känslan, livet

Känslan för tänket

Lämna en kommentar

“Låt förnuftet råda” brukar det låta. Eller “använd sunt förnuft“. Men vad är förnuft? Hur använder man sitt sunda förnuft? Svårt att förklara, kan inte sätta fingret på det, men jag har en känsla för vad det innebär, förnuftet. Jag är ingen filosof, men att använda sitt förnuft är när man tänker till, använder sitt eget tänk utifrån sina egna erfarenheter. Inte återanvänder andras tankar. När man använder sin egen logik och rationellitet. Men det kan vilken simpel leksak som helst göra numera, komma fram till en logiskt tanke.

Det dessa leksaker inte kan, är känna känslan. Känslan av ords olika betydelser, känslan för andra människor, känslan bortom sunt förnuft, känslan bortom det egna tänket. Där är vi unika, vi människor. Vi har en känsla.

Känslan finns där, har alltid funnits där. Men förr förlitade jag mig nästan uteslutande på mitt logiska tänkande. Följde mitt sunda förnuft och de rationella besluten. Det var ju det enda logiska, att förlita sig på sin egen intelligens. Dum vore jag ju annars!

Men det blev inte alltid rätt när jag följde det sunda förnuftet och det logiska tänkandet. Det blev ofta fel. En mycket avgörande händelse i mitt liv fick mig dock att vakna upp. I flera år innan hade jag känt en känsla, men inte följt den alls. Men efter denna händelse insåg jag att den känslan var rätt hela tiden! Insåg att jag borde våga lita på min känsla.

Ju mer jag följer känslan blir det oftare rätt, än när jag enbart förlitade mig på tanken. Inte alltid, men märkbart oftare. Men jag har inte slutat helt att använda mitt tänk eller använda mitt sunda förnuft. Försöker bara hitta en balans mellan dom, tänket och känslan. Låta båda komma till tals. Står jag inför ett viktigt beslut lyssnar jag på båda, men går mer och mer på känslan om den är stark. Uppstår det en konsensus mellan känslan och tänket är det perfekt. Då kan det aldrig bli fel!

Mitt självförtroende har växt sedan jag vågade lita på känslan. Vågar numera släppa fram mer av mig själv, och mer av min känsla. Känner mig därav tryggare och starkare i mig själv. Jag har kommit ut ur förrådet!

livet

Måsjävlar!

1 kommentar

Klockan halv fem börjar dom, måsjävlarna. Skränar och skriker. Förstår inte vad de är ute efter. Det är ändå några kilometer till närmsta havsvik. Jag vaknar iallafall och kan omöjligt somna om. Försöker länge men det är en orättvis kamp, de är så många fler än mig.

När jag väl kapitulerat och stigit upp, tagit tidningen och satt mig vid köksbordet lyssnar jag. Det är tyst. Inget hörs. Inte en jävla måsjävel som skriker och skränar. Är de nöjda nu, när de fått mig klarvaken klockan fem? Och var har de tagit vägen, har de dragit vidare till nästa stadsdel för att jävlas där? Måsjävlar!

Köpes: hagelbössa för fågeljakt.

cykel, livet

Bejaka gubbigheten

2 kommentarer

Sviterna efter gårdagen dröjde sig kvar framåt lunch idag. Vätskebalansen började sakta återta sin forna nivå. Saltar lite extra idag, eller rättare sagt, jag saltar idag. Annars saltar jag aldrig maten, den naturliga sältan i maten räcker.

Många analyserar gårdagens bravader på Happymtb.org och alla är ense om att värmen var mördande. En tredjedel bröt och slutförde aldrig loppet. Själv tillhörde jag de andra två tredjedelarna, de som slutförd loppet.

Men jag är inte någon tonåring längre, bara att konstatera. Inte för att jag förträngt det eller vägrat accepterat det på något sätt. Jag har helt enkelt levt i nuet och inte tänkt på var jag är, vilken ålder jag befunnit mig i. Det har liksom bara rullat på. Men jag har faktiskt kommit över “medelåldern”. Så är det bara. Och börjar man motionera först på sin 20:e 18-årsdag, så är man ingen elitmotionär direkt. Det tar emot emellanåt.

