Alla inlägg av Velonoir

döden, velo noir

Maskinerna är våra vänner – eller

Lämna en kommentar
Machine City, Matrix

Personligen vill jag uttrycka mig med mina egna ord, inte kopiera andras. Men så klämmer nån ur sig så klockrena saker så jag får rysningar. Här är ett sånt jag hittat på Facebook, och jag fick tillstånd att mångfaldiga det.

Människor som kapslar in sig i en maskin blir nästan ofelbart snart mentalt degenererad och reducerad till en biologisk maskindel, och börjar uppfatta världen enligt en maskinlogik istället för en människologik. Och det är ett av de filosofiskt grundläggande problemen med bilen, att den de facto förvandlar oss till maskiner och våra städer till maskinstäder. I dem finns ingen plats för något annat än maskiner och deras ständigt ökande krav på högre hastigheter och ännu mer yta. Därför går det inte att samarbeta med massbilismen. Den är inherent fientlig till människor helt enkelt.

Nu piggar vi upp oss med en liten melodi.

kultur, velo noir

Viktigt tänka på vätskebalansen

Lämna en kommentar

Castillo de Gredos verkar vara den nya sportdrycken 2013. Finns på Systembolaget för 52 kronor för en enliters ”tetra”. Artikelnummer 12798. Undrar om den passar i flaskhållaren? Nå, en går alltid ner i en av ryggfickorna. Fast efter sju sådana pavor skulle nog jag också parkera cykeln utanför Röda korset.

Observera att bilden inte är arrangerad, jag fann hela ekipaget sådär.

Allmänt, velo noir

Vårteckenlistan

2 kommentarer
Pompino är hemma

Cyklistor och cyklister, nu är den äntligen klar, den totala listan över vårtecken.

  • Majoriteten av cykelbanorna är sopade
  • Har kortbyxor (dock med knävärmare)
  • Fågeltjatter utanför fönstret
  • Pendlar på Pompino (singlespeed)
  • Cyklar utan jacka
  • Klubbträningarna har börjat
  • Trafikfaror lurar överallt (vårvackra flickor)
  • Det är ljust när jag cyklar till och från jobbet
  • Det luktar hunddret
  • Vintercykelskorna avställda
  • Behöver inte stänga av elementet i sovrummet på natten
Eller har jag glömt nåt viktigt?
cykel, träning, velo noir

Timid och snäll

Lämna en kommentar

Liksom alla är lite ringrostiga i början på säsongen, var även jag det som ledare igår. Jag ledde en grupp med planen på snitta 26+. Det var grymt tungt i den hårda motvinden att köra master de första 15 kilometerna, men jag fick beröm för insatsen. Men jag fick även en del synpunkter, vilket jag alltid tacksamt tar emot. Ulrika hade berättigad synpunkt att roterar jag över till högerledet, kan jag inte öka farten om inte vänsterledet kommer upp. Självklart ska jag då sänka farten så första kvinna i vänsterledet kommer upp. Stor miss av mig! Får skylla på att Jordbro industriområde är magisk på nåt sätt, där vi gärna trissar upp farten, för det är nästan alltid medvind där.

Men värsta synpunkten kom från killen i röd jacka, som undrade vad som hänt med mig. ”Du är så tyst och snäll idag!”. Var det där negativ eller positiv kritik? Jag håller hårt på att vi håller raka och snygga led, att vi cyklar snyggt. För med snyggheten kommer säkerheten automatiskt. Men så här första dagen var jag var lite ödmjuk och förlåtande. Nästa gång – då jävlar ska vi minsann cykla snyggt igen!

Allmänt, velo noir

Vårluft i däcken

Lämna en kommentar

På förekommen anledning måste jag få påpeka vikten av att alla har bytt till vårluft i däcken. Det har kommit till min kännedom att det cyklar omkring cyklister med vinterluft i däcken. Det går absolut inte för sig efter 15:e april. Jag kommer att göra stickkontroller runt om i Stockholm för att säkerställa att alla har vårluft i däcken.

Det är mycket enkelt att byta till vårluft nämligen. Bara släppa ut all luft i samtliga däck, och pumpa i med fräsch och ny härlig vårluft. Cyklingen kommer att gå så mycket enklare med vårluft.

Glöm inte att kramas i trafiken och cykla snyggt!

dessa gula blommor har ingenting med gula ventilhattar att göra,
 och har ej kommit till skada vid författandet av detta blogginlägg
cykel, träning, velo noir

Dagens hjälte

Lämna en kommentar

Det var med stora ögon som nybörjarna vid dagens nybörjarträning betraktade hur jag snabbt grep in vid punkteringen och utan rädsla för mitt eget liv avlägsnade dessa jävulens påfund. Bästa bloggläsare, här måste jag i min egen självgodhet få slå mig på mitt håriga bröst. Jag har återigen räddat världen från total undergång genom att förpassa gula ventilhattar till de sälla jaktmarkerna. Eller låt oss säga ner i diket. 

cykel, dryck, velo noir

Utbildning för fikaledare

2 kommentarer
Håkan, Ulf och Robert kör hårt med teoridelen

För några veckor sen var vi på fikaläger på Mallorca, vilket jag skrev om för cirka en vecka sen här på bloggen. Nu har turen kommit till fikaledarna. Det är viktigt att en fikaförening som Fredrikshof har välutbildade fikaledare så det inte händer olyckor runt fikabordet.

