cykel, hälsa, kärlek

Maktbalans

10 kommentarer

Som tidigare nämnts, använder jag inte väckarklocka. Låter kroppen själv bestämma när den fått tillräckligt med sömn och låter mig vakna när balans mellan sovandet och vakandet har infunnit sig.. Mår så mycket bättre än att väckas mitt i, är mycket mer utvilad och presterar bättre på dagarna. Knepet är att lägga sig regelbundet på kvällen. Även på helgerna.

Imorse var ett av de få undantagen som ibland sker. Det var andra gången iår som jag använde väckarklocka. Kvart över sex ringde det, och jag som trodde jag satt på kvart i sju. Vi skulle virtualisera en printserver så jag var tvungen att vara hundra på att vara i tid på jobbet. Vilket jag var med god marginal. Med det uppstigande tiden var jag här gôrtidigt.

Imorgon har jag tagit semester för en cykeltur till Adelsö med fröken J, men jag kommer vakna runt klockan sex iallfall. Så fungerar min kropp, den söker sin egen balans och vaknar när den är klar med sovandet och vill hitta på nåt skoj. Som att cykla, dricka kaffe eller bara älska.

fôlk, livet

Vänner

Lämna en kommentar

Inte lika många vill bli vänner med mig på Facebook som med Bill Gates, men förty får det mig att fundera på vad en vän är. Både i det verkliga livet och på internet som Facebook. I det vekliga livet är det enkelt, en vän är någon jag kan lita på, som jag kan anförtro mina innersta känslor och det stannar mellan oss. En vän är någon som stöttar mig när jag behöver stöd. En vän kan även vara någon som säger ifrån när jag gör fel. Helt enkelt en vän som alltid är ärlig och uppriktig.

På internet är det lite annorlunda. Särskilt då på Facebook, där det verkar som alla blir lite ”vän” med med kleti och pleti. Lite hur som helst liksom. Jag tycker det är svårt att dra en gräns vilka jag ska vara ”vän” med på Facebook. Åtminstone bör jag vara vän med de jag är vän och bekant med på riktigt. De jag umgås med hyfsat flitigt med några gånger om året. Som barnen och ledarna på ungdomslägret i Malmköping. Men sen börjar det bli svårt. Ska jag bli vän med gamla skolkamrater? Varför inte, det är ett bra och mycket enkelt sätt att hålla den minimala kontakten med varandra. Hur göra med folk som jag inte varit skolkamrater med eller aldrig träffat? De jag tjattar med flera gånger i veckan får vara mina vänner. Hur ska jag göra med arbetskamrater? Ska alla på min division vara mina vänner? Inte lätt det. Där försöker jag dra en gräns vid sådana som jag iallfall har en regelbunden yrkesmässig kontakt med, så det blir inte alla. Varför bli ”vän” med kollegan i Målilla eller Jokkasjärvi som jag aldrig träffat eller ens pratat med på telefon eller haft korrespondens via e-post med? Cheferna då, hur göra med dom? Där har jag satt gränsen till nej tack, jag vill hålla lite distans till cheferna, de behöver inte, eller ska inte ha insyn i mitt privatliv. Där går gränsen.

Det är inte lätt det här att försöka definiera vad en vän eller en ickevän är. I verkligheten är det avsevärt mycket svårare. För mig handlar det absolut inte om att ha så många vänner som möjligt på Facebook när jag dör. Det händer att jag till och med tar bort några som ”vänner” ibland. De som är kvar, ska vara sådana personer där jag kan stå för att vi är vänner. Och det är inte lätt. Men jag försöker iallfall.

cykel

Glömska

2 kommentarer

Dagens träningspas till till Taxinge kakslott som tydligen ska ha Sveriges största kakbord. Det räknas nog inte i antalet meter, utan isåfall i antalet kakor. De stod så tätt så tätt kakorna, att i kön till kassan var det svårt att få en överblick över sortimentet. Nöjde mig med en kanelbulle och ett wienerbröd, när jag fick höra att det var 30 minuters väntan på en smörgås. Logistik var inte caféets bästa sida, det var virrvarr av folk hit och ditt kors och tvärs, och att gå i cykelskor på halt parkettgolv var ingen dans.

Tempot var tyvärr lite för högt för mig, så jag fick tacksamt påskljut flera gånger. Fjorton mil har jag aldrig cyklat på en dag, vilket var nytt rekord, likaså snitthastigheten på 31 km/h. Det tar sig. Men på Glömstavägen tog krafterna helt slut, och gruppen glömde bort mig. Fick sträva hemåt själv, vilket var skönt i ett behagligare tempo. Vilade på Ågestavägen och en annan kvarglömd cyklist kom ikapp, så vi hjälptes åt hem. Ännu en trevlig cykeltur i fint väder lagt till handlingarna.

cykel, fôlk

Storleken har betydelse

2 kommentarer

Längden har betydelse. Mycket stor betydelse. Skulle linda om styret på räcern, och hur jag än kämpade och slet och lindade om minst fem gånger, tog lindan slut en decimeter för tidigt. Alla lindor jag tidigare använt har varit för långa så jag fått klippa av en bit. Men inte denna inte! Jämförde den gamla lindan som jag precis lindat av, med den nya, och den nya var två decimeter kortare än den gamla. Hur tänkte det italienska företag fi’zi:k nu? Italienare är direkt inte kända för sin längd, men det här är ju löjligt!

För några år sen hade jag deras populära sadel Arione, som alla höjde till skyarna. Den var den mest obekväma sadel jag någonsin ägt. Rena pinoredskapet. Nu slipper dom mig som kund, jag vill inte ha deras skitprodukter. De borde byta namn till fi’ttski:t.

cykel, fôlk

Plus 26

6 kommentarer

Värmen verkar gå hårt åt folks omdöme. Idag vinglade fler än vanligt omkring på cykelbanorna, de flesta låg av någon outgrundlig anledning mitt i cykelbanan. Cykelbanorna är så smala, så det är ändå knappt två cyklar kan mötas, och ligger då någon mitt i blir det tvärstopp åt alla håll.

Trots fläktar och AC i dagens moderna bilar, så finns där ändå ”den mänskliga faktorn”. Faktorn som gör att bilisterna kör mot rött. Inte sådär då de bara dundrar rakt ut i korsningen. Utan de stannar först mot rött, och sen av någon outgrundlig anledning får för sig att det är grönt, trots att signalen fortfarande är röd, och kör rakt ut i korsningen med all trafik.

Tur jag har en välventilerad hjälm, så jag höll mitt huvud kallt och insåg faran och kunde skrika rakt in i den öppna sidorutan: ”du kör för helvete mot rött och håller på och köra ihjäl oss”. Hon såg något förvirrad ut när alla cyklister kryssade runt henne. Tydligen får vilka virrpannor som helst körkort nuförtiden.

Vad gör polisen då? Tja, det stod tre polisbilar parkerade på cykelbanan längre upp på Götgatan, så det var väl inte väntat att de skulle kunna trafikreglerna de heller. Sen har polisen mage att klaga på cyklister som helt lagenligt cyklar i gatan istället för på cykelbanorna. Hur tänkte poliserna. Egentligen? Ska vi flyga över de parkerade polisbilarna då eller? Jag bara undrar hur dom tänkte. Om de överhuvudtaget tänkte. Men det kanske de inte behöver göra när de väl har tagit sin polisexamen och det är plus 26 grader i skuggan.