Etikettarkiv: Stockholm

Första spårvagnen på 43 år

Klockan 5:15 avgick första ordinarie spårvagnen i Stockholms innerstad på 43 år. Självklart var vi tidigt ute i vagnhallen redan halv fem och var med på hela utryckningen. En samling diggare hade samlats, liksom trafiklandstingsrådet tillika ordförande i SL Christer Wennerholm. Helt plötlsigt har valet till landstignet och kommunfullmäktige blivit enklare än någonsin. Vill jag ha mer spårvägar i Stockholm finns det bara ett parti som saluför den lösningen. Det är moderaterna. Sossarna är mot spårvägar helt och de andra, inklusive miljöpartiet (!) är tveksamma. Tack Christer Wennerholm och Sten Nordin att ni gjort mitt val enklare.

Jag köpte den första spårvagnsbiljetten på 43 år. Nu kommer jag få ligga.

Vila i frid, saknad av ingen

Även söndagen fortsatte i spårvagnens tecken. Fjärde dagen på raken som vi koncentrerar oss på spårvagnar. För 18:e gången genomför vi spårvagnens dag men för första gången i augusti. Detta då vagnhallen var under ombyggnation under juni då vi normalt har spårvagnens dag. Förutom att alla gamla vagnar ute och rullade på Djurgårdslinjen (linje 7N), var även fem av de sex nya A34 ute och rullade på sin Spårväg City (linje 7). Som inte det var nog, var 47:ans buss förstärkt med veteranbussar, varav två stycken dubbeldäckare från 1967. Det var sista dagen som 47:an går, för imorgon är det spårvagnslinje 7 som tar över. Jag känner ingen sorg att en busslinje läggs ned till förmån för en spårvägslinje. Tvärtom, det är glädje i bröstet.

Jakten på en försvunna pizzerian

Det var svårare än vad jag trodde att hitta en pizzeria som är öppen efter 21 en lördagskväll. För nog borde det vara just lördagskvällar som kundtillströmningen är som störst till en pizzeria? Tycker iallfall jag. Pizzerian i mitt hus var stängd, vi fortsatte bort mot Dalens sjukhus; stängt. Likaså vid korsningen Sockenvägen och Gamla Tyresövägen. Vid Skogskyrkogården var pizzerian borta, vid Sofiaplan obefintlig. Äntligen! Vid Finn Malmgrens plan var Hammarby Pizzeria öppen och det var en ljus och fräsch pizzeria. Inte sådär mörk, murrig och lite sliten som de flesta är. Hade vi åkt runt åt andra hållet, hade vi hittat denna med en gång. Noterar i bakhuvudet dess öppettider. Dock var det nog sömnpiller i min pizza, för jag blev så trött att gästen fick åka hem med oförrättat ärende. Hon får hålla på sig lite.

Frihet

Äntligen en natt med ostörd sömn. Förvisso gillar jag att vara i Malmköping, det är lugnt och stilla. Inge jäkt och stress, allt är lugnt och stilla. Ingen biltrafik eller bullrande trafikleder, det går att gå mitt i gatan utan problem. Men så var det här med myggen. Redan vid nio på kvällen var altanen oanvändbar, trots att jag använde myggstift. Sovrumsfönstret var vi tvugna att ha lite öpet, annars skulle vi kvävas. Men då kom myggen in. Alla myggbett som kliar på smalbenen gör att jag ser utt som jag fått psoriasis. Fullt av sår. Det har med andra ord sina fördelar att komma hem till storstan. Trots att vi har tunnelbanan 20 meter från den öppna balkongdörren som gör det omöjligt att prata. Det är ju myggfritt!

Kulturnattskatastrof

Efter den goda middagen på Bröderna Olsson, tog vi en rask promenad till Nybroplan för att där köpa biljetter till Kulturnatten. Det enda som lockade oss var att få knalla upp de 300 trappstegen i Stadshustornet för att beundra Stockholm på natten. Men biljetterna var slut, och jag som tänkte bjuda fröken på det hela, vågade inte köpa två sms-biljetter á 150 kronor på min tjänstetelefon. Det är inte riktigt vad den är till för. Så fröken Mumsig fick köpa dom på sin telefon. Sen iväg på en av kvällens specialbusslinjer som visade sig tillhöra Stockholms filmfestival. Så medan vi sniglade fram i trevlig maklig takt och skådade Stockholmsnatten från bussens andra våning, fick vi oss till livs Stockholms biografhistoria. Det var en riktigt trevlig överraskning tyckte vi båda. Däremot var det inte lika trevligt när vi kom till Stadshustornet fem i elva på natten. Vi möttes av barska dörrvakter som troligen normalt jobbar på Stureplan och någon värdinna som sa att de stänger insläppet 23.00! Vi var flera som protesterade att det i programmet stod att Stadshustornet var öppet till klockan 00.00. “Synd för er” var det serviceinriktade svaret vi fick.

Ganska imponerande, att anställda av Stockholms stad som arbetar i Stockholms stadshus, inte vet vad Stockholms stad har beslutat i Stockholms stadshus! Det var vår Kulturnatt det; 300 kronor för en bussresa på cirka 30 minuter. Tack Stockholms stad för vad ni kallar kultur! Jag det lurendrejeri.

Jakten på vårsolen

Undrade lite var våren tagit vägen, så jag tog crossen och drog ut till Ekerö via Essingeöarna. Fick bli den korta rundan, direkt till Jungfrusund och färjan. Bara 5,5 mil, men det får räcka då det var första långturen för iår. Nu är det bara att öka sträckan för varje gång.

Hittade jag våren på Ekerö då? Nej, tyvärr inte. Det började som ett hån med regn ute på Ekerö. Men väl “hemma” på Södertörn letade sig solen igenom molnen och lös på mig. Hoppas den letar sig ut till Ekerö nästa gång jag är där.

Utan valla i Tyrolen

Vilket underbart väder, vilket före, vilken luft! Minus 20 grader och cykelbanorna har aldrig varit så här perfekta, hårdtrappade och lättrullade.

Dock verkar inte fettet i hjullagren, vevpartiet och frihjulet gilla -20, det rullade en aning trögt. Vilket ger mer benträning inför våren. Perfekt!

Härlig känsla att segla förbi köande bilar och till ersättningsbussarna köande människor. Det går ju inte att skylla på att tunnelbanan är helt inställd när ni kommer sent till jobbet, det är bara ut å cykla!