Försökte med undanflykter som:

-jag har svårt att ens cykla framåt, hur ska jag då kunna stå still med cykeln eller cykla bakåt med en hand?

Men jag kunde inte blidka tjatet. Det var bara att hugga tag i en klubba och prova på cykelpolo helt enkelt. Det var inte så svårt som jag trodde att hålla i en klubba med en hand och cykla med andra. Värre var det att försöka få med sig bollen och samtidigt hålla koll på motspelaren som flåsande cyklade bredvid mig och försökte ta bollen. Särskilt spännande var det när jag satsade på att komma först till bollen och kom lite för fort mot stängslet som gick runt basketplanen. Inga krockar eller andra otrevligheter uppstod, tvärtom. Lyckades tillochmed göra två mål.

Förhoppningsvis blir jag duktigare på att cykla fixie efter det här. Bättre på att kunna skidda med bara en hand på styret, eller stå still och balansera utan fuskhjälp av klubban. Nästa gång ska jag spela igen, det har var ju kul! Övning ger färdighet.

Trots alla sina datorer för flera miljoner, klarar inte SMHI av att ställa en korrekt väderdiagnos. De skulle ha mer tur om de istället spådde väder med att kasta benbitar, kasta tärning eller spå i kaffesump. Det var lovat uppehållsväder för söndagen, men det regnade hela tiden. Mer eller mindre. Men det var inte så farligt, i skogen med lite fart märks inte regnet av alls. Värmen i kroppen och skogens skyddande växtlighet skyddar bra. Fuktigheten märks bara när man står stilla, då glasögonen immar igen och tröjornas kylande väta gör sig påminda. Men det avhjälps enklast med att låta bli att stanna helt enkelt.

Vi var tretton tappra själar som klev av pendeltåget i Mölnbo för att cykla Sörmlandsleden tillbaka till Södertälje via Järna. Det var lite äventyrligt på hällarna och på rötterna, då vätan gjorde dom snorhala. Men med rätt sorts däck med lägre lufttryck samt lite fart, var det aldrig någon fara tyckte jag. Kände mig trygg hela tiden så länge jag hade fart och cyklade. Enda gångerna jag hade problem med halkan, var när jag gick på de såphala spängerna. Halkade omkring som Bambi på is. Vid ett tillfälle halkade jag till med båda fötterna och landade raklång på rygg, så där snyggt som på film. Jag riktigt kände vad kul det såg ut. Vilket jag fick bekräftat av den skrattande omgivningen. Såhär efteråt inser jag ändå vad härligt det är med regn, det är riktigt roligt! Särskilt med trevligt sällskap.