Vilken otrolig skillnad det är på snörjningen. Inne i stan är det tjock snöig sörja som är tung att promenera på. Efter två dagar är det fortfarande inte bortplogat. Verkar som gatukontoret lever efter devisen att det iallfall töar bort om några månader. Likadant när jag gick över torget i min stadsdel, slaskig skitig sörja överallt. Trottoarerna var inte ens plogade, så de flesta gick ut i gatorna, till bilisternas förtret. Men så kommer jag in på min gård. Vilken fröjd att se, det var så minutiöst plogat, nästan asfaltsrent. Och inte hade de sandat, för det behövs inte eftersom de plogat ordentligt. Ringde min bovärd och bara öste beröm och lovord över deras insatser. Att de är värda allt beröm de kan få, att de är flera tusen gånger bättre än gatukontoret, som inte ens plogar överhuvudtaget. Ännu en anledning till varför jag vill fortsätta bo i hyreshus och inte omvandla till bostadsrätt. Det blir bara bostadsfel.
Kategoriarkiv: fôlk
Tänk på procenten, Helge
När en del ser min nya fina kamera, ställer de nästan alltid frågan hur många pixlar den har. Som om antalet megapixel vore ett tecken på hur bra bilderna blir. Det är inte antalet pixlar som avgör hur bra bilderna blir, det säger bara hur mycket information kameran kan spara i en bild och hur mycket du kan förstora en utskrift. Inget annat.
Att tro att antalet megapixlar är avgörande för hur bra bilder kameran kan ta, är som att tro att ett vin är godare och finare ju högre procent alkohol det har. Vilket alla vet inte är fallet. Det är andra faktorer som avgör vinets kvalité, som vilken druva som används, vilken jordmån vinrankan är planterad i, antalet soldagar respektive regndagar, skördedag och så vidare. Samma sak gäller för choklad, det är inte procenthalten kakao som avgör kvalitén på chokladen, det är samma faktorer som för vin: vilken böna som använts, jordmån, väderlek osv. Liksom att tro att en cykel är bättre och snabbare ju fler växlar den har, när det är cyklistens kondition, styrka och uthållighet som avgör hur fort det går.
Det är många andra faktorer som avgör om det blir bra bilder eller inte med en kamera. Den enskilt största faktorn för att få bra bilder är ett bra objektiv som ger bra skärpa i hela bilden. Sensorn som omvandlar ljuset till de digitala signalerna måste också vara bra, så bilderna inte får rödstick eller andra färgavvikelser. Sen hänger det mycket på fotografen, hur denne ställer in kamerans bländare, tider och andra saker för att få en bra bild. Det spelar ingen roll hur många miljarder pixlar kameran kan prestera, om objektivet ger suddiga bilder, sensorn ger röda bilder eller om fotografen är darrhänt och inte kan hantera kamerans funktioner.
Folks fokus på antalet megapixlar är som när vi var små och vi avgjorde hur snabb en bil var, utifrån hur mycket hastighetsmätaren kunde visa. Det är ok att barn tror sånt, men att vuxna gör det är lite ofattbart. Det är inte antalet procent, megapixlar eller växlar som avgör kvalitén. Det är så mycket annat att det inte går att räkna i siffror alena.
Skit ska skit ha
Det här är en skitblogg! Den är så värdelös och dålig, att de som anser att den är en skitblogg, både läser regelbundet och till och med kommenterar. Och gör det varje dag! Så dålig är den. Det säger väl en hel del om läsaren, som fortsätter läsa, trots att det är en skitblogg. Men serru, det finns inget tvång att varken läsa eller kommentera. Är det en skitblogg, gör som jag, sluta läs skiten då.
Viktig information
Hörde på radion att det skett en singelolycka imorse. Hur vet nyhetsuppläsaren att bilföraren är singel? Är det en relevant fråga som räddningstjänsten ställer när de kommer till olycksplatsen; ”är du singel eller är du ihop med någon?”
Oförstående
”Det kan du göra någon annan dag” – ett typiskt svar från någon som inte själv motionerar när jag ska iväg och träna. Ett förlorat träningspass går aldrig att ta igen, det är för alltid förlorat. Ska det vara någon vits att träna, ska det ske regelbundet, inte hoppas över bara för att jag har besök eller liknande. Motionerandet är mitt sätt att hålla mig frisk, min medicin för att hålla min kropp igång och inte bli sjuk eller få besvär i diverse kroppsdelar. Undrar hur det skulle mottas om jag sa till min hjärtsjuka pappa när jag är på besök hos honom, att ”din hjärtmedicin kan du ta någon annan dag när jag inte är här”…
Dagens utmaning
Känner du att ditt liv är innehållslöst, att det är tråkigt, enehanda och saknar mening? Prova då att gå från ena änden av Gallerian till den andra änden en lönelördag klockan 13, utan att stöta till någon annan människa. Lycka till!
