Kategoriarkiv: kärlek

Saknar singellivet lite

Det finns en effektiviseringspotentiell att göra på morgonen. Istället för att ställa klockan på ringning tidigt och sen iallafall ligga och dra sig en halvtimma, bör klockan ställas fram så vi kan sova längre. Nu blir jag väckt två gånger; först när hennes klocka ringer för tidigt, och sen en halvtimma senare när hon ska befria sig från täckets trassel. Det är ju effektivare att sova längre och gå upp med en gång, än tvärtom.

Sen om om hon duschar på kvällen så hon är ren när hon lägger sig. Eller iallafall duschar manligt på max fem minuter på morgonen. Då kan hon sova en hel timme till. och jag med för den delen.

Det här är tortyr. Att först väckas av telefonen. Sen ska hon trassla sig upp, riva hela hallen i jakten på mobilen, sen ska hon tråckla sig ner i sängen igen andfådd av brottningsmatchen i hallen. Sen ska hon ligga och dra sig en halvtimma för att sen tråckla sig upp igen. Sen får jag vänta en halvtimma på henne innan vi kan käka frukost. En hel timme till ingen nytta.

Hallå singellivet! Jag fick iallafall sova ostört!

Nästan som på riktigt

Hade det på känn hela dagen, men kunde inte komma på vad det var. I omklädningsrummet på Sats Medborgarplatsen upptäckte jag fadäsen. Jag hade glömt packa ned strumpor! Köra spinning i 90 minuter utan strumpor skulle inte bara bli obehagligt, det skulle bli äckligt. Men Sats vet hur de tjänar pengar, de hade ett par grå-brandgul-svarta för 130 kronor. Katchjing! Men oj vad sköna de var! Som grädde på moset hade jag även glömt mina astmasprejer, så det blev lite andnödigt i den syrefattiga lokalen.

Gunilla ville minsann inte vara sämre. Hon glömde sina vattenflaskor. Så där satt vi i 90 minuter och langade vattenflaskor mellan varandra som värsta proffsklungscyklisterna. Bara följebilen som fattades.

Het kvinna

Det är väl känt för de flesta, att mäns förkylningar är något helt annat än kvinnors förkylningar. Vi blir verkligen dödssjuka. Kanske det har nåt att göra med vår kromosomuppbyggnad att göra, eller våra hormoner. Jag vet inte vad det beror på, bara att jag håller på att dö när jag är förkyld.

Men så finns det alltid undantagen som bekräftar regeln. Det började med halsont och nu ligger hon däckad hela dagen och sover med feber. Elände att personalen ska bli sjuk, får göra kaffe och frukost själv. Det blir iallafall en lugn söndag som tillbringas i sängen. Med en levande kamin.

Tortyrväckning

Eftersom jag inte använder väckarklocka, utan låter kroppen vakna av sig själv, vaknar jag alltid runt sju och kommer i tid. Men nu var det någon som hade glömt stänga av sin mobil, så världens hemskaste melodi trudeluttade i hallen kvart över sex. Halvdant sov vi sedan vidare till halv åtta, och därmed blev vi båda försenade till jobbet.

Som jag skrivit om tidigare, finns det två regler hemma hos mig. Dags att påminna om dessa. Igen. Vi kan inte komma försent til jobbet trötta. Min metod fungerar; använd inte väckarklocka, utan vakna av dig själv, så kommer du i tid till jobbet och är utvilad! Sensmoralen är att tidig väckning absolut inte garanterar att du kommer i tid till jobbet, utan tvärtom!

Openetrerad

Det var ett bra tag sen jag var på SATS Hötorget. De har fått nya härliga cyklar som jag för första gången på minst fyra år kan sitta skönhet på! Där jag till och med fick skjuta bak sadeln och ändå sitta på hela sadeln! Jämfört mot de andra där jag trots att sadeln är längst fram, måste sitta på spetsen för att inte belasta knäna fel. Fick höra att de har sådana nya cyklar även på Kocksgatan, så det är väl där jag ska nöta in vintern. Med glasögonen på, noterade jag även att Gunilla är söt när hon svettas, den här gången sett från sidan och inte underifrån.

Enträgen vinner

Kan förstå motståndet mot Facebook, att de inte vill få hela sitt privatliv utfläkt för kleti och pleti. Har förklarat metodiskt, logiskt och ingående att var och en själv styr och bestämmer hur mycket som ska synas för hela världen. Dessutom är det ju inget tvång att logga allt som görs, som toalettbesök, sängkammarfasoner eller matlådeinnehåll. Det är helt upp till var och en att skriva vad denne vill och vem som ska få se vad.

Så igår trillade det in en liten ansökan att någon ville bli min vän. Jag brukar alltid tänka mig för innan jag godkänner vänförfrågan. Jag vill inte vara vän med alla, bara de jag umgås hyfsat regelbundet med, eller vill umgås oftare med. Ja, här kommer mitt samvete in. Några vänner vill jag verkligen träffa oftare än vad jag förmår i detta livet med bara 24 timmar per dygn. Men i nästa liv kanske jag fixar det. Åter till ämnet!

Den här personens önskan kunde jag inte neka vänskap, då jag själv bjudit in personen på Facebook. Jag bekräftade vår vänskap och samtidigt uppdaterade jag min relation att jag är tillsammans med vederbörande. Och då trillar gratulationerna in på Facebook, trots att vi varit ihop över en månad och dejtat i fyra. Tänk vilken genomslagskraft Facebook har. Men enträgen vinner, till slut föll hon till föga och reggade sig på Facebook! Undrar vad jag ska få henne till att göra härnäst? Åka med på lite 30-mila randonneurturer? Följa med till Malmköping och meka med spårvagnar? Här ska smidas planer!

Punktering

Ta aldrig för givet att luften i däcken alltid finns där. Cykelhjulet måste kontrolleras varje dag, inför varje tur. Kontrollera att det finns luft i däcken och pumpa upp det till maximalt tryck. Annars pyser det ut, blir tomt och platt. Och så är det slut på cyklandet.

På samma sätt är det med kärleken. Det går inte att ta för givet att den finns där om den tillåts falla i glömska. Den måste underhållas hela tiden, fyllas på med små ord, med kroppsspråk och känslofyllda signaler. Annars pyser känslorna ut och det är slut på kärleken.

Tröttmössan

Vi provsmakade ju bara! 15 centiliter för varje ölprov och en till två centiliter för varje whiskyprov. Förty är det tröttmössan som är på idag. Men jag fann några nya favoriter, bland annat japanska Yamazaki, men även Jura och Highland Park befanns vara investeringsvärda. Tyvärr försvann andra favoriter in i dimman, men de återfinns väl säkert på SL:s hittegodsavdelning, tror jag tappade minnet på bussen.