Underbart är kort

När regler inte längre är tillämpningsbara, inträder oftast andra mer passande regler. Som regeln ”korta arbetsdagar, korta byxor”. Idag övergick vi till långa arbetsdagar och därmed borde jag sluta med kortbyxor. Men så länge det fortfarande är sommarvärme och det även meteorologisk är sommar, fortsätter jag med korta byxor.

Meteorologiskt är det höst när dygnsmedeltemperaturen är fallande och ligger mellan 0 och 10 grader.

Säger SMHI och anger att hösten normalt anländer till Stockholm den 29 september. Och det är här den andra regeln bättre tillämpas än den första: ”Under sommaren gäller korta byxor”. Alltså 28 dagar till.

Kråka

Trodde att avhållsamhet skulle göra min hals bättre, men jag kraxar fortfarande som en kråka. kanske för att jag pratat mycket i helgen, trots att jag inte ens ropade ut hållplatserna. Jag var en dålig konduktör, men kul helg var det. Mycket rolig. till och med när jag gör crunches som ändå är en lugn övning, känns det trångt i halsen. Stannar därför hemma i total avhållsamhet. Från cykling alltså, inget annat.

Hösttecken

Det var mycket som skulle plocks ihop, ställas in, tas ned och göras i ordning. Inte bara för att det var stängningsdags för dagen, eller för den här helgen. Det var sista trafikdagen för säsongen och då är det mycket mer som ska stuvas undan. Ingen reguljär trafik kommer att ske på ungefär nio månader, vilket kommer att kännas som en lång tid. När vi stod där och plockade ihop, var det riktigt varmt och det känns som säsongen slutade alldeles för tidigt. Men sådant vet aldrig styrelsen när trafiken planeras. Förra året blev det exempelvis höst redan i början på augusti. Trots det, så är det här en föraning om att sommaren börjar lida mot sitt slut och hösten nalkas. För ett lika säkert vårtecken som när spårvagnarna börjar rulla på Djurgården i mars, är säsongsavslutningen i Malmköping ett tecken på att hösten snart kommer. Inget ont idet, vi har haft en underbar sommar, och speciellt augusti som varit toppenfin! Bara hoppas hösten blir lika fin den.

Försäljningsrekord

Idag har jag slagit nytt försäljningsrekord som konduktör! På midsommardagen sålde jag spårvagnsbiljetter för över 6.100 kronor, vilket var mitt personliga rekord. Vet inte om någon sålt för mer, men det är inte omöjligt. Dagens rekord överträffade midsommardagens rekord. Idag sålde jag spårvagnsbiljetter för exakt noll kronor. Zero, null, nada, inget. Helt tom var det dock inte i vagnarna. På en tur åkte hela styrelsen med, så det blev iallafall tjugo utdelade fribiljetter. Alltid något.

Föryngring

Det är en fröjd att se en sjuåring och en åtta-och-ett-halvt-åring tvätta spårvagnsfönster så det står härliga till! Hoppas de kommer hit ofta i framtiden och blir aktiva på museispårvägen. Vi behöver verkligen föryngra föreningen. Om tjugo år ligger en stor del av medlemmarna nedgrävda.

Dinosaurier

Fascinerade att det fortfarande år 2009 finns folk som innan de skickar e-post, ringer och berättar att de ska skicka e-post. Värst är väl när de i telefon läser upp hela meddelandet och iallafall skickar e-posten. Det finns till och med de som efter de skickat e-posten ringer för att fråga om jag fått e-posten de nyss skickade. Varför då överhuvudtaget skicka e-post om allt avhandlades i telefonen?

