Kategoriarkiv: fôlk

Com Bort

Com Bo – varken tv, bredband eller telefoni.

Trettio minuters fruktlös telefonkö för att sedan få reda på att de redan vet att det är avbrott. Flera grannar hade redan felanmält. Jamenförihelvete, varför inte prata in det på telefonsvararen då?! Så slipper jag slösa med min tid och behöver inte ta deras kundservice i anspråk. Vi sparar båda tid på en sån enkel lösning, men det är väl för enkelt för deras klena intellekt. Nej, krångla till det bara, slösa med allas tid, skaffa er missnöjda och irriterade kunder.

Byta leverantör är inte det enklaste, då Com Hem har ett slags monopol, de äger nämligen infrastrukturen i fastigheten. Det är så här det går till i Sverige, den sista sovjetstaten! En stat där den enskildes hälsa och önskemål är underordnat statens och de stora företagens maktfullkomlighet. Där vi medborgare och kunder bara är en plånbok som ska betala skatter och räkningar och därmed hålla käften. Där kunder bara ett störande inslag i verksamheten. Bort med dom, Com Bort.

Vadå snöstorm?

Alla har vi olika preferenser och erfarenhet, vi ser saker på olika sätt. Vi relaterar oss själva med verkligheten på olika sätt. Förty är det väldigt viktigt att vi använder orden likadant, ger dom samma betydelse. Idag tänkte jag på hur ordet storm används, som i snöstorm. Storm är när träd kan ryckas upp från marken och hus kan skadas. Här i Stockholm räcker det att det börjar snöa lite ymnigt för att folk ska säga att det är snöstorm. Vadå snöstorm, det snöar, punkt! Och blåser det lite, då kallas det möjligtvis snöoväder. Men snöstorm? De har inte varit med om en riktig storm, det hör jag det.

Ond jävla cirkel

Nu är jag fanimej sjuk igen! Var förkyld över nyår med det släppte aldrig riktigt riktigt, fortsatte vara lite täppt i näsan. Och så i torsdags kom det. Kände mig allmänt hängig med ömhet i leder och muskler samt go härlig gult slem när jag hostade. Fredagens fest på Pelikan kunde jag bara inte missa, och det var nog 8 timmars alkoholintag som gjorde mig friskare på lördagen. Men sen i söndags fick jag mitt straff. Har nu stannat hemma både igår och idag. För imorse vaknade jag av en torrhosteattack. Försökte komma fram till sjukvårdsrådgivningen, men det var 20 före i kö. Värsta sovjetstatsfasonerna!

Så här går det när man åker tunnelbana istället för att cykelpendla. I tunnelbanan frodas det av bakterier av alla egon som inte stannar hemma när de är sjuka, utan prompt måste ut och smitta alla andra. Och där sitter man bland hundra andra som snörvlar och hostar. I bästa fall har de vett att hålla för munnen, men det har inte alla vuxna. Fy fan vad äckligt.

Mitt SL-kort gick ut idag, och med tanke på den tidiga förvåren slog mig tanken att börja cykelpendla igen, och därmed strunta i att köpa nytt SL-kort. Åker jag tunnelbana blir jag bara sjuk, men jag är å andra sidan inte tillräckligt frisk för att orka cykla. En ond jävla cirkel, rena moment 22. Giv mig styrka!

Fix och färdig

Bakfull efter över åtta timmar på Pelikan igår, tyckte jag det var konstigt att kedjan var för kort, förstod inte alls. Den räckte inte alls runt dreven fram och bak. Tills jag kollade på förpackningen; 100 länkar stod det. Men sajten där jag köpte den ifrån stod det 116 länkar! Mutter mutter… Inte konstigt det fattades en bit… Andra felleveransen från Cyclecomponents på en vecka, de verkar inte fixa det är i längden om de inte börjar kvalitetssäkra sina leveranser.

En snabbsväng in till stan för att köpa ny kedja och på vägen hem slank jag in på Gamla stans. Kom därifrån med nya pedaler och remmar. De var dyra, helt plötsligt blev cykeln 33% dyrare! Men nu kommer jag fixa det här! Justerade in sadeln och bromsen och tog en runda i närområdet. Provade att båda cykla uppför och nedför med ett par vevar som snurrar hela tiden. Och jag fixade det. Nu är jag fix och färdig. Provet blir att cykla in till stan imorgon bland trafiken. Fixar jag att bromsa utan vanlig broms?

Delikatessen lever

Slank in på kvarterskrogen Jesses på väg hem från ECI där jag köpt nya däck. En av dagens tre rätter var kalvlever. Trodde inte krogar serverade sånt, med tanke på vad många i min bekantskapskrets som får kräkreaktioner bara jag säger lever. Åh, det var gudomligt gott med kalvlever, kokt potatis och lingonsylt! En fröjd för gommen och en härlig känsla för magen. Förstår inte vad det är med folk, det är ju en delikatess. En delikatess som serveras som dagens rätt.

Inför trängselskatt på gymmen

Det slår aldrig fel, samma sak varje år. Under hela januari är det enorm trängsel på gymmen av folk som ska infria sina nyårslöften. Det är trångt, det är rörigt och lång vänta till maskiner och vikter. Men jag har lärt mig med åren att härda ut. Redan i februari börjar det tunnas ut och i mars är det som vanligt igen. Det blir åter lugn och ro på gymmet.

