Har du problem med att bli av med gamla dejter? Inga problem, gör bara såhär: skicka en trevlig julhälsning och god fortsättning på det nya året via exempelvis Facebook, så inte bara låter dom bli att vara hövliga och svara, de till och med blockar dig från all framtida kommunikation och sökning.
Trots det, önskar jag er alla en god och trevlig jul, även ni som inte vill bli önskade en god och trevlig jul!
Det finns gränser för vad jag tål. Mycket skit har jag fått, både oförskyllt och förskyllt, men det finns gränser. Efter en natts orolig sömn vet jag inte riktigt på vilket ben jag ska stå på, hur jag ska hantera situationen. Jag tolererar helt enkelt inte att bli grovt förolämpad och dessutom få höra att det är mitt eget fel! Jag tar ansvar för mina handlingar, och begär då i gengäld att alla andra gör det samma, tar ansvar för sina egna handlingar. Jag kan inte ta ansvar för vad andra gör, det får de själva göra. Att skylla sina förolämpningar på mig är inte bara ännu en förolämpning, det är fegt. Ett tecken på dålig självinsikt över vilket ansvar man har för sina handlingar. Vill jag verkligen umgås med sådana människor, ska jag behöva stå ut med att bli behandlad som skit? Det enkla svaret är nej, men så enkelt är det tydligen inte. Det får inte vara för lätt inte. Jag har en del att fundera på över julen. Tack för den julklappen, den visste visste precis var den tog.
Allt var förberett in i minsta detalj, hon hade planerat allt minutiöst. En lätt jacka som var tillräckligt varm och vars huva hon tagit av så den inte skulle fastna i ryggsäcken när den åker av och på. Ryggsäcken var tömd så det skulle finnas plats för alla inköpen. Skorna var utvalda för att kunna gå länge i, plånboken välfylld och sist men inte minst, ett sprudlande glatt humör. Nu var hon, ett äkta shoppingproffs, redo att ägna en hel lördag åt att köpa julklappar. Själv köpte jag rakbalsam och åkte hem.
När vi igår kväll satt och drack kaffe, konjak, whisky och åt choklad efter det trevliga årligt återkommande hjulbordet på museispårvägen i Malmköping, inledde Magnus en insamlingskampanj. Han tyckte att fröken S varit så duktig på att äta, städa och allmänt ökat kvoten av kvinnor på hjulbordet till två, att han ville skramla ihop till en medlemsavgift för henne. Eftersom jag har insyn i medlemsregistret och tillgång till vårt kommenderingssystem Mubs, var det snabbt fixat imorse att både få fram ett nytt medlemsnummer, få henne registrerad som familjemedlem, samt få in henne som aktiv på museispårvägen. När hon vaknade imorse hälsade jag henne med ”Godmorgon 3721”. Hon log försynt överseende.
Känns som jag sovit i ett kafferosteri inatt. Fröken S hade för min skull köpt nymalet kaffe och en presso. Själv dricker hon varken te eller kaffe – egendomlig människa. Inköpen var hon tvungen att göra för att jag skulle sova över hos henne, en morgon utan kaffe existerar inte för mig. Gröten åt jag på jobbet som vanligt, men hade jag inte fått kaffe innan jag gick till jobbet, så hade jag varit kinkig resten av dagen. Och det var vad jag gjorde imorse, gick! Hade det inte varit för att hon bor i en garderob, hade jag och och mina cyklar flyttat in. Fast vad ska jag då med cyklarna till, när det bara tar 15 minuter att promenera från henne till kontoret?
I brist på annat, pillar jag på mer lättobjektifierade föremål.
Pillar på php
pular med mysql
puttar med html
påtar upp med css
Resultat blir så småningom MUBS version 3. Börjar dock bli lite trött på att pilla med musen, vill hellre pilla på äkta vara
Helt oförhappandes har jag infört tredagarsvecka i mitt arbetsliv. Inte sen oktober har jag varit på kontoret fem dagar en hel vecka. Det började då i oktober, med en febrig vecka. Sen lyckades jag vara frisk någon vecka, sen blev jag förkyld igen med bihåleinflammation. Och var det inte jag, så var det Klonen som låg här hemma i feber i flera dagar som jag gjorde en egen variant av VAB. Han är för stor för att jag ska få vabba, så jag fick jobba hemifrån. Nu är det dags igen. Jag hann vara frisk i hela tre dagar! Tar det aldrig slut? För några år sen var jag aldrig sjuk, nu åker jag på allt hela tiden. Sjuk en vecka, frisk en vecka, så håller det på varannan vecka. Beror det hela på att hon jag skedar med tar med sig jobbet hem, dagisfröken som hon är?
När är man tillsammans? Verkar finnas fler definitioner än det finns kärlekspar. Vad är din favorit, har jag glömt någon?
Eller är det helt enkelt så, att man är tillsammans när hon inte lämnar tillbaka nycklarna hon fick för att kunna låsa ytterdörren när hon sov längre hemma hos en, och sätter dom på sin egen nyckelknippa tillsammans med sina egna nycklar?
Inte helt oväntat började jag känna mig krasslig i tisdags och idag hostar jag slem. Klonen var hemma en dag till från skolan när han kom hem, så nåt urschligt är det. Argh! Jag hann vara frisk en vecka efter bihåleinflammationen. Börjar bli rätt tôlit det här, att hinna vara frisk en vecka för att sen bli sjuk igen. Blir ingen ordning på nånting alls. Cyklingen och träningen kommer i ofas om jag bara tränar var annan vecka. Har heller inte haft en femdagars vecka på jobbet på någon månad.
Funderade vad det är som gör att jag är så sjuk iår. Förr om åren var jag nästan aldrig sjuk, tack vare cykelpendlingen och avhållsamheten från kollektivtrafik. Jag äter samma som förr, varierad kost med mycket frukt och grönt. Det enda jag kan komma fram till är att jag iår har cyklat otroligt mycket mer landsväg än tidigare. När det var som intensivast i våras och somras cyklade jag ungefär 25-35 mil i veckan, mot tidigare nästan noll och ingenting på landsväg. Bara hittills iår har jag cyklat totalt 700 mil.
Troligen behöver jag mer vitaminer och mineraler för att täcka upp behovet av vad ökad träning gör med kroppen. Och som skänk från ovan kom min privata söta multivitaminsleverantör ikväll med en burk och en puss. Vänta här nu… infektioner sprids via pussar… Hm… ska nog fundera lämpligheten i att förändrade civilståndet…
