Etikettarkiv: ego

hälsa

Sne och vinn hela jag

Lämna en kommentar

Hon körde in båda sina tummar i nederdelen av skuldrorna och konstaterade kallt att “den högra skuldran sitter så här mycket högre upp” och måttade två centimeter med tummen och pekfingret.

Så snett har de överarbetande musklerna dragit mig, för att rotatorcuffen blivit skadad och inte hållit emot. Åter liggandes på magen igen tryckte hon till med båda händerna rakt på ryggraden så det knakade till, och den inandningen jag precis höll på att göra, trycktes ut. Där låg jag totalt platt nedtryckt i bänken utan luft, och jag riktigt hörde hennes tysta triumf.

Näst efter själva luxationen, är det här de mest smärtsamma jag varit om. Jag håller andan, stönar och småskriker av smärta. Det gör så inihelvete ont när hon försöker mjuka upp mina stenhårda muskler med sin råstyrka. “Du tål mer än de flesta“, sa hon. Jisses, hur smärtsamt måste det inte då vara för de andra?

cykel, gudarnas betraktelser, livet

Snuvade på placeringar

3 kommentarer

Klonen var taggad och revanschsugen. Förra året vurpade han efter fem minuter och fick bryta och vara tacksam att alla tänderna satt kvar. Iår skulle det knipas juniormästartiteln i Svenska Mästerskapen i Singlespeed (SSSM07). Vet inte hur det var hos honom, men mina tävlingsnerver var på noll. Har dragits med en grym förkylning som har gjort mig totalt orkeslös. Orkar inte ens gå tre trappor upp till lägenheten. Men starta skulle jag, och tanken var att bryta efter bara några meter.

När jag väl satt där på sadeln och trampade, kände jag vad skoj det var! Tog det lugnt och chansade absolut ingenting, utan gick istället när det var som värst. Ville ju inte vurpa och landa olyckligt. Men banan var snäll, inte en enda sten, och väldigt lite rötter. Däremot var det väldigt mycket upp och ner. Så jag trampade på, och helt plötsligt var jag i målområdet för varvning. Hur gick det här till? Jag skulle ju bryta efter starten? Det var så kul att jag glömde bort det helt.

I målet stod Klonen besviket, han kom tvåa. Efteråt tröstade jag honom med att det var ju klart bättre än fjolårets placering; utanför resultatlistan. Han var måttligt road. Att vara nästbästa junioren i singlespeed i Sverige, dög inte. Suck, dagens ungdomar.

Själv fortsatte jag glad i hågen ut på andra varvet. På den blev jag omkörd av de två sista, så jag var helt övertygad om att jag var sist och skulle få knipa titeln DFL. När jag till slut rullade in mot mål, saktade jag in och fick veta av tävlingsledningen att jag var sist, och jodå, jag skulle bli DFL. Stolt som en lärka, rullade jag över mållinjen, som DFL! Vilket jag inte fick vara länge till. Efter cirka femton minuter tjoades det i målområdet, Mike var på ingång. Helvete, han blir ju DFL, inte jag!

Så det var två glada med besvikna cyklister som styrde kosan hem i den hyrda bilen. Förkylda och snuvade på våra titlar som juniormästare och Dead Fucking Last.

Kattis tog bilden.

gudarnas betraktelser, livet

Omedveten träff med syrran

2 kommentarer

Igår satt jag på Fåfängan och filosoferade över livet och skrev mina haiukun. Spanade ut över Saltsjöns inlopp där det passerade en del båtar och jag fotograferade några. Bland annat kom Ålandsbåten Birger Jarl in och jag tog bilden på mig med båten i bakgrunden. Vad jag inte visste då, men vet det nu efter att jag pratat med syrran på morgonen, är att jag lyckades fånga henne på bild! Hon åkte med Birger Jarl på just den turen. Vilka underliga vägar som livet tar ibland. Syrran och jag var alltså bara några hundra meter från varandra, helt ovetandes.

Den där båten, Birger Jarl, ska man akta sig för. Den är inte hälsosam. För några år sen åkte jag med den och det var inte många drinkar jag drack då, men jag blev skitdålig och kräktes som en hamster. Nej, det var inte sjösjuka, jag blir aldrig sjösjuk. Dagen efter åt jag ingenting, låg bara i hytten och längtade hem. Precis så mår syrran nu. Hon ligger hemma och är bakfull och illamående. Hon låg i hytten hela hemresan igår. Så det är nåt med den båten som gör att vi blir sjuka. Undvik den båten, där är ohälsosam. Jag ska aldrig mer åka med den iallfall.

gudarnas betraktelser, kärlek, platser

Mina 15 minuter

Lämna en kommentar

Som jag tidigare nämnt skulle jag figurera i en tidning med anledning av en hemsida jag gjort. I torsdags fick jag inte bara halva sidan två i Karlstads Tidningen, jag hamnade även på första sidan högst upp. Bilden är tagen av Elin i Malmköping, och är väldigt bra. Artikeln finns att läsa här i pdf-format.

Anledningen till detta är att Karlstadsbuss idag får ett nytt busslinjenät och journalisten på tidningen hade snokat upp min hemsida om Karlstadsbussar. Själv tycker jag den är medioker, bara massa inskannade tidtabeller, kartor och andras bussbilder. Men tycker andra den är bra, så är den väl det.

