Faran med nya grejer är att jag i ren eufori bara använder den hela tiden. Så har det varit med singelspeedern Surlyn, bara cyklat omkring med den hela vintern. Men för två veckor sedan tog jag iallafall Salsa Caballeron istället och det var som en ny upplevelse. Den har ju massa växlar och dämpare både bak och fram och en helt annan geometri. Märktes att den fått stått åtsidan för Surlyns skull, då den tydligen blivit lite svartsjuk och var lite bråkig. Vi var inte direkt homogena jag och Salsan. Vi var inte ett. Vi var två som ville olika saker. Som två fjortisar som fumlade omkring. Inga missöden inträffade, men Salsan var minst sagt svårbemästrad. Någon kavaljer var den direkt inte.
På dagens tur fick Caballeron en ny chans och nu var vi vänner igen. Vi var som ett, jag och min kavaljer. Det var en härlig vårtur som för en gångs skull var torr! Solen lös genom de nakna träden och vinden smekte våra solvarma kinder. Äntligen är det vår, och jag och kavaljeren är vänner igen.
