Kategoriarkiv: fôlk

cykel, fôlk, livet

Livets mysterier, del fyra

8 kommentarer

Det måste vara ett av livets mysterier. Hur klarar tanterna med cykelkorgar av att hålla balansen när de cyklar så långsamt att en pensionär med rullator går fortare? Helt spikrakt är det i och för sig inte; ”än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ut mot rödljus”.

Jag börjar lura på om det är ett inbyggt gyro i cykelkorgen som håller balansen åt dom. Jo så måste det vara, en tant måste ha en cykelkorg. Förr hade de hatt, nu har de cykelkorg. Det är den nya tantaccessoaren liksom. Kännetecknet för en tant; cykelkorg. Först en cykelkorg för att hålla balansen, sen en rullator när de blir äldre.

Vi har det bra vi män, vi behöver ingen cykelkorg när vi cyklar för att hålla balansen, vi cyklar lite fortare helt enkelt. När vi blir äldre klarar vi oss bra med bara en käpp. Vi gör det enkelt, vi krånglar inte till det med massa saker. Less is more!

cykel, fôlk

Ovilja är illvilja

3 kommentarer

”Det som glöms i tö, kommer fram vid regn”- ett nytt ordspråk påkommmet av mig imorse. Det är svårt att tro att det är augusti, det känns mer som mars. Fullt med grus överallt. Mycket är sånt som kryper fram när det regnar och blåser, men en hel del är även nyuppsliten asfalt av all trafik i Stockholm. Men mest är det för att gatukontorets entreprenörer inte sopade upp all så kallad halkbekämningsmedel i våras. Runt midsommar tröttnade jag på att felanmäla alla grushögarna som låg kvar på cykelbanorna. Det är vad vi får leva med nu, grus överallt. Grus i käften, grus som kryper in och förstör lager, grus som skitar ner allt som blev tvättat igår.

Är det vad våra skattepengar ska gå till, massförstörelse av hälsa och egendom? Tvåtusen människor dör per år i Stockholm på grund av allt vägdamm! Kommunen och dess entreprenörer bryr sig inte, de ville inte, orkar inte. De har en miljö- och människosyn som skrämmer mig.

fôlk, livet

Vänner

Lämna en kommentar

Inte lika många vill bli vänner med mig på Facebook som med Bill Gates, men förty får det mig att fundera på vad en vän är. Både i det verkliga livet och på internet som Facebook. I det vekliga livet är det enkelt, en vän är någon jag kan lita på, som jag kan anförtro mina innersta känslor och det stannar mellan oss. En vän är någon som stöttar mig när jag behöver stöd. En vän kan även vara någon som säger ifrån när jag gör fel. Helt enkelt en vän som alltid är ärlig och uppriktig.

På internet är det lite annorlunda. Särskilt då på Facebook, där det verkar som alla blir lite ”vän” med med kleti och pleti. Lite hur som helst liksom. Jag tycker det är svårt att dra en gräns vilka jag ska vara ”vän” med på Facebook. Åtminstone bör jag vara vän med de jag är vän och bekant med på riktigt. De jag umgås med hyfsat flitigt med några gånger om året. Som barnen och ledarna på ungdomslägret i Malmköping. Men sen börjar det bli svårt. Ska jag bli vän med gamla skolkamrater? Varför inte, det är ett bra och mycket enkelt sätt att hålla den minimala kontakten med varandra. Hur göra med folk som jag inte varit skolkamrater med eller aldrig träffat? De jag tjattar med flera gånger i veckan får vara mina vänner. Hur ska jag göra med arbetskamrater? Ska alla på min division vara mina vänner? Inte lätt det. Där försöker jag dra en gräns vid sådana som jag iallfall har en regelbunden yrkesmässig kontakt med, så det blir inte alla. Varför bli ”vän” med kollegan i Målilla eller Jokkasjärvi som jag aldrig träffat eller ens pratat med på telefon eller haft korrespondens via e-post med? Cheferna då, hur göra med dom? Där har jag satt gränsen till nej tack, jag vill hålla lite distans till cheferna, de behöver inte, eller ska inte ha insyn i mitt privatliv. Där går gränsen.

Det är inte lätt det här att försöka definiera vad en vän eller en ickevän är. I verkligheten är det avsevärt mycket svårare. För mig handlar det absolut inte om att ha så många vänner som möjligt på Facebook när jag dör. Det händer att jag till och med tar bort några som ”vänner” ibland. De som är kvar, ska vara sådana personer där jag kan stå för att vi är vänner. Och det är inte lätt. Men jag försöker iallfall.

cykel, fôlk

Storleken har betydelse

2 kommentarer

Längden har betydelse. Mycket stor betydelse. Skulle linda om styret på räcern, och hur jag än kämpade och slet och lindade om minst fem gånger, tog lindan slut en decimeter för tidigt. Alla lindor jag tidigare använt har varit för långa så jag fått klippa av en bit. Men inte denna inte! Jämförde den gamla lindan som jag precis lindat av, med den nya, och den nya var två decimeter kortare än den gamla. Hur tänkte det italienska företag fi’zi:k nu? Italienare är direkt inte kända för sin längd, men det här är ju löjligt!

För några år sen hade jag deras populära sadel Arione, som alla höjde till skyarna. Den var den mest obekväma sadel jag någonsin ägt. Rena pinoredskapet. Nu slipper dom mig som kund, jag vill inte ha deras skitprodukter. De borde byta namn till fi’ttski:t.

cykel, fôlk

Plus 26

6 kommentarer

Värmen verkar gå hårt åt folks omdöme. Idag vinglade fler än vanligt omkring på cykelbanorna, de flesta låg av någon outgrundlig anledning mitt i cykelbanan. Cykelbanorna är så smala, så det är ändå knappt två cyklar kan mötas, och ligger då någon mitt i blir det tvärstopp åt alla håll.