Som om inte det vore nog, var jag alldeles nyss med i P4 Radio Värmland i direktsändning. Känns konstigt att få massa konstiga frågor som varför man samlar på tidtabeller och vad man gör med dom. Mitt svar var att människan var samlare innan den blev jägare och att jag har mina tidtabeller i en låda. Vad ska jag annars svara, höll på och säga att jag gör nåt riktigt kinky med dom? Nu har jag iallafall fått mina 15 minuter av kändisskap.

cykel, gudarnas betraktelser, hälsa, kärlek

Jag är en försening

3 kommentarer

Om cirka två veckor är det dags för Tour de Retard. Förra gången det begav sig för två år sen, körde jag kvastbilen i brist på lämplig retrocykel. Nu har jag min fina Peugeot från 1980, men tyvärr kommer nog inte min sjukgymnast låta mig sitta på en cykel så snart. Men som tröst har jag utrustat mig och Elin med adekvat klädsel. Texten Je suis un Retarde betyder just Jag är en försening. Eller fritt översatt; Jag är efterbliven. Och kan man vara annat än efterbliven, att cykla 10 mil grusväg från Nynäshamn till Stockholm på en enväxlad cykel?

kärlek, livet

Semester från det roliga

3 kommentarer
Vad tyst det är. Ingen som stör, ingen att störa. Lite tomt men ändå skönt.

– Du behöver få lite semester och vila upp dig innan jag är tillbaka och trakasserar dig igen.

E skickade ett sms i onsdags från bussen på väg till Kastrup.

Nu kan jag äntligen få lite gjort. Ta itu med de där tråkiga surdegarna som jag skyfflat undan in i ett hörn. Ägna mig åt nytta och seriositet istället för nöjen och skratt. Ska bli skönt med en veckas semester från det roliga, så jag får pyssla med det tråkiga.

hälsa, livet

Jag, en Zebraut

Lämna en kommentar

Nu ser jag bra… ut. Fick idag ett par terminalglasögon att ha på jobbet. Nu blir det väl slut på gnället? Riktigt stiliga, inte alls som fördomarna säger om sådana. Terminalglasögon… hm, för det första har vi inte terminaler längre. Det var länge sen de åkte ut. Sen kan jag ha dom till annat än stillasittande datorarbete.

Mina kollegor klagade på mig när jag satt med mina Rudy Project cykelglasögon och hade de färgade glasen uppfällda som en tysk turist. Kan ju inte arbeta med färgade glas, svårt att se skärmarna. För när jag ska träna på räcern direkt efter jobbet, kan jag inte få med mig mina vanliga glasögon i ryggfickorna.

Så nu ser jag bra och ser bra ut. Jag är en Zebraut!

cykel, livet

En gång

2 kommentarer

Vissa saker gör man bara en gång i sitt liv. Som att födas, döpas, konfirmeras, ta studenten och dö.

Andra saker kan man göra flera gånger om man vill. Som att gå i skolan, förlova sig, gifta sig, skaffa barn, resa jorden runt eller åka till månen.

Saker jag hittills bara gjort en gång var att jobba på ett löpande band, skaffat barn, varit sambo, haft husdjur eller ägt en bil.

Köra Lida Loop är en sådan sak som jag inte kommer att göra om. Det räcker med en gång.

cykel, livet

Bejaka gubbigheten

2 kommentarer

Sviterna efter gårdagen dröjde sig kvar framåt lunch idag. Vätskebalansen började sakta återta sin forna nivå. Saltar lite extra idag, eller rättare sagt, jag saltar idag. Annars saltar jag aldrig maten, den naturliga sältan i maten räcker.

Många analyserar gårdagens bravader på Happymtb.org och alla är ense om att värmen var mördande. En tredjedel bröt och slutförde aldrig loppet. Själv tillhörde jag de andra två tredjedelarna, de som slutförd loppet.

Men jag är inte någon tonåring längre, bara att konstatera. Inte för att jag förträngt det eller vägrat accepterat det på något sätt. Jag har helt enkelt levt i nuet och inte tänkt på var jag är, vilken ålder jag befunnit mig i. Det har liksom bara rullat på. Men jag har faktiskt kommit över “medelåldern”. Så är det bara. Och börjar man motionera först på sin 20:e 18-årsdag, så är man ingen elitmotionär direkt. Det tar emot emellanåt.

Cykelkamraten K sammanfattade det hela bra för en stund sen:
– Bara dumheter att rusa i väg som nån elit när man inte är det.
– Man ska bejaka gubbigheten

Så sant det är sagt, man ska bejaka gubbigheten.
Jag börjar imorgon.

cykel

Oladdad

Lämna en kommentar

Laddad är väl inte rätta ordet. Men tekniskt sett välförbered. Allt är genomgånget och framlagt. E peppade mig igår, men det var nog för tidigt. Behöver nog lite pepping nu istället. Får försöka själv.

Tre timmar kvar till start. Banan blir inga problem, jag kan den utan och innan. Det kommer och bli hur skoj som helst! Bara inte banläggaren lagt den baklänges. Då blir det riktigt spännande.

Laddningen kommer nog i startfållan, när jag vill springa och pissa stup i kvarten. Urladdningen kommer nog redan efter en halvtimma för att jag gått ut för hårt. Vill inte hamna för långt bak, så jag måste plocka alla otekniska blåbär. Jag är inte snabb, men klarar tekniska stigar utan problem. Vill inte ha andra ivägen.

Laddad kommer jag bli förr eller senare. Nu ska jag ladda med pasta.