Dagens kurs hölls hos Bike Village ute i Orminge som välvilligt lånade ut delar av sin cykelbutik. Robert och jag hade missförstått det hela, och hade cyklat dit ut! Självklart skulle vi tagit varsin enskild bil, fikaförening som vi är. Fyyyy på oss.

Kursen innehöll fyra block, och vi började med klubbkunskap och vad det innebär att vara fikaledare i Fredrikshof, förmåner, skyldigheter, policy och försäkringsfrågor mm.

eder kära bloggare övar på bakelseintag
Foto: Robert Hultén

Block nummer två avhandlade före, under och efter fikat där vi trycker på genomgången innan fikat, säkerhet, teknik och taktik vid kakbordet.

Efter lunch kom ett pass om träning och teknik, dels för den enskilde och hur man gör fikat intressantare och roligare, grundläggande näringslära, olika fika- och bakelseövningar för att göra fikat mer omväxlande och rolig för våra deltagare.

Det var en mycket givande kurs och det var kul att få träffa andra entusiastiska fikaledare. Jag ser redan fram mot del två av kursen, och det har viskats om att den ska genomföras på ett rosteri.

cykel, dryck, velo noir

The Bicycle Repairman

3 kommentarer
obskyrt rostig kedja med blingbling

Det är en skön känsla att få hjälpa andra och dela med sig av sina kunskaper. Det är på det sättet som mänskligheten utvecklas vidare. Att egoistiskt hålla inne med sin kunskap driver ingenting framåt, såna människor har jag svårt för.

Igår vad det min kära plikt att bidra till mänsklighetens utveckling, då jag likt The Bicycle Repairman i Monty Pythons sketch, tog min lilla verktygslåda och åkte hem till fröken Caroline. Helt optimal arbetsmiljö var det väl inte utan mekställ eller displayställ, men med fyra händer och ett glatt samarbete kan mycket åstadkommas. Som Cykeldoktor dömde jag dock ut pendlarcykelns kedja, då den var oåterkalleligen rostig. Blev lite lustigt när den fick en vacker ny och ren snabbkoppling, blev blingbling likt värsta hiphopparen.

stolt ägare av fin samling groggvirke

Efter några timmar kunde vi pricka av följande kunskapsöverföringar:

  • rengöring av kedja
  • användande av kedjebrytare
  • sammanlänka kedja med snabblänk
  • användande av kedjepiska
  • demontering av kassett
  • rengöring av kassett
  • montering av kassett
  • justering av skivbromsar
  • justering av både fram- och bakväxel
  • avlägsnande av fåniga plastringar innanför kassetterna

Viktigast av alla nya kunskaper måste jag få poängtera vikten av borttagandet av ventilringar och ventilhattar. Särskilt gula sådana. Vojne vojne, hur skulle det se ut att susa omkring med gula ventilhattar? Brrr, vilken rysare. Nu kommer fröken utan fåniga plastringar innanför kassetten samt avsaknaden av gula ventilhattar, bli både snyggast och snabbast på Skeppsbron.

Tack för mekölen, du har verkligen stenkoll på mina två favoritöl: Westmalle dubbel och Rochefort 8!

Allmänt, kultur, velo noir

Himlen i norr

1 kommentar
Fredrik, Herr TV, Jörgen, Jessica

Det mest spektakulära cykelloppet av dem alla är utan tvekan Paris-Roubaix! Den som kört om så en enda gränd i Gamla stan, vet vad jag talar om, även om det är väldigt få partier av kullersten där, mest är det dålig gatsten. Ni andra: Googla på förslagsvis på ”Helvetet i Norr”.

Paris-Roubaix avnjuts nog bäst på plats, men swisch så har de passerat sönderskakade på någon minut, så soffan annorstädes är faktiskt inte så illa det heller. Jag slängde ut en fråga på Twitter och Jörgen hakade på. Efter lite Twittrande hit och dit, så var planen lagd. De stod för ost, bröd och tilltugg och jag tog med mig två flaskor rött jag hittade i skafferiet – och jag begriper inte varifrån alla rödvinsflaskor kommer, jag köper ju aldrig rödvin på flaska, bara dunk – och cyklade iväg utåt Orminge. Där i soffan hittade jag Jörgens hustru Jessica som låg behagligt utbredd i soffan. Det var inte för att hon var en lyxhustru eller så, utan hon skyllde på bruten fotled och pekade på ett stort paket gips. Jag ar benägen att lita på henne.

Mycket trevlig tillställning minsann. Att bara cykla hem till totalt okända människor jag bara tôlat med på Twitter och Instagram några månader, med två flaskor vin, och ha det så där gôrtrevligt som cyklister bara kan ha det tillsammans med Roberto Vacchi och Anders Adamsson skvalande i bakgrunden.

Sen går ju cyklingen hem så mycket bättre, fortare och snyggare med typ en halv flaska rödvin eller mer innanför vindvästen.