Ibland händer det! Jag gör små smarta beslut. Nämligen att det tar en del på krafterna att cykla varje dag och sen försöka ge järnet på ett 90-minuter spinningpass på onsdagarna. Det är liksom inte mycket krut i benen då. Offrade min själ till djävulen idag och tog tunnelbanan. Det kändes bra i benen, men det gjorde ont i stoltheten.
Etikettarkiv: ego
Lågtryck
Av ren stônihet negligerad jag min kunskap, att något lägre tryck i däcken ger bättre fäste. Men i måndags så tog jag mitt förnuft till fånga och luftade däcken från fyra fem bar ned till två bar. Lågtrycker gjorde verkligen skillnad i snömodden, styrförmågan ökade avsevärt. Men myntets baksida är att det blev oerhört tungtrampat med bara två bar i däcken. På väg hem igår efter nittio minuters spinning var det knappt jag orkade uppför Skanstullsbron. Visst, fäste hade jag, men ingen fart. Hemkommen pumpade jag upp högtryck i bakdäcket till cirka fyra och en halv bar. Framdäcket fick behålla sina två bar. Det blev genast lättare att cykla till jobbet imorse, samtidigt som styrförmågan bibehölls. Men det misslyckade experimentet med lågtryck några dagar har gjort mig oerhört schleten. Det är bara lågtryck kvar i mina ben när jag motvilligt bar upp cykeln när jag kom hem idag. Nu önskar jag lite högtryck i mina ben samt högtrycksväder till helgen.
Hur blev det nudå?
Den andre januari 2010 skrev jag följande:
Bättre, snyggare, roligare, friskare och skönare. Det är mina mål för 2010, inte mer än så, mindre är mer. Samt att jag under 2010 ska cykla minst 1000 mil inklusive allt. Inte en meter mindre, mindre är inget.
Nå, hur gick det då? Blev det bättre snyggare, roligare, friskare och skönare? Vi börjar bakifrån, det är alltid trevligt.
2010 blev skönare på många sätt. Året inleddes med en lång vinter, sen vår men en grymt varm och fin sommar. Träffade några trevliga kvinnor som gjorde livet skönt på flera sätt.
Så mycket friskare vet jag inte om jag var. Våren började med hosta, astma och pajjade luftrör. Vilket förtog min ork. Efter mycket om och men, fick jag en luftfuktare på jobbet och efter några veckor var besvären borta. Så enkelt var det. Men det hela hämmade min träning en del då jag vid ansträngning inte fick tillräckligt med syre. Vidare åkte jag i juli på en grym gräsallergi samtidigt med en dunderförkylning. Med det förväntade resultatet bihåleinflammation som det tog två månader och tre läkarbesök innan det försvann.
Hur roligt var 2010 då? På våren hälsade jag på en mumsig bekantskap en vecka i södra Sverige och hade mycket trevligt. Hösten rundades av med en ny bekantskap som enligt hennes egen utsago var ett riktigt kap som jag sedan firade jul med i Åre. Men som vän utan prefixet pojk.
Tänker inte förstöra min krönika med det som var mindre roligt under 2010. men året inleddes med ett kvinnligt svek och på sommaren blev jag så jävla blåst, så jag låg i feber och hade mardrömmar en vecka efteråt. De kan ju glömma att jag ställer upp nästa gång de ber mig ta ansvar, som de sedan rycker bort från mig på ett förnedrande sätt.
Äntligen körde jag min första Vätternrunda där målet var under 11 timmar vilket jag klarade. Trots minst en liter vatten i vardera skon när det rgnade som mest, var det gôrskôj! Det msåte göras om.
Blev rejält mycket snyggare mellan benen när jag köpte en kolfiberräcer. Röd och vit, kanske inte förstahandsvalet, men värre färger har jag sett. och vad lätt och styv den är. Är mycket nöjd över uppgraderingen.
Blev 2010 bättre än 2009? Beror på hur jag ser det, men från vissa vinklar blev det kanske inte så bra, men från andra sidan så mycket bättre! Målet att cykla 1000 mil under 2010 uppnådde jag inte. Kanske kan bero på strulet med luftrören, eller ren lättja. Kom inte ens upp till 800 mil, som jag missade med 8 kilometer. Men målet kvarstår inför 2011, jag ska cykla minst 1000 mil! Kompletterar målet med Johans mål, minst 365 timmar. Vilket blir i snitt minst en timme per dag.
Inte en meter mindre, mindre är inget.
Sammanfattningsvis blev alltså 2010 inget! Då jag inte uppnådde mitt mål 1000 mil. Trots det, finns det en klar förbättringspotential inför 2011! Allt mer än inget är mer.
Ego 2.0
Det sitter i huvudet. Allting. Hur du är som person, vad du tycker om, hur du gör vissa saker, hur rädd du är, hur modig du är. Och det fina med att allt sitter i huvudet, är att det går att ändra på! Det är inte som din kropp, den är som den är. Är du bara 171 centimeter lång, är det inte mycket du kan förändra på det. Har du små benmuskler, kan du förvisso träna upp dom i en viss omfattning, men inte mycket. Deras egenskaper sitter i dina gener, och dina gener kan du aldrig ändra på. De är beständiga.