Cykelkamraten K sammanfattade det hela bra för en stund sen:
– Bara dumheter att rusa i väg som nån elit när man inte är det.
– Man ska bejaka gubbigheten

Så sant det är sagt, man ska bejaka gubbigheten.
Jag börjar imorgon.

cykel

Absoluta kokpunkten

4 kommentarer

Vatten kokar vid hundra grader. Det vet alla. Mjölk kokar när man vänder ryggen till. Men när kokar en hjärna?

Nationaldagsspelens mtb-bana var en trevlig bekant, i princip samma sträckning som SSWC06. De stigarna har jag kört hur många gånger som helst. Några omdragningar var det, vilket jag blev varse när de andra kom från andra hållet. Hade inte kollat märkningen, bara kört efter ryggraden. Dumt.

Men det var det där med värmen. Tjugosex grader i skuggan. Vindstilla. Det var varmt, hemskt varmt. En tredjedel bröt tävlingen pga värmen. Inte jag. Men värmen var tuff. Efter 90 minuter tog vattnet slut. Men fortsatte köra på ren jävelskap i 30 minuter till.

Men nu vet jag när en människohjärna kokar. Det fick jag erfara idag. Hjärnan kokar vid 26 grader.

cykel

Oladdad

Lämna en kommentar

Laddad är väl inte rätta ordet. Men tekniskt sett välförbered. Allt är genomgånget och framlagt. E peppade mig igår, men det var nog för tidigt. Behöver nog lite pepping nu istället. Får försöka själv.

Tre timmar kvar till start. Banan blir inga problem, jag kan den utan och innan. Det kommer och bli hur skoj som helst! Bara inte banläggaren lagt den baklänges. Då blir det riktigt spännande.

Laddningen kommer nog i startfållan, när jag vill springa och pissa stup i kvarten. Urladdningen kommer nog redan efter en halvtimma för att jag gått ut för hårt. Vill inte hamna för långt bak, så jag måste plocka alla otekniska blåbär. Jag är inte snabb, men klarar tekniska stigar utan problem. Vill inte ha andra ivägen.

Laddad kommer jag bli förr eller senare. Nu ska jag ladda med pasta.

känslan

Värmande omslag

2 kommentarer

Sist min syster satt vid mitt frukostbord grimaserade hon.
– Vad är det, frågade jag?
– Det är så äckligt, svarade hon och såg riktigt äcklad ut.
– Men varför äter du det då?
– Det är det enda jag kan hålla mig mätt på fram till lunch, svarade hon och lassade in ytterligare en sked havregrynsgröt.

Jag äter havregrynsgröt varje morgon. Det värmer så skönt, lägger sig som ett varmt omslag runt magen och jag håller mig mätt länge. Det värmande omslaget gör mig lugn och trygg vilket håller i sig länge under dagen. Precis som mättnadskänslan. Och de hänger ihop de där två, mättnadskänslan och lugnet. Får jag inte gröt till frukost utan måste hålla till godo med bara mackor, eller hu hemska tanke, sockerflingor, så infinner sig inte lugnet på samma sätt. Jag blir lättare orolig och lite uppåtjagad. Kanske inte så konstigt om man trycker i sig socker till frukost.

Sedan i söndagskväll har jag samma sköna känsla runt bröstet. Ett varmt omslag har lagt sig runt bröstet och håller mig lugn och trygg. Ingen oro kan tränga igenom den tjocka väggen av varmt omslag. Jag känner mig helt enkelt emotionellt mätt. För i söndagskväll fick jag en stor portion emotionell gröt. Portionen var så stor att den iallafall kommer att hålla i sig långt över midsommar.

Gröt är da shit! För båda kropp och själ.

känslan, kärlek, livet, spårvagnar

Inställd ångest

4 kommentarer

Det blev ingen ångestsöndag igår. Den blev inställd.