Tydligen gäller ett nyårslöfte bara i några månader, till skillnad från ett gymkort som gäller ett helt år. För hur smart är det att köpa ett årskort som de bara använder några månader?!

Snabb och senfärdig

Bostadsbolagen är ivriga att få upp julgranarna redan i november, men då har jag inte fått julkänsla. När julkänslan väl infinner sig veckorna före jul, ser jag inte julgranarna längre. De har då smält in i stadsmiljön, och jag har vant mig vid att se dom. Men nu står de där fortfarande, fyra veckor efter jul och över en vecka efter tjugondaknut. Nu borde de tas bort, julen är slut för länge sen!

Måste lära mig säga ifrån direkt

Är det något som gör mig irriterad och förbannad är när folk inte lyssnar på mig. Inte så att alla alltid måste lyssna på mig, det kan jag ju inte tvinga folk till. Men om man för ett samtal, en dialog eller en diskussion där det faktiskt går ut på att vi ska lyssna på varandra och den andre inte lyssnar – då blir jag först irriterad och försöker frenetiskt få den andre att lyssna. Fortgår det tillräckligt länge blir jag till slut förbannad.

Gick från jobbet igår förbannad, gick och la mig igår förbannad. Vaknade inatt ”bara” arg och ringde min chef imorse lika arg, för att säga att jag vägrar arbeta under sådana omständigheter. Ska vi arbeta ihop och lösa problem tillsammans och kollegan helt blankt skiter i vad jag säger och bara pratar på med sitt, kör sitt eget race och kör över mig, då sätter jag stopp. Det har pågått tillräckligt länge, men nu säger jag ifrån. Chefen förstod mig och höll med att jag borde vara hemma och lugna ner mig, annars skulle jag skälla ut kollegan så han skulle skita i brallan.

Samma sak hände flera gånger i somras. Hon var så självupptagen i sina egna tankar och på sin egen röst att hon inte lyssnade på mig. Kände mig övergiven och oälskad så jag bet ihop och svalde och svalde, trodde det var tillfälligt, trodde det skulle bli bättre. Men när det hade pågått tillräckligt länge, så kunde jag inte svälja mer utan det kokade över. Det blev en fullständig explosion. Det skrämde iväg henne, vilket jag förstår, jag skulle också dra. Men hon får skylla sig själv.

Det är därför jag varken pratar eller umgås med min mor längre. Hon lyssnade inte på mig, bara pratade förbi mig hela tiden. Ställde hon en fråga, så avbröt hon mig och ville inte lyssna på svaret, för hon hade ju redan innan bestämt vad jag skulle tycka och svara. Tyckte då att det inte var någon idé att vi pratade med varandra längre. Finner mig inte i att känna mig oälskad och förödmjukad hela tiden. Så jag vill ha så lite med henne att göra överhuvudtaget. Så numera pratar vi kanske högst fem gånger per år.

Och det är just det som gör mig först irriterad, sen arg och sen jävligt förbannad. Det är när folk låtsas bry sig om mig och låtsas lyssna, men egentligen inte gör det. Utan bara självupptaget pratar förbi mig som om jag var mindre värd, som om jag inte existerade. Då känner jag mig osedd och oälskad. Och det gör mig förbannad när dessa egoister bara bryr sig om sig själva och skiter i hur andra mår.

Jag måste lära mig sätta stopp och säga ifrån tidigare, men jag är för snäll. Vilket innebär att jag måste sluta vara så snäll jämt. Svår balansgång.

Snörvlig klon stannar hemma

Som tidigare nämnts, var det inte så lyckat att göra uppehåll med styrketräningen några veckor. Först en vecka över jul, och sedan mer än en vecka på grund av förkylningen. Direkt började jag få ont i axeln på grund av den uteblivna träningen. Så ont att jag åter började få svårt att sova. Då insåg jag hur viktigt det är att träna regelbundet utan uppehåll för att axeln ska bli bra. Så för en vecka sedan har jag börjat träna igen, och efter bara två pass är värken borta. Skönt!

Ringde Klonen idag för att vis av erfarenhet, bocka av att han kommer imorgon. Det skulle han, sa han med snörvlig stämma. Jag reagerade direkt i ryggmärgen. Nej! Jag har varken råd eller tid att bli förkyld igen och vara tvungen att avstå från träningen och därmed få värk igen. Jag vill inte bli smittad!

Kände mig lite taskigt ego, men som tur var förstod Klonens styvfader det hela. Han blev till och med glad, då han utbrast ”va bra, jag har inte hunnit köpa biljett än”. Han förstod precis mina besvär, och hur viktigt det var för mig att träna min axel. Skönt att vi numera kan prata med varandra utan att bli ovänner. Så nu får jag planera om helgen, men det gör inget. Sånt är livet och jag får ju cykla istället!

Persona non grata

Med bara ett musklick kan man bli vänner. Med ett annat musklick blir man ihop. Det är lite för enkelt att skapa band med andra människor. Men det är även lite för lätt att bryta banden utan att man behöver ta något större ansvar eller stå för följderna. Med samma enkla musklick gör man sig av med vänner, gör sig till ovän med dom, eller till och med raderar ut dom från sitt liv. Man gör dom till persona non grata utan att de ens behöver veta något! Utan att man ens behöver träffas på riktigt. Så enkelt, så praktiskt, men så fegt och så oansvarigt.