Kategoriarkiv: kärlek

Viktiga samtal

Även utomlands måste man hålla kontakten med sina nära och kära. Elin har jag pratat med minst en gång varje dag, känslan av saknad är för stor. Jag är i Paris och hon är på Engelska kanalen, ganska nära ändå! Antalet skickade mms med bilder är många. Antalet skickade och mottagna sms är oräkneliga.

Nu fick jag ringa ett viktigt samtal av annat slag. Jag ringer Markus F och frågar vad pastis är. Ja, jag erkänner min okunskap, men jag vill lära mig. Jodå, sån skulle jag ha fick jag mig tillsagt efter förklaringen. Skönt med folk som säger ifrån. Han frågade mig om ryktet var sant, att jag träffat en tjej och det kunde jag ju inte neka till!

Det märks, sa han, du har blivit lugnare.

Jag passade tillbaka gliringen, att man blir mindre dryg om man skaffar en tjej. Han garvade.

Men så är det, Elin har en lugnande effekt på mig. Hon har på kort tid gett mig en skön magkänsla. Det är hon som ger mig den där emotionella gröten!

En sjösjuk sjöman

Sms från matroselin:

– Det rullar idag. Jag är sjösjuk. Mår rätt pissigt måste jag säga. Urk!

En sjösjuk sjöman? Hur kul låter inte det? Som en flygrädd pilot, höjdrädd Eiffeltornsmålare, icke simkunnig livräddare, blodrädd kirurg…. Jag tror hon valt fel yrke. Undrar om vi ska byta? Jag har aldrig varit sjösjuk.

Välkomna tröttheten

Det blev inte mycket sova inatt. Långa nattliga samtal sista kvällen med tidig uppstigning. Lägret ska på utflykt och Elin ska flyga iväg. Vid Östra station följer jag med henne ned i tunnelbanan, så hon kommer iväg åt rätt håll. Medvetet missar hon ett tåg så vi får tio minuter extra för avsked. Tio långa minuter. Tio tunga minuter.

Utfärden gick med gammal trävagn på Roslagsbanan. Sakta smygande kom Tomheten och avväpnade mig och jag välkomnade Tröttheten. Jag slumrade in. Besöket på den jättefina trädgårdsjärnvägen var tyvärr en mellanakt, en lång väntan på att spelet skulle börja igen. Väl tillbaka på vårt utfärdståg, återkom Tomheten och Tröttheten. Jag somnade in stenhårt ända ned till Östra.

Ikväll ska jag välkomna Tröttheten och förvalta Tomheten. Njuta av ensamheten och ladda upp inför återföreningen om sex veckor.

Sista natten med matrosen

I fyra dagar har vi nu umgåtts, mer eller mindre hela tiden. Förutom några timmar igår och idag då jag skrapat färg och målat en hållplatskur. Imorgon åker hon för att mönstra på i Dublin och blir borta i sex veckor. Undrar vad jag kommer att känna under den tiden. Sakna henne kommer jag göra, men hur mycket? Galet mycket, sjukligt mycket eller bara? Det återstår att känna.

De här fyra dagarna har iallafall varit underbara med mycket skratt och glädje. Tyvärr har vi känt oss lite påpassliga med 16 barn runt omkring oss hela tiden. Så vi har en längtan efter att få vara bara vi. Vilket vi ska ta igen när hon mönstrar av. Då kommer jag stå där på Arlanda som en matroshora och välkomna min sjöman.

Fästingsfest

När jag flyttade till Stockholm för 16 år sen var det många saker jag skulle akta mig för. Det var trafiken, ficktjuvar, våldsmän, dumma flickor osv. Inget av det har jag blivit drabbad av. Tack och lov. Andra skräckvarningar jag fick var för fästingar. Man kunde bli lam, hjärndöd, allmänt tokig och allt annat hemskt en människa kan bli drabbad av. Men jag hade ett problem. Visste inte vad jag skulle leta efter, i jakten på fästing. Jag har aldrig i mitt liv sett en fästing på riktigt! Varken på mig själv, på andra eller annorstädes. Bara på uppförstorade bilder där de var en halvmeter stora. I Värmland finns det nämligen inga fästingar, så jag var helt oskuld på det här.

Men ikväll hände det, jag fick min första fästing. Klackarna i taket det är fest! Jippi! Den satt högt upp på bröstet där halsen slutar. Elin plockade ut den med en pinsett och demonstrerade den i sin hand. Den var hel en stund, tills hon mosade den. Det var tydligen bra. Att den var hel en stund.

Men det här skulle ju firas! Tyckte Elin och drack upp vår whisky. Är det fästingsfest så är det. Men det gör inget, jag är rätt fäst vid den där tokan.

Pang! Helt hopplöst

Ingen klarar av att leva med sömnbrist för länge. Jag gör det inte. Vaknat för tidigt flera dagar i sträck, helt hopplöst att sova. Har fått sova fyra timmar inatt. Helt omöjligt att somna om. Hela dagen har gått i ultrarapid och seghet.

Sakta växer det hela. De blir fler och fler och pang så är de överallt hela tiden. När de skingras för vinden efter genomgången lägger jag mig helt utmattad och försöker sova. Det går inte. Är för uppvarvad.

Bälgar i mig en stor mugg kaffe, tar med badbyxorna och åker med i dubbeldäckaren till badet. Hoppar i två gånger och pang! Det känns som jag spräcker ena trumhinnan. Det gör fruktansvärt ont i örat. Jag piggnar dock till av badet och efter middagen går det uppåt. En lååååång promenad och tillbaka så pang! En fruktansvärd allergishock. Förutom den malande värken i ena örat efter badet, kliar det i ögonen, näsan är supertäppt, halsen kliar och jag är matt. Igen. Whisky och bilder från Färöarna under en filt kurerar mig efter en stund. Musigt.

När vi ska somna, slår det mig, pang! Alla saker jag skulle gjort under dagen. Inget blev gjort. Var för urlakad för att ens orka tänka. Om vi somnar före tolv och får sova länge så löser det sig. Vi somnar ihopslingrade före tolv.

Sommarlägerbus

Fnissande steg upp mot den tomma övervåningen. Ingen ser att de smitit iväg och var de är. De tar tillfället i akt för enskildhet.

Sommarläger. Mmm, bara ordet får mig som femton igen. Det var då det var bus halva natten, spring mellan rummen och hångel med tjejerna. Det tillhörde lägerspelet, att vi skulle busa och ränna ute på nätterna, och lärarna skulle jaga oss. Annars är det väl inget sommarläger?

Imorgon söndag börjar Spårvägssällskapets juniorläger på museispårvägen i Malmköping. Redan nu ikväll har fem av de sexton droppat in och värmer upp. Planer smids och diskussionerna är igång. Vem ska dela rum med vem. Vilka tjejer kommer iår?

Men ingen vuxen jagar de två rymlingarna som smiter iväg mitt i natten. Kanske det beror på att de båda är vuxna och den ene är jag?