Allmänt

Nr 286: Pussel

Lämna en kommentar

Det fattas en bit
i mitt nya pussel
Det fattas en bit
i mitt tusenbitars jättepussel

Jag har lagt pussel i flera månader
vridit och vänt på vart enda bit
Flyttat vart enda sak på bordet
letat i vart enda litet skrymsle

Men nu fattas det en bit
det är ögonen som fattas
Så jag kan inte se blicken i pusslet
Kan inte se om det är hat i ögonen
eller om det är kärlek i dom

Jag har försökt med himlens blåa moln
med Djurgårdens gröna strå
Har provat vinterns vita flinga
och med mörkrets svarta djup

Men det måste vara den rätta biten
som avslöjar ögonens hemliga blick
Biten som ljudlöst faller på sin rätta plats
så jag får full vetskap om pusslets motiv

Men det fattas fortfarande en bit
i det alltid existerande pusslet
Jag tror någon har stulit den sista biten
i mitt nästan tusenbitars jättepussel

11 januari 1993

fôlk, livet

Himmel eller helvete

4 kommentarer

Nu ska jag inte moralisera över hur andra klär sig. De får ha precis på sig vad dom vill. Men jag tar mig friheten att ha en åsikt om klädstilar. Det skulle aldrig falla mig in att säga det direkt till någon, men här i min blogg är det just en av livets alla betraktelser. Och det är att det ser fånigt ut, ja rent av barnsligt ut! Det är de där långa kortbyxorna, eller är det korta långbyxor? Dom där som slutar nere vid vaderna. Lite halvdant sådär.

Det ser ut som de vuxit en decimeter över sommarlovet och mamma inte hunnit köpa nya långbyxor innan skolstarten, så byxbenen är en decimeter för korta. Eller som att de inte kunde bestämma sig på morgonen; ”ska jag ha kortbyxor… näe, jag tar långbyxor… näe, jag tar dom där fåniga jag-ser-ut-som-jag-växt-ur-dom-byxorna”. På ett barn kan det se lustigt ut, men på en vuxen ser det bara fånigt ut. Det riktigt lyser beslutsångest om dom.

Antingen eller, inga halvmesyrer. Antingen ska det vara kortbyxor eller långbyxor. Annars hamnar vi bara i ett limbo, ett tillstånd mellan himmel och helvete. De har gjort sitt val, att leva i limbo. Jag är vuxen nog att bestämma mig. Jag väljer himlen!

fôlk, livet

Inget att fira

Lämna en kommentar

Läser i DN idag att man firar slaget vid Sävar. Till och med kronprinsessan Victoria, kungen och drottningen är där för att fira. Men är det verkligen något att ”fira”? Vid slaget vid Sävar förlorade vi mot ryssarna och vid de efterföljande fredsförhandlingarna fick Ryssland halva Sverige. Myntverket har till och med gjort en speciell baksida på enkronorna med texten ”Den underbara sagan om landet på andra sidan hafvet” (sic!) Jo, nog var det en underbar saga att Sverige för över 200 år sedan var dubbelt så stort.

När barn slarvar bort vantar eller när vuxna slarvar bort flera miljoner kronor som är någons annans, så är det inget som firas. Då får dom en utskällning och får skämmas. Det tycker jag vi göra göra, skämmas, istället för att fira och vara stolt över att vi förlorade ett slag och slarvade bort halva Sverige? Vi ska skämmas över förlusten mot Ryssland och förlusten av Finland och Åland. Skäms på oss!

cykel, fôlk, livet

Livets mysterier, del fyra

8 kommentarer

Det måste vara ett av livets mysterier. Hur klarar tanterna med cykelkorgar av att hålla balansen när de cyklar så långsamt att en pensionär med rullator går fortare? Helt spikrakt är det i och för sig inte; ”än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ut mot rödljus”.

Jag börjar lura på om det är ett inbyggt gyro i cykelkorgen som håller balansen åt dom. Jo så måste det vara, en tant måste ha en cykelkorg. Förr hade de hatt, nu har de cykelkorg. Det är den nya tantaccessoaren liksom. Kännetecknet för en tant; cykelkorg. Först en cykelkorg för att hålla balansen, sen en rullator när de blir äldre.