Trots fläktar och AC i dagens moderna bilar, så finns där ändå ”den mänskliga faktorn”. Faktorn som gör att bilisterna kör mot rött. Inte sådär då de bara dundrar rakt ut i korsningen. Utan de stannar först mot rött, och sen av någon outgrundlig anledning får för sig att det är grönt, trots att signalen fortfarande är röd, och kör rakt ut i korsningen med all trafik.

Tur jag har en välventilerad hjälm, så jag höll mitt huvud kallt och insåg faran och kunde skrika rakt in i den öppna sidorutan: ”du kör för helvete mot rött och håller på och köra ihjäl oss”. Hon såg något förvirrad ut när alla cyklister kryssade runt henne. Tydligen får vilka virrpannor som helst körkort nuförtiden.

Vad gör polisen då? Tja, det stod tre polisbilar parkerade på cykelbanan längre upp på Götgatan, så det var väl inte väntat att de skulle kunna trafikreglerna de heller. Sen har polisen mage att klaga på cyklister som helt lagenligt cyklar i gatan istället för på cykelbanorna. Hur tänkte poliserna. Egentligen? Ska vi flyga över de parkerade polisbilarna då eller? Jag bara undrar hur dom tänkte. Om de överhuvudtaget tänkte. Men det kanske de inte behöver göra när de väl har tagit sin polisexamen och det är plus 26 grader i skuggan.

fôlk, hälsa

Snacka går ju

5 kommentarer

I dessa tider med svininfluensan och annan dret som florerar, är det riktigt äckligt att hamna på en toalett där det inte finns tvål. Som igår på det ”fiiina” X2000 som de sa för tjugo år sen. Ingen tvål på toaletten i förstaklassvagnen. Jag glömde visst lägga till det när jag köpte biljett. I andraklassvagnen fanns det minsann tvål. Hur tänkte ni där SJ, när ni tog mer betalt för min förstaklassbiljett? Näe, fyfan så ohygieniskt SJ, ni som värnar om miljön och allt. Där sitter massor av folk i vagnen med bajsiga händer efter toalettbesöket. Hur miljövänligt är det?

fôlk, hälsa

Nöff nöff

3 kommentarer

Hysterin runt svininfluensen har tagit sig nya former. Nu har det köpts in handsprit till alla våra toaletter här på jobbet. Låter nog bra, med det räcker att vi alla tvättar händerna med vanlig tvål ordentligt när vi kommer utifrån, innan vi grejar med matlådorna, pillar på den gemensamma frukten eller varit på toaletten. Då behövs ingen handsprit! De som är mest rädda att bli sjuka kan väl börja med sig själva, det är dom som aldrig tvättar händerna när de kommer utifrån. Snusktanter!

fôlk, kärlek

Vänsteraktivism

3 kommentarer

Vi hamnade på Södra teaterns mysiga terrass med sina stora härliga kuddar, perfekta för lite pridehångel. Personalen var dock inte lika mysiga, kaffet jag beställde tog han från en kanna som stod utan värmning på en kall diskbänk. På fråga om ”det fortfarande var varmt när det stod där”, fick jag det spydiga svaret ”det är personalens kaffe”. Åh! Skulle jag känna mig hedrar, att få dela personalens kalla kaffe och känna mig som en jämlike? ”Då kan jag få rabatt på ert kalla kaffe” försökte jag skämta. Då fick jag den trevliga frågan ”är du socialist?” Hoppsan, nu blev jag minsann en socialist för att jag inte vill betala fullt pris för personalens kalla kaffe! Vilken servicenivå! Hade det inte varit för fröken J och kuddarna hade jag gått därifrån.

cykel, fôlk

Fattigsverige

Lämna en kommentar

Flaggstång efter flaggstång ser jag när jag är ute och cyklar. Vid varenda stuga finns en vit och ståtlig flaggstång med en gyllene knopp uppå, men utan undantag är de helt utan flagga. Varför är svenskar så rädda för att hissa den svenska flaggan andra dagar än de fåtal flaggdagar vi har? Vad är det för fel på att vara stolt över att vara svensk och bo i ett land som exempelvis inte varit i krig på över 200 år?

Var flaggstången med sin skinande knopp så dyr, att de sedasn inte hade råd att köpa en flagga till den?

Eller är det rädslan för att vara icke politiskt korrekt, rädslan att bli kallad rasist bara för att de hissar vår egen flagga? Se er runt om i världen, där flaggar man stolt sitt eget lands flagga varenda dag, från morgon till kväll. Utan rädsla för att vara icke politiskt korrekt eller bli kallad rasist. Men i Sverige är allt som är svenskt rasistiskt, att tala svenska är rasistiskt, att flagga svenskt är rasistiskt, att vara svensk är bara det att vara rasist. Det är inte icke svenskar som påstår det, utan det är de politiskt korrekt fega människorna som som påstår det. De som inte vågar ha en egen åsikt, som inte vågar stå upp för sin åsikt, utan följer med strömmen för vad som är dagsaktuellt politiskt korrekt. Värsta kappvändarna som byter fot alltefter dagshumör.

Sluta vara så fega svenskar, flagga svensk flaggan varenda dag på era fina flaggstänger ute i Sverige! Var stolta över ert land, var stolta över er själva. Det vore nämligen hjälpsamt när jag är ute och cyklar. Då vet jag hur vinden blåser, så jag vet om jag ska skylla på motvind eller om jag helt enkelt bara har trötta ben. Tack på förhand.