var hemresan en liten mardröm, då ena bromshandtagen hade lossnat för honom och dinglade löst. Men han gillade sin nya Peugeot, bara den blir fixie så blir han supernöjd. Det blev ännu en underbar dag på stan tillsammans. Kan en dag med Klonen bli bättre såhär? Bara vara tillsammans, helt okomplicerat utan krav, utan måsten, utan tider att passa. Så som livet skall vara helt enkelt.
Oslagbar känsla
Det är få saker som slår känslan av att sitta på en solig altan klockan sju på morgonen och inmundiga sin gröt och sitt kaffe. Inte ens älskog slår den känslan.
Slående likheter
Likheterna med en för mig närstående person är alldeles för slående. Det är inte det att hon inte hör, det kan vara lite bullrigt på lokal, utan hon lyssnar inte. Hon är inte uppmärksam på vad jag säger, utan är helt självupptagen med vad hon själv ska säga i nästa andetag. Det märks så väl när hon inte lyssnar, och mina ord bara passerar henne utan notis. Om jag retar mig på de här egenheterna redan innan vi har ett förhållande, kommer jag inte klara av det i ett förhållande. Därför kommer jag att lägga ned det här snarast, troligen redan imorgon. Jag är värd bättre helt enkelt.
Fyra i rad
Alla fnissade lite och log åt varandra. Där stod fyra killar på rad helt av en slump och okända för varandra, och alla körde underarmar samtidigt. Såg rätt festligt ut. Underarmar är alltså årets grej på badstranden. Stora svällande Karl-Alfred underarmar.
Bortglömd kompis
Ett tecken på att en cykel inte använts på ett tag, är att den hamnat längst in i högen. Eller att lufttrycket i däcken är lågt, eller tom obefintligt. I det tillståndet plockade jag fram Surlyn. Och liksom Salsan var i våras, var nu Surlyn lite putt för att det blivit åsidosatt. Och det märktes när jag trampade iväg. Vi var inte ett, vi var inte i symbios med varandra.
Det var när ryggen började göra sig påmind om sin existens, som jag kom ihåg varför jag en gång i tiden köpte den heldämpade Salsan. Det slår rakt upp i ryggen med en hard tail! Och inte var jag kvick i benen heller. Med andra ord behöver jag cykla mer på Surlyn, så jag får starkare ben och starkare rygg. För det här var förskräckligt dåligt. Skärpning!