Trodde att avhållsamhet skulle göra min hals bättre, men jag kraxar fortfarande som en kråka. kanske för att jag pratat mycket i helgen, trots att jag inte ens ropade ut hållplatserna. Jag var en dålig konduktör, men kul helg var det. Mycket rolig. till och med när jag gör crunches som ändå är en lugn övning, känns det trångt i halsen. Stannar därför hemma i total avhållsamhet. Från cykling alltså, inget annat.
Kategoriarkiv: cykel
Fulmekning
Vid Gamla stan började det glappa när jag trampade och trodde först det var dags att spänna kedjan. Men det blev värre, och redan på Vasabron stannade jag och tittade. Jisses! Höger vevlagerkopp hade gängat upp sig cirka fem millimeter! Inte konstigt vevarmarna glappade i sidled. Trampade i lugnt tempo till jobbet och påbörjade fulmeckandet efter jag fått i mig gröt och kaffe. Även om jag har en del bra-å-ha-verktyg med mig, så släpar jag inte runt med varken vevarmsavtagare eller vevlagerkoppsnyckel. Fick istället fulmeka med en mejsel och en hammare, med vilka jag bankade sakta och försiktigt på höger vevlagerkopp, så den gängade in sig. Det var flera varv, vid fem tappade jag räkningen. Tur jag inte hade så långt kvar till jobbet, annars hade det väl gängat upp sig helt.
Det hela är egendomligt, höger vevlagerkopp är normalgängad, den borde alltså dras åt när jag trampar. Inte som på vänstersidan som också är högergängat men som gängar upp sig när jag trampar. Jaja, franskgängade vevlager är inte optimalt, dessutom väldigt svåra att få tag på numera. Det gick åt en del Loctite, men nu sitter vänstersidan som det ska utan att gänga upp sig. Kunde aldrig drömma om att högersidan skulle gänga upp sig. Men så är det väl med 30-åriga cyklar, de lever sitt eget lilla liv. Även om vevlagren byttes förra året. Det blir en lugn och stilla hemfärd utan en enda skidning, får handbromsa mig fram genom livet. Som en handtralla, bara substitut för riktiga saker.
Cocktail de lux
Mollipect jag fick ut av läkaren förra veckan hjälpte inte. Den läkaren som ansåg att det är den kvalmiga värmen som gjorde att jag hostade mig sömnlös på nätterna. I helgen var det inte varmt och kvalmigt, och jag hostade lika mycket för det. Fick lämna klungan i söndags före Södertälje efter bara fyra mil. När vi trampade på i över 35 km/h rusade pulsen alldeles för lätt upp i 80% av maxpuls och jag fick inte syre så det räckte. Det kändes helt enkelt jävligt trångt i halsen! Trampade helt sonika hem i egen maklig takt fem mil till via Tullinge och Länna. Inga problem som helst med andningen så länge jag höll farten under 30 och pulsen under 75%.
Igår måndag, fick jag träffa en seriös läkare som kollade om det var någon bakterie. Nej, det var det inte. Hon skrev ut en lite bättre hostmedicin så jag skulle få sova på nätterna. För antingen hostade jag mig vaken, eller drack så mycket vatten för att fukta strupen att jag fick ränna på toa hela tiden. Cocillana-Etyfin med morfin gjorde susen, sussade så gott inatt utan att hosta det minsta! Första gången på tre veckor jag får sova en hel natt utan avbrott! Till det fick jag en inhalator med Bricanyl. Inte för att jag troligen har astma, men det vidgar luftrören så jag får luft.
Funderade under dagens backträning, som var jobbig för jag inte kunde andas helt problemfritt, men tack vare två puffar Bricanyl en timme innan gjorde att det gick på ren stônihet. Kom då fram till att jag ska nog strunta i att cykla de där elva milen till Malmköping på fredag och elva milen hem på måndag. Tar en vilovecka från träningen istället, förutom pendlingen förstås – inte åker jag tunnelbana inte, nänä – och blandar mig cocktails på den idag inköpta flaskan Grants, och toppar med morfinhostmedicinen och astmainhalatorn! Blir jag inte frisk på en vecka, kommer det iallfall bli en rolig vecka. För mig.
Livets mysterier, del fyra
Det måste vara ett av livets mysterier. Hur klarar tanterna med cykelkorgar av att hålla balansen när de cyklar så långsamt att en pensionär med rullator går fortare? Helt spikrakt är det i och för sig inte; ”än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ut mot rödljus”.
Jag börjar lura på om det är ett inbyggt gyro i cykelkorgen som håller balansen åt dom. Jo så måste det vara, en tant måste ha en cykelkorg. Förr hade de hatt, nu har de cykelkorg. Det är den nya tantaccessoaren liksom. Kännetecknet för en tant; cykelkorg. Först en cykelkorg för att hålla balansen, sen en rullator när de blir äldre.
Vi har det bra vi män, vi behöver ingen cykelkorg när vi cyklar för att hålla balansen, vi cyklar lite fortare helt enkelt. När vi blir äldre klarar vi oss bra med bara en käpp. Vi gör det enkelt, vi krånglar inte till det med massa saker. Less is more!