Gårdagen var intensiv och det var fullt upp hela tiden. Ta emot artisterna och hälsa dom välkomna. Presentera artisterna för publiken. Tacka artisterna och hälsa dom välkomna nästa år. Blev absolut ingen tid för eftertanke eller reflektion under hela gårdagen. Men vad hade jag att reflektera över? Ingenting! Klonen var ju med hem igen på kvällen, han åkte inte iväg som brukligt på söndagarna. Vem kan då känna ångest?

Gårkvällen avslutades sedan på ett klargörande och utredande sätt. Tog chansen att bränna mina skepp, men många gotiska knopar löstes istället. Vakumet hade imploderat och jag somnade med ett leende i bröstet. Vem kan då känna ångest?

Likadant var det idag med tidig uppstigning, klonavvinkning och massage på jobbet. Sen träffade jag L i Gamla stan för att rekognisera för Nattkatten. Vi kände oss som turister när vi fikade på Chokladkoppen i den värmande solen. Vem kan då känna ångest?

Ångestsöndag inställd på grund av bristande intresse – skulle det kunna stå på dörren. Vem fan har tid och lust att känna ångest efter en sådan trevlig och upplyftande veckoövergång?!

Det är några timmar kvar av måndagen…

känslan, kärlek, livet

Drömmen om Vakum

Lämna en kommentar

Nu var den där igen. Den kom inatt igen, Drömmen. Drömmen med vagheter och tveksamheter, om förhalande och uppskjutande. En dröm om tomhet och väntan, en dröm med känsla av ingenting. Det är Drömmen om Vakum.

Försöker somna om. Vakumet har blivit fysiskt och sitter tungt i bröstet. Men vakum är ingenting, bara tomhet. Hur kan det då kännas så tungt? Hur kan ingenting kännas som allting? Hur tar man bort ingenting, som upplevs som allting? Kanske genom att låta det implodera?

Jag vill bara somna om. Men jag drömmer ändå drömmen, Drömmen om Vakum.

hälsa

Avtrubbad

Lämna en kommentar

Trodde jag kände min kropp väl. Hur den reagerar i olika situationer. Men nu är jag tveksam och lätt förvirrad. Vet inte vad det är för fel, men det finns två alternativ.

I torsdags eftermiddag kom det första alternativet. Jag började nysa nåt så infernaliskt och näsan blev täppt. Fick snyta mig om vartannat. Det lugnade ned sig efter två whiskyn i baren, men jag förbannade mig själv att jag inte längre släpade omkring på Esberitox i väskan. “Behandlingen bör startas så snabbt som möjligt när förkylningssymptom uppträder.”

Typiskt att bli förkyld veckan innan två av årets två cykeltävlingar! Nationaldagsspelen på onsdagen och Lida Loop på söndag. Som jag aldrig fått köra de andra åren pågrund av just sjukdom! Det ligger en förbannelse över Lida!

Det var på fredagen det andra alternativet dök upp. Ögonen kliade hela dagen. Jag kollade tidningens pollenprognos och jodå, det var medelhöga halter av gräs. Kan det vara så enkelt, att jag har fått en allergisk reaktion och inte är förkyld?

Men det kan inte stämma! För några år sen gick jag på hyposensbehandling och det har hittills hjälpt mig att slippa vårens vedermödor. Behandlingen ska hålla några år, men garantier finns det aldrig.

Kanske har jag blivit så avtrubbad av att under flera år varit fri från allergi och att jag därmed glömt bort hur en allergisk reaktion känns? Funderar på att söka anställning på en kennelklubb för att få återuppleva känslan igen och åter bli kompis med min kropp.

hälsa

Ohälsosam storlek

Lämna en kommentar

Åtta centimeter är för stort. Ohälsosamt för stort. Fyra centimeter är mer lagomt. Mer hälsosamt.
– “De yngre tigrarna kommer snabbt in en halvmeter med tassen och det är för farligt”.
Rapporterar TT angående Kolmårdens för glesa gallerspringor.

Storleken har tydligen en viss betydelse för hälsan.