Nu har jag avverkat de 100 mil landsvägscykling som Vätternrundan rekommenderar man ska träna inför själva VR. Det är närmare bestämt 102 mil plus 32 mil övrig cykling. Som övrig cykling räknar jag stigcykling, pendling till och från jobbet osv. Dessa mil är vad jag trampat ihop på två månader sen jag började cykla den 21 februari efter rehabiliteringsuppehållet. Fortsätter jag så här, bör jag komma upp i minst 250 mil på räcern innan vättern. Får väl anses som acceptabelt.
Kategoriarkiv: cykel
Blindstyre
Nya glas till mina terminalglasögonen behövdes, men nåt blev fel, det blev helknasigt att arbeta med dom. Och i väntan på att optikern ska göra rätt andra gången, släpar jag på mina vanliga glasögon till och från jobbet för att kunna se ordentligt när jag jobbar. Cykelglasögonen jag har på mig de dagarna som jag ska cykla distanspass efter jobbet funkar inte bra att arbeta med. Som idag, då jag tänkte cykla utåt Ekerö efter jobbet. Därför åker de vanliga glasögonen med i fickan.
Men inte låg glasögonfodralet med glasögonen i kvar i jackfickan när jag kom till jobbet! De hade trillat ut på vägen någonstans. Först var jag tvungen att få i mig gröt, sen var det bara att ge sig ut och leta samma väg jag kom. Glasögonen kunde ju ligga precis var som helst, till och med hemma på gården, så jag var beredd på att cykla hela vägen hem och sen tillbaka igen. Men jag kom bara till Gamla stan där de låg på cykelbanan mot en vägg. De kunde lika gärna studsat en meter åt sidan och ned i vattnet. Tror jag ska köpa mig en bunt trisslotter idag!
Arbeta på lagret
I den urbana varianten av cykelpolo spelar vi i tremanna lag, men idag var vi så många att vi spelade med fem i varje lag plus avbytare. Förslaget att spela på två planer istället med fyra lag röstades ned, alla ville köra på stor plan och bara två lag.
Magnus hade med sig vagn med gasolkök så vi fick varm korv med bröd. Korven kokades direkt i sin lag i sina burkar. Till detta drack vi folköl, lager förstås.
Surlynavet bak på Crescenten glappade så det var dags för lite spännande lagerspänning. Fick hålla på ett tag innan jag fick den ultimata kompromissen mellan att inte glappa och vara för hårt spänt. Eller ja, ultimata och ultimata. Mer en dålig kompromiss tycker jag. Det blev lite glapp kvar för hårdare kunde jag inte justera, då skulle inte hjulet kunna rulla.
Allt denna dag skedde helt lagenligt, inga barn eller djur kom till skada, och inga lagar bröts det mot.
Och nu lite filmtajm, Petter filmade lite:
Självmål
Undrar om man blir smartare av att cykla? Iallfall verkar de som inte cyklar rent utav sagt dumma i huvudet. Följande utspelades vid lunchbordet på jobbet:
– Jag tycker det borde vara hastighetsbegränsning för cyklar i stan, säger kollegan
– Hur menar du, det är 50 generellt som är hastighetsbegränsningen i stan, och 30 på vissa gator, frågar jag
– Ni kommer ju så fort, fortsatte kollegan
– Det är väldigt svårt att cykla fortare än 25-30 km/h i stan med tanke på all övrig trafik, trafikljusen, gående och så vidare – så du menar att en cykel som kommer i 25 km/h åker fortare än en bil som kör i 50? förklarade jag
– Men jag tycker iallafall att ni cyklar kör så fort i stan
Där borde jag ha avbrutit honom med de vänliga orden: snälla, säg inget mer… För din egen skull. Du gör dig bara dummare än nödvändigt. Men så snäll vill jag inte vara. Mot dumhet hjälper ingenting.
Bästväst
Tanken med (gul) reflexväst är väl för att man ska synas i trafiken? Men om alla cyklister har (gula) reflexvästar kommer de inte synas. Det enda som syns i trafiken är en gul massa. Som i uttrycket ”skogen syns inte för alla träden”… Den som då kommer att synas bäst är den som avviker och sticker ut, exempelvis med en svart väst. Därför köpte jag en svart väst igår och idag har jag cyklat med den. Den är vindtät frampå med nät på ryggen för god ventilation. Dessutom ser jag bra ut också. Inte en enda bil tutade på mig, ingen försökte köra ihjäl mig – alla verkade se mig klart och tydligt i min svarta väst. Därmed är det bevisat, svart syns bäst i trafiken! För ni minns väl hur det gick när jag hade en gul tröja?
Påsksmällare
Är det inte ovanligt tyst numera under påskhelgen? Inte alls samma pangade och skjutande av påsksmällare som förr i tiden. Inte för att jag saknar det, det är så lugnt och skönt så. Men för att råda lite bot på saknandet smällde jag av en smällare i en tunnel i Södertälje.
Ingen såg hålet i asfalten i tunnelns mörker, inte ens jag, så jag lyckades kör ned i hålet. PANG! En slang sprängdes med världens smäll. Det ekade rätt bra där i tunnelns mörker. Några trodde jag hade kört sönder hela hjulet, men det var bara en klämpunka. Vilken tur. Tänk att stå med ett trasigt hjul i Södertälje – vilken rysare. Nu lär inga påskkärringar landa i Södertälje iallafall, ivägskrämda av 7 bars tryck.