Men hur ditt beteende kan du definitivt ändra på. Det sitter inte i dina gener. Det som som gör dig, är format av miljö, uppfostran, umgänge och dina tidigare erfarenheter och det sitter allting i dit huvud. Är det någon egenskap du inte gillar med dig själv? Enkelt! Det går att träna bort! Nå, det kanske inte är så enkelt alltid, men det går. Förr eller senare. Finns bara viljan till förändring, kan du ändra på dig hur du vill. Tolamåd är en bra egenskap att inneha för att kunna förändra sig, för det tar tid. Saknar du tolamåd, börja träna på det först. Och det ska gudarna veta, att det inte är lätt att träna sitt tolamåd. Jag som inte ens kan stava till det!
Beroenden
Det finns bra och dåliga beroenden. Det finns kroppsliga, själsliga och mentala beroenden.
Kroppsliga beroenden som droger och centralstimulerande medel är nog svårat att bemästra. Hela kroppen skriker efter dom. Förty är kaffe väldigt gott, jag har svårt att leva utan det. Viss forskning visar ändå på vissa hälsofördelar, så jag fortsätter pimpla. Alkohol är jag väl inte direkt bereonde av, men gudars så gott det är med en god singel malt en fredagskväll som inledning på helgen. Whisky kategoriserar jag som själsligt beroende, det gör gott för själen med en whisky som smeker gommen och strupen.
Mentala beroenden är lättast att bemästra, det är bara tiden och plånboken som begränsar missbruket. Men det sägs, att har man en gång provat ett par cykelbyxor från Assos, så vill man inte ha några andra. Har sen förra året ett par Assos Uno som jag trivts med. Men som med alla beroenden ökar man dosen allt eftersom. Köpte idag ett par Assos Mille. Undrar hur lång tid det dröjer innan jag köper ett par F13 som kostar en halv lön typ?
Nytt mössmärke
Män gråter inte
Det har jag vetat ett tag, att istället för att bli ledsen, blir jag istället arg. Men nu har forskarna kommit fram till varför. Svaret är väl helt enkelt att jag är av manligt kön. DN börjar idag en ny artikelserie med titeln Män gråter inte. Det står bland annat så här:
Biologiskt skiljer sig män och kvinnors reaktion åt på grund av könshormonerna. När människor utsetts för psykisk press ökar hormonet kortisol i våra kroppar. Det i sin tur påverkar testosteronet – hos båda könen – som också ökar. Men hos män ökar testosteronet mycket mer (eftersom de har högre nivåer av detta från början) och det gör dem aggressiva, utåtagerande och benägna att ta risker inom livets alla områden.
Idag har artikeln rubriken Vården missar deprimerade män. Nu är jag inte deprimerad, men jag känner igen mig i hur Mikael reagerar när han egentligen borde bli ledsen:
– För att jag kände mig så oerhört ledsen. Då går det inte att hålla emot.
– Men just det där att bli så himla arg och frustrerad och att låta den känslan styra ens handlande verkar vara vanligare hos män.
Precis så känns det, jag blir ibland så oerhört ledsen att det bara inte går att stoppa. Jag försöker inte skylla ifrån mig, men nu har jag fått en mer biologisk förklaring. Jag är iallafall inte ensam.
Möten
Alla möten är nödvändiga, även om jag inte inser det med en gång. Alla möten berikar ens personlighet på något sätt. Tack alla som på något sätt hjälpt mig i min personliga utveckling. Tack!
Absurdum
Magnus och jag diskuterar testerna av Mubs3 via e-post där jag påstod att jag fortfarande hittar små skönhetsfläckar. Han replikerade då:
– Perfektion är en hederssak! ;~)
Jodå, men det kan vara lite absurt när jag sitter två timmar och flyttar ett kommatecken fram och tillbaka för att se vad som är snyggast…
P-läge
Yrkesskada kan det inte kallas för, det är en hobby som jag förvisso får betalt för. Men när någon beställare frågar om det går att göra si eller så på en hemsida, svarar jag inte direkt varken ja eller nej. Det korrekta svaret är egentligen alltid “ja, allt går att göra – det handlar bara om hur lång tid det får ta och hur mycket det få kosta“. En del ryggar då tillbaka och ser hur tusenlapaprna flyger iväg.
Nej, så tänker jag inte. Direkt börjar min hjärna jonglera med php-funktioner och ser sql-satser dansa runt i min skalle. Min hjärna övergår helt enkelt automatiskt i programmeringsläge när någon frågar om det går. Har de bara tålamod och väntar, så levereras svaret i en färdig funktion färdig att köra.
Jag har nog suttit för mycket framför min php-editor den senaste tiden tror jag. Dags att leverera och komma ut bland folk. Sådana där utan funktioner och satser samt är fulla med humana buggar.