Vilse i pannkakan
I en vecka har jag väntat på ett brev från chefen i Göteborg. Trodde det försvunnit helt, men så dök det upp. Levererat personligen av en kollega från Göteborg som hade det med sig. Brevet hade tydligen rest runt halva Sverige, Göteborg-Stockholm-Borlänge-Göteborg. På kuvertet satt ett klistermärke från Posten ”adressat okänd”. Tydligen hittar inte Postens brevbärare adressen Klarabergsviadukten 90.
Kanske jag ska vara ödmjuk och ursäkta dom. Stockholm är stort, och det kanske är det för mycket begärt att brevbärarna ska kunna alla adresser i en sån stor stad. Särskilt när brevbärarnas brevsortering varifrån de utgår när de delar ut posten, ligger två hus bort på samma gata, bara cirka 30 meter bort på Klarabergsviadukten 84. Det är ju att begära för mycket att brevbärarna ska veta vilken adress de själva sitter på.
Tänka med arslet
Varenda skolunge vet om det, det går ju att tänka ut det med arslet, så självklart är det. Men inom plogsvängen vet man inte alls om det. Vad som händer med vatten när det fryser på.
Igår snöade det samtidigt som det var plusgrader. Snön lade sig som ett två centimeter tjockt lager av slask. Då säger det logiska förnuftet att det vore rätt så smart att åka ut och ploga bort slasket medans det går. Men nej, så verkar inte plogsvängen tänka. För ploga, det gör dom bara om det snöat en viss mängd, och tydligen hade inte den mängden uppnåtts igår. Alltså sket plogsvängen i att arbeta igår. Vad de gör istället vet jag inte, men ploga bort slask gör dom inte.
Inte ett dugg förvånad lekte jag bambi imorse, när jag försökte gå ned för en backe täckt av två centimeter tjock knöcklig is. Tror ändå att plogsvängen kommer att masa ut sina feta arslen idag för att sanda. Men vad gör sanden för nytta? Om några dagar har den i alla fall blåst bort. Och hur bra är allt detta sandande för miljön? Stockholm lider redan av för höga värden av dampartiklar i luften, den lär ju inte bli lägre om det sandas mer. Framåt våren kommer skiten ändå att ligga kvar och damma till ingen nytta fram till midsommar. Och spär på de höga värdena för dampartiklar. Till detta kommer de höga kostnaderna för att sopa upp allt igen. Så till vilken nytta är allt sand, det dammar, kostar pengar och gör ingen reell nytta?
Är jag förvånad att efter att jag lyckats ta mig ned för den hala backen, finna att gatan är snustorr? Inte ett dugg. För bilarna plogas och saltas det så det står härliga till. Men människorna som ska gå, till och med gå till sina bilar, skiter man i. Vad vittnar det om för människosyn?
Hur har det blivit såhär? Lättja, lathet, eller klarar plogsvängen inte ens av att tänka med arslet. Helt enkelt jävligt dumma i huvudet? Så för er i plogsvängen kan jag avslöja vad som händer med vatten som fryser. Det blir till is! Och is är halt. Nu vet ni, om ni ens är läskunniga.
Vindflöjel
Än har inte chocken lagt sig. Förvisso var jag beredd på det värsta, tidigare indikationer pekade på det, men inte att det skulle ta en sån här vändning så fort. Pang! så slog fällan igen med ett kabrak och på bara några sekunder var allt förbytt från framåtanda till tvärstopp. Oförklarligt hade vinden vänt och kvar stod jag naken i snålblåsten. Kylan blåste rakt igenom mig, jag hade blivit förklarad persona non grata.
Njuta gående
Stress jäkta skynda. De syns på stan, på motionsspåren, på hållplatser, ja överallt. Folk som går omkring med sitt njutningsmedel i handen. De ger sig inte tid att sitta och ta det lugnt, njuta av livet och sina njutningsmedel. Det började redan för några år sen, rökare som inte kunde sitta ned och njuta av sin cigarett, utan de kutar omkring med cigaretten i handen var än de var, var de än gick. När jag var liten, satt alltid rökarna och njöt av sin cigarett i lugn och ro.
Nu har samma sak skett med kaffedrickandet. Folk ilar runt med en kaffemugg i handen, de ger sig ingen ro att sitta och njuta den i lugn och ro. För mig är att fika inte bara att inmundiga kaffe, det är en paus från jobbet, en paus från jäktet, en paus i cyklingen. En möjlighet att hämta andan och låta själen återhämta sig. Hur ska man kunna njuta av kaffet om man inte sitter och tar det lugnt, utan kutar runt?
Vad kommer härnäst? Kommer folk att hålla nästa njutningsmedel i handen, sitt könsorgan? Kommer dom att onanera samtidigt som de går? Eller till och med idka samlag samtidigt som de vandrar omkring? Eller kommer de ens ta sig tid att sova i lugn och ro, utan sover gående? Det handlar nog inte om om, utan när. Kom ihåg var ni läste det först.