Populära namn bland cyklande tjejer är Marie, Mari, Maria och Elin. Namnlikheten kan rör till det hela lite granna. Som idag när vi efter fikat vid Hellasgården skulle ta en extra liten omväg hemåt. Glatt hakade jag på Maria, men det visade sig att det var fel Maria jag följde efter. Snopet fick jag vända om för att följa med den andra rätta Maria. Maria som Maria liksom, tyckte jag. Tyckte inte dom.
Kategoriarkiv: cykel
Det tredje könet
I sin hand kan man hålla många saker. Bland annat kan man hålla i sitt kön eller i någon annans kön. Sen kan man även stå i en kö, men ikväll höll jag i ett. Vi spelade biljard som omväxling mot att träffas på Pelikan den sista fredagen i varje månad. Det var roligt, men min hålkänsla kunde vara lite bättre. Var svårt att pricka rätt med kön. Biljardkön alltså.
Solig insida
Det var trängsel på Medborgarplatsen, alla ville ta något att dricka i vårvärmen. Sålunda gjorde även Pär och jag. Där stod vi och drack, och samtalade om livets väsentligheter; kvinnor och cykling. Några världsproblem löste vi inte, vi försökte inte ens. Men vi var ense om att 42/16 är en bra utväxling på fixie, som skulle klara vilken Götgatsbackecertifiering som helst. Hemresan blev dock inte så rak som den hade blivit om jag cyklat hem utan att passera Gå. Förty var det vårvärme även på insidan.
Vinden har vänt
Vädrets makter är inte på min sida. Igår var det grym motvind när jag cyklade hemåt. Så hård att flaggorna stod rakt ut. Då är det tungt när det bara är uppför i åtta kilometer, med mer än 35 meters klättring. Imorse hade vinden vänt, så det var motvind till jobbet. Typiskt. Inte lika tungt, det är ju i stortsett nedför hela vägen. Men hur ska jag göra för att alltid få medvind, istället för att alltid få motvind? På vilket sätt ska jag kunna blidka vädergudarna? Ska jag behöva offra något? Vad sägs om ett litet gulligt fluffigt lamm som jag skär halsen av så blodet rinner ut på cykelbanan? Då borde de bli nöjda, de vresiga vädergudarna.
Höger eller vänster
I Sverige gick vi över till högertrafik för 41 år sen. Då förväntar vi oss självklart att alla trafiklösningar är gjorda för högertrafik Men jag undrar hur trafikplanerarna tänker när de sätter knappen för att få grönt ljus vid en cykelöverfart, på vänstra sidan av cykelbanan? Ska jag cykla vänstertrafik för att nå knappen, eller parkera cykeln och gå över till andra sidan och trycka?
Har jag tålamod?
För cirka två år sen köpte jag en nästan 20 år gammal begagnad Brooks Professional. En lädersadel helt utan stoppning, bara några millimeter hårt brittiskt läder. Den var med andra ord redan insutten av någon annan. Men det är tamigtusan den skönaste sadeln jag har! En enorm skön känsla när jag cyklar på den. Mycket skönare än de moderna sadlarna med gel, hål i mitten och andra moderniteter. Nyligen köpte jag en helt ny Brooks Swift, som iofs är lite mer slimmad, men vilken enorm skillnad! Den är hård och obekväm, klart att en redan insutten tjugo år gammal sadel är mycket skönare än en splitter ny oinsutten. Håller på för fullt att sitta in den för mina sittben. Så om 20 år har jag en perfekt insutten Swift med en enorm skön känsla. Bara att ha tålamod och vänta…
Dagens i-landsproblem
Imorgon ska jag på kurs i Mörby och dit är det enligt Hitta.se 13 km bilvägen. Gissar att cykelvägen blir minst 15 km enkel väg (varför låta cyklister få samma sträcka som bilar). Nu uppstår problemet med fler än en cykel; vilken cykel jag ska ta? Stigcyklarna går ju bort, helt onödigt att cykla med dämpare och feta energislukande däck. Då kvarstår endast Peugeoten (fixie) eller Pintan (flerväxlad räcer). Backen förbi Danderyds sjukhus är lång och tråkig, där kan fixie bli jobbigt. Så det lutar åt räcern, den har inte rört på sig sen augusti, så det spritter nog i ekrarna på henne. Ja, så får det bli, tjugiväxlad räcer!
Ta tjuren vid hornen
Det är alltid bättre att ta itu med surdegar direkt, att inte låta dom ligga och jäsa till sig för länge. Men jag är inte mer än människa, jag med. Fegheten låter mig dra på vissa saker, så de kan förete sig hart när omöjliga att reda ut. Men jag lyckas alltid reda ut saker till slut, med varierande resultat. Bästa är att alltid ta tjuren vid hornen direkt. Som när jag gränslar min fransyska med tjurhornen. Bara ta tag i saken och trampa iväg utan bekymmer.
En vårdag i helvetet
Med mustig mat och sval dricka i goda vänners lag, bevittnade vi Paris-Roubaix. Eller En vårdag i helvetet som Anders Adamson i sin krönika kallar tävlingen med över fem mil av Europas sämsta kullerstensvägar, sk pavé. Tyvärr blev det ett antiklimax, med målgång efter bara en halvtimmes tv.
Vad annat kan det vara på en söndag, ett helvete? Det är som alla söndagar; en mellanakt, efter helg och före vardag. Har alltid hatat söndagar sen jag var liten, och kommer nog alltid hata söndagar tills jag dör. Tack ändå vänner, det blev lite mer uthärdligt.
Smärtsam nationalism
De tre blåmärkena jag fick efter fredagens närkontakt med den vinglande bilen, börjar anta svenska flaggans färger. Heja Sverige!