Fulmekning

Vid Gamla stan började det glappa när jag trampade och trodde först det var dags att spänna kedjan. Men det blev värre, och redan på Vasabron stannade jag och tittade. Jisses! Höger vevlagerkopp hade gängat upp sig cirka fem millimeter! Inte konstigt vevarmarna glappade i sidled. Trampade i lugnt tempo till jobbet och påbörjade fulmeckandet efter jag fått i mig gröt och kaffe. Även om jag har en del bra-å-ha-verktyg med mig, så släpar jag inte runt med varken vevarmsavtagare eller vevlagerkoppsnyckel. Fick istället fulmeka med en mejsel och en hammare, med vilka jag bankade sakta och försiktigt på höger vevlagerkopp, så den gängade in sig. Det var flera varv, vid fem tappade jag räkningen. Tur jag inte hade så långt kvar till jobbet, annars hade det väl gängat upp sig helt.

Det hela är egendomligt, höger vevlagerkopp är normalgängad, den borde alltså dras åt när jag trampar. Inte som på vänstersidan som också är högergängat men som gängar upp sig när jag trampar. Jaja, franskgängade vevlager är inte optimalt, dessutom väldigt svåra att få tag på numera. Det gick åt en del Loctite, men nu sitter vänstersidan som det ska utan att gänga upp sig. Kunde aldrig drömma om att högersidan skulle gänga upp sig. Men så är det väl med 30-åriga cyklar, de lever sitt eget lilla liv. Även om vevlagren byttes förra året. Det blir en lugn och stilla hemfärd utan en enda skidning, får handbromsa mig fram genom livet. Som en handtralla, bara substitut för riktiga saker.

Cocktail de lux

Mollipect jag fick ut av läkaren förra veckan hjälpte inte. Den läkaren som ansåg att det är den kvalmiga värmen som gjorde att jag hostade mig sömnlös på nätterna. I helgen var det inte varmt och kvalmigt, och jag hostade lika mycket för det. Fick lämna klungan i söndags före Södertälje efter bara fyra mil. När vi trampade på i över 35 km/h rusade pulsen alldeles för lätt upp i 80% av maxpuls och jag fick inte syre så det räckte. Det kändes helt enkelt jävligt trångt i halsen! Trampade helt sonika hem i egen maklig takt fem mil till via Tullinge och Länna. Inga problem som helst med andningen så länge jag höll farten under 30 och pulsen under 75%.

Igår måndag, fick jag träffa en seriös läkare som kollade om det var någon bakterie. Nej, det var det inte. Hon skrev ut en lite bättre hostmedicin så jag skulle få sova på nätterna. För antingen hostade jag mig vaken, eller drack så mycket vatten för att fukta strupen att jag fick ränna på toa hela tiden. Cocillana-Etyfin med morfin gjorde susen, sussade så gott inatt utan att hosta det minsta! Första gången på tre veckor jag får sova en hel natt utan avbrott! Till det fick jag en inhalator med Bricanyl. Inte för att jag troligen har astma, men det vidgar luftrören så jag får luft.

Funderade under dagens backträning, som var jobbig för jag inte kunde andas helt problemfritt, men tack vare två puffar Bricanyl en timme innan gjorde att det gick på ren stônihet. Kom då fram till att jag ska nog strunta i att cykla de där elva milen till Malmköping på fredag och elva milen hem på måndag. Tar en vilovecka från träningen istället, förutom pendlingen förstås – inte åker jag tunnelbana inte, nänä – och blandar mig cocktails på den idag inköpta flaskan Grants, och toppar med morfinhostmedicinen och astmainhalatorn! Blir jag inte frisk på en vecka, kommer det iallfall bli en rolig vecka. För mig.

Favorit i repris

Med en nygjord morgonlatte i ena handen upptäckte jag att det inte fanns mjölk så det räckte till gröten. Tittade en stund på den välfyllda muggen och sedan på grötskålen utan mjölk. Funderade en halv sekund, sedan hällde jag resolut latten ned i gröten. Så, nu fick jag mjölk till gröten, på köpet en dubbel espresso i. Döper kreationen till Lattegröt, en ny variant på min beryktade espressogröt.