Vi har det bra vi män, vi behöver ingen cykelkorg när vi cyklar för att hålla balansen, vi cyklar lite fortare helt enkelt. När vi blir äldre klarar vi oss bra med bara en käpp. Vi gör det enkelt, vi krånglar inte till det med massa saker. Less is more!

cykel, fôlk

Ovilja är illvilja

3 kommentarer

”Det som glöms i tö, kommer fram vid regn”- ett nytt ordspråk påkommmet av mig imorse. Det är svårt att tro att det är augusti, det känns mer som mars. Fullt med grus överallt. Mycket är sånt som kryper fram när det regnar och blåser, men en hel del är även nyuppsliten asfalt av all trafik i Stockholm. Men mest är det för att gatukontorets entreprenörer inte sopade upp all så kallad halkbekämningsmedel i våras. Runt midsommar tröttnade jag på att felanmäla alla grushögarna som låg kvar på cykelbanorna. Det är vad vi får leva med nu, grus överallt. Grus i käften, grus som kryper in och förstör lager, grus som skitar ner allt som blev tvättat igår.

Är det vad våra skattepengar ska gå till, massförstörelse av hälsa och egendom? Tvåtusen människor dör per år i Stockholm på grund av allt vägdamm! Kommunen och dess entreprenörer bryr sig inte, de ville inte, orkar inte. De har en miljö- och människosyn som skrämmer mig.

cykel, känslan

Mindre är mer

Lämna en kommentar

När skumögda män spelar cykelpolo sent på kvällen, händer det lätt att de cyklar på andra istället för att cykla runt dom. Därför är mitt bakhjul inne för att byta den tacoliknande fälgen till en som är rak. En nätt liten extrautgift på sjuhundra kronor. Tack för det, nu har jag inte råd att bygga färdigt Pompinon inför Retarden.

Fick därför idén att använda en mtb med 26″-hjul på cykelpolon, och i källaren stod min gamla Tampico overksam. En timme innan dagens träning började, började jag bygga om den. Av med skärmarna, av med dubbdäcken och på slicks, av med det stora framdrevet på 44 tänder och dit med en mellanklinga på 32 och byte av bakdrev från 16 till 18, samt korta kedjan så en passar den nya utväxlingen.

På väg till Södra latins skolgård insåg jag att jag inte fick ha bråttom med en utväxling på 32/18 till stan. Det gick inte fort och jag trampade ut ganska snabbt, tre tramptag sen rullade jag. Väl på plats monterade jag av frambromsen och flyttade bakbromshandtaget till vänsterhandtaget.

En positiv erfarenhet att spela cykelpolo med en mtb med 26 tumshjul! Klart mycket lättare att accelerera med lättare utväxling, lättare att bromsa med en bakbroms istället för frambroms, samt vilsammare med frihjul. Ska nog ha smalare styre, sen blir den perfekt cykelpolocykel!

Vem sa att storleken inte har betydelse? Det har den visst, ju mindre desto kvickare och effektivare. Less is more – mindre är mer!

cykel, livet, vänner

Nu och då

3 kommentarer

Motvinden gav fin träning ut till Adelsö. Den rosa blondinen hängde på bra, även om hon var lite svårstartad, först vid Tappström fick hon upp farten. Troligen för mycket frukostägg i magen.

Vädret var kanon ute på Hovgården där vi fikade. Solen värmde när vi satt i bara kortbyxor och kortärmat. Så skönt att vi motvilligt åkte hemåt, när jag insåg att det-är-ingen-riktig-post skulle stänga tre timmar senare. Annat var det för exakt ett år sen när jag var på Adelsö. Då ösregnade det och var bara tio plusgrader. Vilken skillnad mot nu med tjugo grader och gassande sol! Förvisso regnade det en skvätt runt Drottningholm, men den här sommaren har varit ljuvlig med långa perioder av sol och värme och få regndagar. Hoppas sommaren håller sig till minst september som den gjorde 2006. Då hade jag kortbyxor in långt i oktober.