Var är vår vår?
Vars tog våren vägen? Det här är minsann ingen vår, tvärtom. Vårsalongen vi skulle gå på, har stängt. Alltså är det inte vår. Cyklade med kortärmat och kortbyxor idag. Alltså är det inte vår. Gick till affären i bara linne och kortbyxor (jaja, skor också). Alltså är det inte vår. Det är sommar! Det är 18 grader i skuggan! Synd bara att gatukontorets sopiga sopenhet inte förstått det än. De har inte ens börjat sopa gator och cykelbanor. Tvärtom! I torsdags verkade det som att de hällt på mer grus på cykelbanorna. Hallå, gatukontoret, sluta fika, börja jobba!
Solkigt SM-guld
Härligt, skönt, kul, Färjestad tog igår SM-guld! Hurra! Som exporterad Karlstadsbo värmde det lite extra här borta i öster. Men när jag igår hörde kommentatorerna diskutera Johan Davidssons fyra kortisonsprutor undrar jag om det guldet var så välförtjänt. Som cyklist får jag väldigt ofta höra av oinsatta kollegor och vänner, samt läsa av de så kallade sportjournalisterna att alla cyklister är dopade! Det är ju så många som åker fast ju. Jo så är det, eller hur? Det är just för att det görs så många dopingkontroller som det åker fast många cyklister på tävlingarna. Många många fler dopingkontroller görs än exempelvis inom friidrott, fotboll, hockey osv. Klart ingen inom fotboll eller hockey åker fast i dopingkontroller eftersom inga kontroller görs.
Som Roberto Vacchi påpekar i sin blogg, så skulle fyra kortisonsprutor eller någon som helst form av smärtstillande vara fullständigt främmande inom cykelvärlden. Skulle en cyklist ta en enda kortisonspruta riskerar han inte bara bli diskad i tävlingen, han skulle garanterat bli sparkad från sitt lag och bli avstängd från cykeltävlingar för några år. Men inom ishockey är det tydligen helt ok att dopa sig med inte mindre än fyra kortisonsprutor.
Inom vilken sport dopas det mest, där det är ok med kortisonsprutor och smärtstillande och inga kontroller sker, eller där det sker mångdubbelt fler dopingkontroller? Det hela visar bara att riktiga män och kvinnor ägnar sig åt att cykla, mesarna tar på sig massa skydd på hela kroppen och pumpar sig fulla med smärtstillande för kunna spela. Sorry Färjestad, ni är tyvärr inga värdiga vinnare av SM-guldet. Endast den som är ren från doping är en värdig vinnare! Lägg ner ishockyn, alla är iallafall dopade!
Grus i maskineriet
Sakta sakta sopas gruset bort från våra cykelbanor. Men är det så vettigt att grusa våra cykelbanor så intensivt som det görs? Det kostar ju en massa pengar att först hälla ut det och sedan framåt våren sopa upp det. Det är bara fyra fem månader som cykelbanorna är farbara innan de häller på grus igen. Till vilken nytta?
En del grus stannar heller inte kvar på vägarna, det blåser bort av trafiken och vinden ner i diken och ut i naturen. Eller som vid snöfall då de först sandar, och sen kommer plogbilen och plogar bort både snö och grus rakt ut i naturen. Våra diken, gräsmattor och ängar är täckta av detta gråa dask och vår natur har blivit stora grustag. Hur nyttig är all detta grus i vår natur? Hur hälsosamt är det om det kommer ned i grundvattnet? Gruset har inget i naturen att göra.
Det vore billigare om de helt enkelt gav fan i att hälla ut massa grus som punkterar däcken, minskar friktionen mellan däck och asfalt till noll och sen förstör kläderna på grund av vurpan som uppkommer av den totalt uteblivna friktionen mellan däck och asfalten. Finns ingen anledning att överhuvudtaget grusa cykelbanor, då det är livsfarligt att cykla på. Räcercyklar har 23 millimeter breda däck och det räcker med ett enda gruskorn för att du ska förlora kontakten med asfalten. Så vad är vitsen med att grusa cykelbanorna? På vintern har vi dubbdäck, som fäster hur bra som helst på snön och isen. Men inte ens dubbcäk hjälper mot rullgruset, utan vurpan är ett faktum.
Allt detta vägdam från sand, grus och partiklar upprivna av vägtrafiken dödar 2000 människor per år. Sluta grusa våra vägar och spara tusentals liv, spara vår natur, skydda vårt grundvatten och spara en jävla massa pengar! Våra skattepengar!
Färglös färja
Plötsligt fick jag minnen av barndomens husvagnssemestrar i Europa med pappa och syrran. Minns hur vi körd på bilfärjorna med hela ekipaget och stannade kvar i bilen vid korta överfarter eller gick upp i båten vid längre överfart. Minns tydligt att vi körde ombord våra fordon på färjan, det gör jag. Har absolut inget minne av att det sprang barn och hundar på bildäck. Men det gör det tydligen på färjan över till Hammarby Sjöstad. Det ropade iallafall kaptenen till mig i högtalarna när jag glatt cyklade ombord på färjan, precis som man brukar göra vid färjelägena. Tydligen ska jag gå ombord med mitt fordon. Konstig färja, konstig kapten. Han måste lida av mindervärdeskomplex för att överfarten bara tar fyra minuter.