Ovilja är illvilja
”Det som glöms i tö, kommer fram vid regn”- ett nytt ordspråk påkommmet av mig imorse. Det är svårt att tro att det är augusti, det känns mer som mars. Fullt med grus överallt. Mycket är sånt som kryper fram när det regnar och blåser, men en hel del är även nyuppsliten asfalt av all trafik i Stockholm. Men mest är det för att gatukontorets entreprenörer inte sopade upp all så kallad halkbekämningsmedel i våras. Runt midsommar tröttnade jag på att felanmäla alla grushögarna som låg kvar på cykelbanorna. Det är vad vi får leva med nu, grus överallt. Grus i käften, grus som kryper in och förstör lager, grus som skitar ner allt som blev tvättat igår.
Är det vad våra skattepengar ska gå till, massförstörelse av hälsa och egendom? Tvåtusen människor dör per år i Stockholm på grund av allt vägdamm! Kommunen och dess entreprenörer bryr sig inte, de ville inte, orkar inte. De har en miljö- och människosyn som skrämmer mig.
Mindre är mer
När skumögda män spelar cykelpolo sent på kvällen, händer det lätt att de cyklar på andra istället för att cykla runt dom. Därför är mitt bakhjul inne för att byta den tacoliknande fälgen till en som är rak. En nätt liten extrautgift på sjuhundra kronor. Tack för det, nu har jag inte råd att bygga färdigt Pompinon inför Retarden.
Fick därför idén att använda en mtb med 26″-hjul på cykelpolon, och i källaren stod min gamla Tampico overksam. En timme innan dagens träning började, började jag bygga om den. Av med skärmarna, av med dubbdäcken och på slicks, av med det stora framdrevet på 44 tänder och dit med en mellanklinga på 32 och byte av bakdrev från 16 till 18, samt korta kedjan så en passar den nya utväxlingen.
På väg till Södra latins skolgård insåg jag att jag inte fick ha bråttom med en utväxling på 32/18 till stan. Det gick inte fort och jag trampade ut ganska snabbt, tre tramptag sen rullade jag. Väl på plats monterade jag av frambromsen och flyttade bakbromshandtaget till vänsterhandtaget.
En positiv erfarenhet att spela cykelpolo med en mtb med 26 tumshjul! Klart mycket lättare att accelerera med lättare utväxling, lättare att bromsa med en bakbroms istället för frambroms, samt vilsammare med frihjul. Ska nog ha smalare styre, sen blir den perfekt cykelpolocykel!
Vem sa att storleken inte har betydelse? Det har den visst, ju mindre desto kvickare och effektivare. Less is more – mindre är mer!
Prestationsångest
Alla cuklister har väl redan sett och hört den, förty är den för bra för att missas för alla andra.
Nu och då
Motvinden gav fin träning ut till Adelsö. Den rosa blondinen hängde på bra, även om hon var lite svårstartad, först vid Tappström fick hon upp farten. Troligen för mycket frukostägg i magen.
Vädret var kanon ute på Hovgården där vi fikade. Solen värmde när vi satt i bara kortbyxor och kortärmat. Så skönt att vi motvilligt åkte hemåt, när jag insåg att det-är-ingen-riktig-post skulle stänga tre timmar senare. Annat var det för exakt ett år sen när jag var på Adelsö. Då ösregnade det och var bara tio plusgrader. Vilken skillnad mot nu med tjugo grader och gassande sol! Förvisso regnade det en skvätt runt Drottningholm, men den här sommaren har varit ljuvlig med långa perioder av sol och värme och få regndagar. Hoppas sommaren håller sig till minst september som den gjorde 2006. Då hade jag kortbyxor in långt i oktober.
Maktbalans
Som tidigare nämnts, använder jag inte väckarklocka. Låter kroppen själv bestämma när den fått tillräckligt med sömn och låter mig vakna när balans mellan sovandet och vakandet har infunnit sig.. Mår så mycket bättre än att väckas mitt i, är mycket mer utvilad och presterar bättre på dagarna. Knepet är att lägga sig regelbundet på kvällen. Även på helgerna.
Imorse var ett av de få undantagen som ibland sker. Det var andra gången iår som jag använde väckarklocka. Kvart över sex ringde det, och jag som trodde jag satt på kvart i sju. Vi skulle virtualisera en printserver så jag var tvungen att vara hundra på att vara i tid på jobbet. Vilket jag var med god marginal. Med det uppstigande tiden var jag här gôrtidigt.
Imorgon har jag tagit semester för en cykeltur till Adelsö med fröken J, men jag kommer vakna runt klockan sex iallfall. Så fungerar min kropp, den söker sin egen balans och vaknar när den är klar med sovandet och vill hitta på nåt skoj. Som att cykla, dricka kaffe eller bara älska.
Gapa efter mycket
Inte behövdes det tas med bars eller Snickers ut på dagens runda på Svartsjölandet. Det var bara att gapa stort så fick jag i mig både protein, kolhydrater och vingar. Turligt nog var det inga fän som stacks eller som lät bzzz.